Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

september 2019

Varje rökare har sin historia

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Nu har jag inte rökt sedan i söndags. 6 dagar. Humöret har varierat och jag måste erkänna att jag haft en del utbrott. Min man har agerat psykologisk slagpåse.
Allt känns fel, och allt känns orättvist! Varför ska det vara så farligt att röka? Jag gillar verkligen att röka, jag erkänner...struntar i om det är omodernt, fult eller B. Men nu tvingar jag mig själv att sluta röka därför att jag är trött på att vara orolig och rädd för konsekvenserna.
Tuggar nikotin tuggummi 2 mg under de mest hårda stunderna, morgonkaffet, efter lunch, efter middags fikat och kanske en gång till under kvällen om jag blir för nipprig. Fortsätter som vanligt med mina zumbapass 3 ggr i veckan ( idag var det första gången jag kände en liten skillnad på träningen och kondition i allmänhet) Lättare att andas. Tycker att jag har lite lättare att somna in på kvällarna.
Lukt och smak sinne har jag alltid haft superbra trots alla år med rökning, så där tror jag inte det blir ngn förändring.
Avstod med sur min från fredags vinet. Bu vad trist!

Har funderat på att varje rökare har sin egen historia och att man påverkas på olika sätt. För många år sedan levde jag i ett destrukivt förhållande där min rökning inte var accepterad till exempel. Det här låter helt tokigt, men för er som levt in något slags förhållande med maktkamp och / eller psykologisk manipulering vet vad jag menar. Begreppet gaslightning stämde bra in på det jag upplevde.
i och med att jag var rökare och inte han, blev jag en sämre människa. Jag- vuxna människan började smygröka. Det blev liksom min frihetskamp...helt sjukt. Efter 12 år tillsammans och två gemensamma barn begärde jag skilsmässa. Nu kunde jag äntligen göra som jag ville.

Jag kan också nämna att jag alltid varit en träningsmänniska, helt paradoxalt. Sprungit Marathon, kört dans fitness i många år och styrketränat,

23 dagar - det går sakta framåt

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Ok, så nu har det gått 23 dagar utan cigaretter eller nikotinhjälpmedel.
Känns som 8 veckor, trots att tiden de senaste dagarna har återgått till att gå normalt, istället för att sega sig fram som en snigel på valium som den gjorde de första veckorna.

Det känns hela tiden lite bättre.
Jag saknar dock fortfarande känslan av att få en "belöning" (dvs ciggen) så fort jag har avslutat något. Men jag ser det som en vana som jag ska vänja mig av med. Och för varje gång jag gör något utan att röka efteråt (städar huset, skriver ett jobbigt mejl, betalar räkningar, ja ni vet säkert, alla vardagliga situationer där man säger till sig själv "när jag är klar med detta ska jag ta en cigg") så vänjer jag mig av vid att tänka att jag ska röka i just den situationen.

Jag tänker t ex inte ens på att röka när jag dricker kaffe längre. Vinst!

Ni som har läst mina andra loggar vet att jag har haft pms-liknande besvär dvs humörsvängningar och gråt-attacker samt ett nästan psykotiskt sug efter godis. Allt på grund av röksug/abstinens.
Igår blev det riktigt livat när jag faktiskt fick PMS på riktigt.... :D
Gick igenom hela repertoaren av gråt, ilske-attacker, utskällningar av stackars sambo och allmänt surande. Samtidigt. Som sagt, det var livat. Tur att jag hade godis i alla fall.

Men annars känns det faktiskt ganska bra.
Har dock inte vågat dricka något alkoholhaltigt än. Men tänkte testa till helgen.

Ha det gott alla, kämpa på!
Vi klarar det här.

De längsta 14 timmarna i mitt liv...

Igår rökte jag 12 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har Nikotin tuggummi som hjälp, har tuggat 2......på 14 timmar...Fyllde 46 år här om dagen. Blir så rädd när jag tänker på alla som drabbas av cancer, blir rädd och arg när jag tänker på att mitt liv blir kortare av varje cigarett....om jag får barn-barn - ska jag inte få träffa dem? Det finns så mycket jag vill göra och uppleva, hinna med...tankarna har gått i ett de senaste månaderna. jag började röka när jag var 13 år. 13 år!! Man kanske inte rökte med samma intensitet, men ändå. Mitt beroende skapades för 32 år sedan, och hur lättfångad jag var. Har bara haft uppehåll under graviditeter och sedan alltid börjat igen.
De senaste månaderna har jag haft problem med mycket hosta och astmaliknande symptom på morgnarna - man blir ju riktigt rädd.
Den här gången har jag gjort en djupdykning i beroendet, varför är just jag beroende? vilka är mina triggers? Hur började allt. Vilken cigarett på dagen är svårast att låta bli? ( för mig - frukost cigaretten med kaffet), efter maten, till vinglaset, telefonsamtaet, när jag är ledsen eller upprörd, men ocksp när jag är uppe i varv, jobb etc.
Skönt att läsa om att andra tycker att tiden kryper fram, att livet tycks så trist utan cigaretter, att det inte bara är jag..
Fast man innerst inne VET att det är så farligt att röka - gillar jag att röka. JA- jag gillar att röka, jag erkänner, gott, trevligt, och en social stödpinne. Men nu får det fasen vara nog. Jag vågar inte längre, och har påbörjat min resa mot ett rökfritt liv. Såg mig själv på bild också för ngn vecka sedan, rynkig och ohälsosam, riktigt skämmigt att en vuxen intelligent människa låter sig styras av ett beroende. Lite pinsamt faktiskt.
Den här gången ska det bara gå!

19 dagar idag - det blir lite bättre varje dag

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Nu har det gått 19 dagar utan cigaretter och utan nikotinhjälpmedel. Alltså snart 3 veckor.
Den eufori som jag upplevde förra söndagen har inte kommit tillbaka, men jag känner mig mindre deprimerad nu, och tiden går inte lika långsamt.
Har haft en del humörsvängningar (pms-liknande) och koncentrationsproblem i veckan. Men även om jag har haft gråtattacker och ilske-attacker så har de flesta inte framkallat något röksug (något som jag annars alltid får när jag gråter).
Visst har jag fortfarande röksug ibland, men kanske max 2 ggr/dag och det går ganska snabbt över.
Men tur att jag slängde alla cigaretter när jag slutade, hade jag haft cigaretter hemma så hade jag ganska säkert tänt en när röksuget varit som värst.
Men eftersom jag inte har det hinner suget släppa innan jag ens på allvar börjar överväga att gå och köpa cigaretter.
Så, sammanfattningsvis, det har varit väldigt, väldigt jobbiga tre veckor. Men efter ca 2 veckor släppte det värsta och sedan dess känns det bättre och bättre för varje dag.

Den största anledningen just nu till att jag INTE vill röka "bara en cigarett" är faktiskt att jag inte skulle orka gå igenom 2-3 veckor till av den här sortens avvänjning. Speciellt inte nu när det faktiskt börjar kännas bättre. Och röker man "bara en cigarett" så ställer man om till att vara tillbaka till första dagen som man slutade.

Jag kämpar på!
Lycka till alla ni andra, vilken fas ni än är i.

/Marvel

Rökfri i åtta år

Testar igen att lägga in ett inlägg

Rökt/snusat antal år
32

Röker antal cigaretter per dag
15

Stoppdatum
2011-09-20

Firar idag att jag varit rökfri, inte ett endaste bloss, på åtta år. Fortfarande kan det komma tillfällen när jag blir sugen, men än törs jag inte ens prova. Jag inväntar min 75 års dag, då får jag testa om jag fortfarande är nyfiken (och fortfarande lever).

Ett år och sju (rökfria)månader har gått.

Hej!
Ni alla vänner som fimpat nyss elle på väg att fatta beslut .Ni ska vara glada över era beslut(att fimpa),stolta också.
För mig själv rökstoppet har varit liksom "man flyr från rökning för livet,för hälsa,och för ekonomi",tvärsäker fimpade jag sista pinne och resan började utan tvekan med god självdistans från cig-saknaden.Lättare är det när man skaffat sig stark motivation samt mycket motion.Man kom ingenstans med rökstoppet utan det.
Rökstoppet betyder en stort ändring ,före rökstoppet är inte lik efter.Det är därför viktig att skapa nya rutiner om det är möjligt,nytt karaktär.Det går att lura röksuget,den är bara en psykisk fenomen,lär dig strategi eller taktik från den ena till andra suget (anpassades till er omständighet).parallellt med det man bygga upp förtroendet..Tänk på att när suget dyker upp så en inre debatt(mentalt) startas.Var inte oroligt, men bestämd och beredd för att kunna hantera och styra debatten .Röksuget kan vistas/debattera för ungefär tre minuter,man ska sysselsätta dig med något under tiden,hantera suget lugnt,undvik panik och ge inte upp,ta ett sug i taget,en dag i taget ,till slut är jag som ska vinna kampen..
Har lärt mig:Att hantera röksuget är liksom stresshantering,jobba/träna på det med att förstärka din "positiv stress" där man aktivera eller höja prestationsförmågan för att kunna använda våra kunskap och förmåga på rätt sätt,på så sätt har man lätt att hantera och återhämta man sig snabbt från röksugets negativa biverkningar.(abstinensbesvär:liksom ohälsa känslor, obestämd,nedstämd,oroligt,huvud värk,tristess osv.....
Allting är svårt i början,rökstoppet är en plågsam process,men det är inte omöjligt ,nolltelrans som gäller och extra tålamod i början under en övergångsperiod/tre till fyra veckor,sen efter märker man själv hur lättare bli det och hur röksuget börjar tappa makten.

Ni alla. Kämpa på och lycka till.
MVH

Imorn slutar jag..

Igår rökte jag 20 cigarretter.
Nikotinsug nu: Ganska litet .

Nu har jag bestämt mig.
Imorn slutar jag.
Sitter och gråter nu..
Har en dotter på 5 år som ser mig röka ibland.
Nu har hon börjat låtsasröka själv, sätter en penna mot munnen och blåser ut..
Det gör så ont i mig..
Hon frågar mig även ibland varför folk röker. Inte lätt att förklara.
Och nån gång har hon sagt att " det kan inte va så farligt, du röker ju! "..

Det piper när jag ligger ner. Hostar som bara den. Ont i bröstet när jag andas. Fingrarna gula av nikotin. Tycker jag stinker cigg.. Kommer på mig själv att prioritera cigg framför mat andra viktiga saker att handla.
Insåg igår att jag köper ungefär 2 paket om dagen..
Är ju " bra att ha " , har jag tänkt..
Trots att jag har en väldigt låg inkomst..

Allt jag gör hemma är att ta en cigg.
Hur ska morgondagen gå?
Någon som har något tips?
Har lovat mig själv att jag inte ska tända en cigg imorn!
Men hur ska jag klara det? Morgonen, stressen, på väg till bilen, efter kaffet..
Med mera..

superjobbigt!!

Igår rökte jag 12 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Och idag har jag rökt 8 cigg, så nu är paketet jag köpte på hemväg igår slut.
Jättedumt, javisst, men mitt liv är lite tungt nu och inte blir det bättre av att sluta röka. Och det blir absolut inte bättre av att börja röka igen och få mer dåligt samvete!!!
Champix har inte hjälpt så bra denna gången, men så har jag ju inte fått nåt samtalsstöd nu heller.
Ska börja stresskola på torsd och mitt sista hopp står till att det ska ge mig tips och trix att hantera mig själv.
Jätteimpad av nuelleraldrig och Marvelw som kämpar på så bra och vill inte vara sämre.
Ni är mina förebilder! Tack!

Förresten....

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Kanske borde tillägga till texten nedan att jag kanske har varit rökfri i två veckor, men jag har mått så dåligt att tiden verkligen har SLÄPAT sig fram. Det känns som att det har gått minst 4-5 veckor sedan jag slutade.
Någon annan som känner samma, dvs att tiden går fruktansvärt långsamt de första veckorna efter rökstopp?

13 dagar - nu känns det faktiskt bättre

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Idag har jag varit rökfri i 14 dagar. Utan nikotinhjälpmedel. Det har varit jäkligt jobbiga 2 veckor. MEN....
Igår hade jag en konstig känsla i kroppen när jag vaknade. En behaglig känsla men det tog nästan en timme innan jag kunde sätta fingret på vad känslan liknade.
Faktiskt kändes det precis som det brukade göra precis när jag hade tänt en cigg och dragit 2-3 bloss. Dvs känslan jag fick när jag tillfredsställde mitt nikontinbehov.
Och den gick inte över utan det fortsatte kännas så i flera timmar. Det var underbart. Och det senaste dygnet har jag mått så mycket bättre. Tänker knappt på cigaretter (och när jag gör det kan jag snabbt slå bort det, utan ånger). Gladare, inte lika rastlös och saker börjar kännas roliga att göra igen. Verkar som att den gråa depressionen som har legat som en dimma över allt sedan rökstoppet håller på att försvinna.
Hoppas att det håller i sig.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se