juli 2018

Juli, 13 grader och regn

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Tydligen har jag reducerat mina inlägg till ett per år. Pressen att skriva någonting relevant och insiktsfullt känns plötsligt ganska stor.

Förra gången hade jag varit orökt 3,5 år. Nu måste det ju rimligtvis vara 4,5 år.

Jag slutade den 12.11.2013.

Egentligen har jag inget att säga angående rökning, bara att det råkade bli starskotten för en hel rad med förändringar. Nu, två förhållanden, en flytt, två arbetsplatser och tre års terapi senare känns det...okej.
Tillräckligt bra.

Jag övar på det här: Tillräckligt.

Jag är tillräcklig i mitt föräldraskap, jag är tillräckligt duktig dotter, tillräckligt flitig anställd, tillräckligt hälsosam, tillräckligt sparsam och tillrcäckligt lycklig.

Just efter att jag slutade röka drabbades jag av någonslags utmattningsdepression eller slutbrändhet (på grund av helt andra saker än rökning). Det har satt sina spår, jag kommer aldrig att vara lika stresstålig som innan, jag kommer aldrig att vara lika effektiv och vara lika bra på multi-tasking. Det är okej, jag har år att vänja mig och lära mig leva som den människa jag är nu. Jag ska inte jämföra mig med dem som ännu klarar av att leva så, jag har antagligen lärt mig något annat nyttigt som är lika värdefullt, jag har bara inte lärt mig uppskatta det än.

Ibland funderar jag om den här oförmågan att hantera stress och jäkt har med ickerökande att göra, det låter sjukt, men jag har tänkt, flera gånger "kanske det är nyckeln, kasnke jag bara måste röka för att vara lugn"
Men jag inser att allt bara är slump, en tidtabell-slump. Jag slutade röka och fick burn-out, som om de var en orsak och verkan. Det var det inte. Jag skulle ha gått in i väggen lika fullt, hur mycket jag än hade rökt.

Jag hoppas att jag kommer ihåg att fira min 5-årsdag. 12.11.2018, 5 år orökt. 91.000 minuter som jag har vald att göra något annat än röka. 1516 timmar, på ett ungefär.

Fyller 6 veckor idag!!!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Japp, ni läste rätt! 6 veckor har jag klarat av idag. Känns coolt på nåt sätt, att jag lyckats med det! Känner mig extremt stolt!
Det kommer fortfarande extrema attacker som man inte riktigt är beredd på. De varar dock inte alls länge och de är fullt hanterbara. Stunderna jag inte tänker på cigaretter alls är längre och livet som rökfri börjar kännas helt okej. Har inte längre så ”tråkigt”. Snart är det semester men jag känner mig inte alls orolig.

Nu är nästa delmål 2 månader. Wiiiie!

annesmile

Igår rökte jag 1 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

Elfte dygnet

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Passerat 10 dygn och inlett 11 dygn. Närmar mig 2 veckor alltså. Det är fint väder och jag får se om jag drar iväg på cykeln idag. Just nu känns det som om jag återigen har kommit över den värsta tröskeln och att det kommer att gå att vara icke-rökare. Jag vet så väl att det är då de där tankarna om "bara ett bloss" när man minst anar det och är som mest oförberedd för dem kommer så jag har verktygen redo för användning.

Men mitt största verktyg är ändå beslutsamheten och hur jag förhåller mig till suget när det kommer. Jag har nu försatt mig i lite skyddat läge de första 1 1/2 veckan. Det är dags att skala bort det överskyddade läget, kliva ut ur skyddskokongen och ut i det vanliga semesterlivet. Börja LEVA på riktigt.

Fysisk aktivitet som att cykla, promenera, springa och möjligen simma får komma in i bilden för att ge kroppen och hjärnan det den behöver.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se