maj 2018

Har försökt sluta så många gånger

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Helt ny här, den 10-05-2018 satt jag och tänkte åter igen för tusende gången fan va stålar man lägger på nikotin.
Rökte mellan 20 och 30 cigg per dag och till det ytterligare en till två dosar starksnus per dag.
Så jag tänkte så här, jag ska välja ett gift i livet antingen snus eller cigg ingångsvärdena var om jag väljer det ena ska jag aldrig någonsin ta i det andra, 10 min efter beslutet kom första suget men jag kunde inte välja vilket jag ville göra, jag fortsatte att vela fram å tebax i en vecka ( och använde inget nikotin under tiden)
Sen tänkte jag att man inte använt nikotin på en vecka då behöver jag inte ha ngt av det i livet.

Tidigare har jag använt nikotinplåster eller champix ellrr nikotin tuggumi.

Denna gång hade jag inga sk hjälpmedel jag bara var fast besluten om att inte göra ngt av sakerna tills jag valt vilken att man sen velade så man mer eller mindre avvänjdes var ngt annat.

Tyvärr har det visat sig att jag ibland kan bli akut trött somnar helt plötsligt oftast när man sitter men har även börjat känna av trötthetsanfall när jag kör bil.

Tänkte börja dricka mycket vatten och börja ta morgon och kvälls promenader för att motverka

Ont i munnen

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ajajaj! Vad ont jag har på min tunga och i min mun i överlag! Tandköttet blöder som aldrig förr och tungan är sårig. Vad händer? Är det ciggen som spökar?

Ett försök till!

Igår rökte jag 4 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra.

Jag har slutat och börjat och slutat och börjat många många gånger och det känns att ciggen alltid vinner. Jag är så trött på det, fick återfall igår (efter 5 dagar rökstopp ) . Jag vet inte hur jag ska hantera alla känslor som jag upplever, är deprimerad ( det var jag innan rökstoppen , har försökt 2 gånger de sista veckorna. Jag har i alla fall inte köpt några cigaretter .

Dag 6, 8 timmar senare

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Gaaaahh! Är på arg att jag vill gråta men jag har ingen aning om varför. Jag har en grym huvudvärk och det sticker i hela kroppen, sjukt obehagligt! Någon mer som känner av sticklingar i kroppen efter att ha slutat?
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att allt beror på att jag slutat med nikotin och det är bara dag 2 sen jag slutade med nikotinhjälpmedel. Jag har gett mig fan på att inte ge efter, jag står fast vid att inte dra ut på detta helvetes lidande.
Har även fått hosta nu, embrace it sägs det. Kroppen gör sig av med gift och tjära. Det är positivt, men just nu känns det verkligen inte positivt.

Konstigt nog känner jag inte direkt något sug efter cigaretter, så det är väl positivt åtminstone antar jag.

Dag 6, första dygnet nikotinfri

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Det känns helt magiskt! I 14 av 28 år har jag inte gått nikotinfri en enda dag. Alltså halva mitt liv, hela mitt vuxna liv. Inte ens de gånger jag slutat röka har jag varit nikotinfri, utan då har min överlevnad baserats på tuggummin eller zonnic påsar istället. Även denna gång, fram till igår har jag känt att jag bara MÅSTE ta ett tuggummi. Det har känts som att abstinensen bara eskalerar och symptomen blir värre och värre och det är skrämmande att man inte vet hur långt det kommer att gå. Nästan så man slutar lita på sin egen förmåga att kontrollera sig själv.

Jag tror att Allen Carrs bok hade en stor påverkan på mig. Det liksom avdramatiserade nikotinet. Allt blev logiskt för mig. Jag har ofta känt en meningslöshet utan cigaretter, cigaretterna har liksom varit en del av alla delar av mitt liv. Särskilt sociala sammanhang, grillkvällar och uteserveringar. Utan cigaretter har det känts tungt och meningslöst. Allen Carr vände det tänket. Grillkvällar och sociala sammanhang blir inte roligare på grund av cigaretter, icke rökare har minst lika roligt, till och med roligare. För dem är där, just i stunden, och behöver inte gå ifrån, oroa sig och ha tankarna på cigaretter. De behöver inte ursäkta sig i 5 minuter, oroa sig om cigaretterna kommer att ta slut, osv osv.

Att avdramatisera nikotinet och att vända tänket om cigaretter och sociala sammanhang så klarade jag mig igenom en hel dag och en grillkväll med flera rökare på plats runt bordet och alkohol UTAN att ta en cig, UTAN att ta nikotinersättning och UTAN att må dåligt! Visst tänkte jag på det, många gånger, fast inte att jag tänkte att jag ville röka eller ta nikotinersättning, utan mer att jag tänkte att det här går ju fasen bra. Framförallt vad SKÖNT att vara icke rökare!. Allt efter att timmarna gick kändes det mer och mer ovärt, har jag klarat mig så länge så går det.

Hej!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Alla som fimpat.Önskar er all lycka och trevlig rökfri helg.
Kämpa på

Dag 5

Igår varken rökte eller snusade jag.
Nikotinsug nu: Mycket lite .

Igår var det fruktansvärt men idag mår jag faktiskt helt okej. Jämför man med igår så mår jag riktigt bra.
Jag köpte hem Äntligen icke-rökare av Allen Carr, har sträckläst boken och jag skulle vilja rekommendera den.

I början är den något provocerande när han skriver att rökning aldrig gett mig något lugn eller glädje i livet, att det inte är svårt att sluta och att det faktiskt är lätt. Men efter att läst med öppet sinne och gett den en chans så har han faktiskt rätt. Rökning har aldrig gett mig ett lugn, någon glädje eller något positivt, rökning har orsakat att jag överhuvudtaget lever med illusionen att jag känner mig stressad, olycklig ovh att det enbart är en cigarett som kan göra mig lycklig. Det är helt enkelt inte lösningen på problemen, utan det som faktiskt orsakat problemen.
Att bli rökfri är i högst drag något psykiskt. It’s all in our head! Särskilt om man går runt med en klocka och räknar dagar i väntan på att passera 3 veckor i hopp om att då ha blivit av med abstinensen, det man dock missar är att man istället missat att arbeta med det psykiska. Tydligen är de fysiska besvären sv nikotinabstinensen väldigt små, men ökar på grund av de psykiska. Han förespråkar även att sluta tvätt, då beroendet ligger i nikotinet.

Just den frågan är något jag själv haft många funderingar på. Och jag är beredd att stå bakom att man faktiskt inte är rökfri så länge man tar någon form av nikotin. Beroendet ligger i nikotinet. Även om jag slutat med cigaretter så är jag fortfarande beroende av nikotin, slav för att alltid se till att jag har det till hands, slösat pengar och utsätter mig själv för hälsorisker. Misstolka mig rätt! Att enbart sluta röka är grymt! Det tycket iaf jag om mig själv, och än så länge har jag själv inte varit utan nikotin en enda dag. Men det är nästa mål, jag har insett att jag hellre mår intensivt dåligt en kort period v mitt liv, än att må från dåligt till riktigt dåligt under en längre period av mitt liv.

Tredje veckan är äntligen passé

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Här sitter jag med en öl och skådar ut över mitt flyttkaos. Inatt är sista natten i detta hem. Sen ska jag mellanlanda hos min kusin i ngn vecka, innan vi får nyckeln till nästa. Ett hem som helt plötsligt kanske blir ett rökfritt hem? Vi behöver ingen askkopp, vi behöver inte en gömma för alla 1000 tändare, vi behöver inte aska över hela vår balkong, man kanske tom kan känna sig fräsch över att sitta där ute och dricka kaffe? Lillpojken kanske tom kan få lov att vara på balkongen, när man inte behöver utsätta honom för passiv rökning? Vilken sjuk grej.
Att jag har gjort mina rökfria turer hit och dit, det är väl ingen nyhet. Men min sambo? Och det värsta av allt är att han säger att han inte ens är sugen. Inte ens är sugen! Han som alltid rökt 10 ggr så mkt som mig, hur kan jag behöva vela så mkt mer än vad han gör? Iofs är han en väldigt bestämd människa och det är absolut inte jag.. Det kanske sitter i det.
Jag ska erkänna att jag haft mina sug under denna vecka. Inte så att de ej går att hantera, men däremot ganska lömska sug. Sug som menar på att det inte ger mig ngt att vara rökfri. Det är lika bra att fortsätta röka ju, vad spelar det för roll egentligen? Hostan var väl inte såå farlig. Inget är väl så farligt egentligen? Det känns som att jag inte är så brydd längre. Inte så motiverad.
Men tredje veckan är avklarad för fyra timmar sedan. Nu är månaden nästa mål - dit når jag!

Min sambo slutar röka. Lust å strypa fanskapet

Humör nu: Mycket dåligt .

Japp som rubriken lyder. Min sambo slutar röka. Detta är andra gången han gör ett uppehåll under vårt förhållande. Vi har inte vart tillsammans särkilt länge bara sen september 2017. Han bodde i Oslo å jag i Sverige. Jag valde å flytta upp till honom i december å vi har sedan dess bott tillsammans. Han är verkligen världens bästa. Okej klart han har sina fel å brister å lite tradigt humör emellanåt, han kan vara ganska grov i munnen i vanliga fall vilket jag tål. Men nu när han slutar röka är det fan olidligt emellanåt. Första jävla veckan var han fruktansvärd , sur å tradig , sov på soffan å allt jag gjorde var fel. Talade om att jag inte dög som flickvän på olika vis å ville väl ha en reaktion från mig. Var väl ok 2 dar sen började de om igen. Vissa dagar vågar jag fan knappt andas. Han hatar å höra andra människor tugga å tydligen låter jag väldigt mycket fast jag håller munnen stängd. Så resultatet av de är att jag försöker äta saker som är tysta eller sväljer de nästan helt. Jag försöker tillgodo se hans behovsprövning visa extra mycket hänsyn men allt blir ändå bara fel. Jag ställer ner glas för högt och jag skriver så det irriterar. Detta är bara en liten del. Till saken hör ju oxå att han är en riktig alfa hane å van att bestämma. Jag lägger inte så stor vikt på de. Men han skulle aldrig säga nykter att han älskar mig. Nu vet jag att han gör det men när läget är så här, så känner jag mig allt annat än älskad. Idag var han så arg så han bad mig gå ut. Jag packade ihop min mobil, laddare å bok i min väska å tänkte att jag lämnar han i fred. Då var det fel för de. Tydligen var de jag som var den sura. Då brast de för mig. Jag sa att jag var trött på att han var arg alltid å att inget jag gör är tillräckligt bra någonsin. Då kunde jag ju sticka för han var trött på kvinnor som aldrig sa något. Å jag var en jävla fitta å slyna. Sen skulle han gå. Då sa jag bara att jag har inte gjort något mot honom. Varför är du så arg?

8 timmar senare...

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

8 timmar sen jag skrev här, i ett desperat försök att motivera mig själv vilket fungerade.
Jag har inte rökt idag, trots att jag var iväg och hälsade på en person som röker och som rökte framför mig flera gånger. Jag mår fortfarande kasst. Gråten är inte långt ifrån!
Jag och sambon har för tredje gången nu slutart samtidigt, vi vill tillsammans ha gemensamma barn. Leva mer hälsosamt för hans barn/mitt bonusbarn. Även om han också slutar samtidigt får nog han ta de största smällarna från mina humörsvängningar och gnäll. Han är däremot ett otroligt stort stöd!!

Jag vet och känner att det är på grund av abstinensen som jag kan gråta, känna ilska och skratta, allt under en och samma minut. Min sambo är otroligt förstående inför detta! Han lägger inte alltför stor vikt vid mina utbrott, pch jag är väldigt medveten om det och rättar till mig efter att ha fått andas en stund.

Men men, mot dag 5 nu. Spännande att se hur jag mår imorgon, då idag var kasst och igår var ändå rätt bra.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se