april 2018

1 veckan utan

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Första veckan utan cigaretter är komplett. Nu fortsätter jag på vecka 2. Champix är en stor hjälp, men även min handlingsplan. Den lyder:
Fyra veckors semester där jag började direkt med Champix.
Första veckan började jag också med 5-kilometerspromenader varje dag.
Efter två veckors tablett-terapi och samtidigt 1 paket cigaretter per dag slutade jag röka från en dag till en annan.
Började nu jogga varje morgon. Minst fem kilometer i lugnt tempo. Därefter lååånga promenader på eftermiddagen. Äta regelbundet och nyttigt. Jag vill vinna hälsa mot "förlusten" av cigaretterna.
Jag har en plan för varje dag. Vill inte ha tomma moment där suget kommer snabbare. Jag sover ganska mycket också.

Men jag känner en viss sorg. Som att ha förlorat en kompis. Jag saknar min cigarett även om jag inte behöver den rent fysiskt. Visst känner jag ibland ett stort sug, men då går jag ytterligare en liten runda eller läser något intressant eller städar en låda eller sorterar något i garderoben.

Känner mig stolt!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det var väldigt väldigt längesedan jag var inne på denna sida men känner nu att jag vill dela ned mig .
Den 3 juni iår är det 15 år sedan jag bestämde mig för att fimpa efter ha rökt i ca 24 år.
Jag har provat många gånger förut men ej lyckats men när man väl bestämmer sig och fått med sina hjärnspöken så var det inte svårt , inte för mig iaf . Är så glad att jag tog beslutet att sluta röka och är så stolt över mig själv att jag faktiskt klarade det :). Idag har jag inget sug alls det gick faktiskt över på några veckor efter rökstoppet .
Så till er alla som kämpar på GE INTE UPP, ni klarar det . Stort lycka till och Glad Påsk!

Dag 3 - återtåget

Igår rökte jag inte.

Nej, jag började inte röka igen efter mitt förra inlägg för nära året sedan - det tog ytterligare tre månader och en inbiten rökares envetenhet av upprepade ”fest-cig” som så småningom var helt vanliga vardagscig. Sommar, kaffe mot varm husvägg när barnet sover, ett glas vin på kvällen. Ja ni fattar.

När hösten kom var det som om jag aldrig slutat. Jag har fortsatt undvikit att röka när jag varit ensam med barnet, röka barn i ansiktet är fortfarande tabu, men det är väl också allt. Och plötsligt, för en vecka sedan insåg jag att jag var gravid igen. Samma skäl som sist alltså, men den här gången ska jag försöka bespara mig själv en hel del ångest och risk för barnet och inleder därmed ett koncist tvärstopp istället för den utdragna, plågsamma nedtrappning (läs : förskjutningen) jag ägnade mig åt sist.

Sista cigaretten jag i dagsläget rökte var tidigt i torsdags kväll. Två hela dagar har gått och jag är mitt i det värsta antar jag. Sover illa, drömmer och vaknar flera gånger varje natt. Ilska. Trötthet. Men det är något trösterikt i det ändå, fysiskt blir det inte värre än så här. Hjärnan spökar längre, det vet jag, men nu är
det bara pannben och tjurighet som gäller någon vecka.

PEB ser jag finns kvar (heja, så nära!), hej på dig! Jag undrar om någon av de andra som var aktiva samtidigt som jag ännu läser och skriver här?

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se