april 2017

ig

Igår rökte jag 11 cigarretter.

ig

nanoo

9 MÅNADER

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Så fort tiden rullar på nu känns det som.
Året närmar sig..=)
Ha en fin måndag alla nikotinfria medkämpar❤

/Fanny Fluff

Hejsan

Min erfarenhet är att det egentligen inte är cigaretten som är huvudproblemet. Det är nikotinberoendet som är det verkliga problemet. I alla fall för mig. Jag har gjort otaliga försök att sluta med hjälp av plåster, tuggummi och portionspåsar med nikotin. Men har alltid börjat röka igen också. Tagit nya tag men misslyckats. Det verkar som att så länge jag matar mitt nikotinberoende så spelar det ingen roll. Jag intalar mig själv att någon cigarett emellanåt är ok.

När jag kom underfund med det (mycket tack vare Allen Carrs bok "Äntligen icke-rökare") så började jag i andra änden. För det första skulla jag inte försöka sluta röka, jag betämde mig för att jag nu skulle sluta röka.
Först sluta helt med nikotin i någon form. Enligt boken skulle det ta ca en vecka med fysiska abstinensbesvär och sedan ca tre veckor innan man är helt avgiftad. Det stämde. De tre första dagarna var tuffa med snurrig skalle, kände mig konstig, fladdrig och trött. Sedan klingade av och jag började fungera.Jag valde att sluta en semestervecka utan krav, vilket var klokt, sett i efterhand. Därefter hade vi en kanonsemester som du kan läsa om i min logg. Jag mår som jag tänker, så jag fokuserade på att glädja mig varje dag över att jag inte var tvungen att dra i mig skitig rök.

Därefter fick jag jobba med mina invanda reflexer att röka, mina förevändningar och hjärnspöken tills de också klingade av och jag insåg hur löjliga de var. Ingen av mina påhittade orsaker till varför jag rökte var sanna. Det var bara självrättfärdigande konstruktioner för mitt beroende.

Då var det dax igen

Igår slutade jag åter att röka. Har klarat att sluta flera gånger med varierad längd på uppehållen. Vill verkligen inte röka längre men känner ofta att stressen i livet får mig att "behöva" cigaretterna. Jag äter Champix, är inne på min fjärde kur i ordningen. Jag har läst Allan C - Äntligen ickerökare och lyssnat på hypnosskivor. Jag har provat E-cigg, alla sorters nikotinpreparat. Antar att jag är djupt sjunken i nikotinträsket. Hur som helst, nu kör jag på igen. Är inne på min andra rökfria dag och ska följa er andra här på loggen, det puschar mkt att läsa om era framgångar!

first

Igår rökte jag 11 cigarretter.

paragrap

BHW

Två år och sex månader.....

Kämpa på alla! Hälsar Norna.

att det ska va så förbannat

Jag har försökt sluta röka nu ett tag. Tanken kom först upp efter att min far varit sjuk. När jag hälsade på honom på sjukhuset var det illa och jag var rädd att jag skulle förlora honom. Han återhämtade sig och jag blev så glad att jag tänkte att jag skulle sluta MED honom. Jag har rökt i 10 år och ville inte sluta för ja, strunt samma varför. Jag blev jävligt motiverad. I 4 veckor hade jag ett jättebra flow, jag laddade ner sluta-röka-app, började virka och var jävligt kreativ på alla sätt och vis för att bearbeta detta. Jag valde att ersätta rökningen med snuset för jag slösar hellre pengar på det än på företag som ska vara menat att hjälpa människor men gör dyrare produkter än missbruket i sig. En minimum ersättning från soc. ger en inte så jättefria händer att välja och vraka bland lyxprodukter. Precis när jag trodde att jag var på god väg att övervinna rökningen blir det som en vägg. Jag rökte 4 cigaretter och mådde så dåligt psykiskt och fysiskt att jag stannade på det och försökte på det igen. Men då var det som att KÄNSLAN var borta. Jag var rökfri men utan att känns mig fri. Det dröjde inte många dagar tills jag rökte igen. Sen dess har jag varit väldigt nedstämd, får utbrott på folk och tycker att gnistan i livet är borta. Nu har jag rökt några dagar igen och jag känner mig så misslyckad så jag knappt orkar gå upp. Jag hatar att röka nu men jag är rädd att "fucka upp huvudet" ännu mer. Den stora frågan är: ska jag "ge upp" och röka ett tag tills jag får tag i sån här champix (på nätet står det att en ska röka samtidigt som man tar den i början) eller ska jag försöka sluta IGEN......? De här tankarna mal i mig och jag vet varken ut eller in.......TIPS, RÅD???????? TACKSAM!!!!

Har en idé

Har förstått att det är fler än jag som vill försöka få hjärnan att inte vilja röka. Det handlar ju väldigt mycket om dålig vana. Hur skall man då få själva tanken/skallen att vilja avstå från cigaretter.
Om man uppfann en cigarett där man fick en liten elektrisk stöt varje gång man tog ett bloss så skulle kanske hjärnan automatiskt undvika denna obehagliga känsla. Man vet ju att man undviker t.ex att ta i något som är statiskt. Hjärnan har lärt sig detta. Nån mer som tror på denna vansinniga idé? Kanske något att ta patent på?

36 dagar...

7 dagar utan snus (900 dagar rökfri)

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Det är svårt med nikotinberoende.

Slutade röka i november 2014, efter cirka fem års daglig rökning. Inbillade mig att det särskilt var vanan och kontexten kring rökberoendet som skulle bli svåra att skaka av sig. Substituerade med snus, och det gick förvånansvärt bra.

Nu, för en vecka sedan, dags att göra sig av med snuset. Har mycket selektivt hållt mig till portionssnus, på sistone endast vita prillor. Hjälp. Det har förvisso fungerat i sju dagar att inte snusa, men det är otroligt svårt. Det fysiska beroendet är svårt. Även vaneberoendet - att plötsligt inte få snusa efter maten, till morgonkaffet, ja, i stort sett hela dagen.

Svårt, helt enkelt. Överäter. Mår illa. Men vill så gärna bli kvitt beroendet. Vara fri.

Jag kämpar på. Gör det ni också!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se