oktober 2016

Dag 92

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Funderar lite kring det här med skilsmässan ifrån cigaretterna.Tycker att det känns som att mista en anhörig i sorgeprocessen..Sorgen bleknar med tiden,men saknaden kommer alltid att göra sig påmind ibland.Man lär sig att fortsätta leva vidare ändå.Jaa det är min strategi iallafall.Det gör hela sluta röka grejen mindre dramatisk...
Man klarar mer än man tror.
Styrkekramar till er alla härinne!Tillsammans kan vi lyfta berg!!

Dag 2 med Zyban!

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Nu är det dag 2 med Zyban vilket känns bra. Glömde notera hur många cigg jag rökade i går, men det var väl säkert samma konsumtion som vanligt den senaste tiden. 10-15 kanske, och säkert närmare 15. Däremot inbillade jag mej att jag inte tänkte på rökningen lika mycket i går. Det var inte som det brukar t ex mellan pauserna på tv att nu ska jag ut och röka. Nu kan ju inte det vara Zybanen redan efter första dagen, men det kändes skönt i alla fall. Har rökt en cigg ännu i dag, och den gick ju på ren rutin kan man säga, vilket nog dom flesta gör. Har fortfarande lite rädsla/ångest för allt dettta, men det känns ändå skönt på något vis. Jag ska se till att jag har massa saker att göra sedan så jag inte tänker på det jäkla nikotinmonstret, och sysslolös är jag inte om jag inte vill. Har ett rum som ska rensas ur och massa annat, men som jag inte orkat ta tag i, så det blir ett bra projekt. Nu dags att fixa innan jobbet. Ha en bra dag alla ni här inne :)

Kram på er

Ingen bra dag idag

Nej idag är det ingen bra dag. Vet inte om jag klarar det här. Jag känner mig inte glad. Blev bjuden på en resa idag med besök på museum och lunch. Var mest sur hela tiden och gick för mig själv. Hade inte ens vett på att tacka för lunchen. Det känns som att en annan person har tagit plats i min kropp. En som jag inte känner eller känner igen. Jag har alltid haft ett gott humör men nu känner jag mig bara tråkig och elak.
Skall passa mina barnbarn imorgon. Får nog verkligen anstränga mig för att vara deras glada mormor istället för en elak häxa. Tycker jag har kämpat minut för minut, timma för timma, dag för dag i snart två månader. Vet inte om jag orkar längre.

Då kör vi.....igen!!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hej på er alla
Då är det dags igen. Mitt bakslag kom efter 5 år & 7 månader som rökfri, semestern 2015 ville jag bara testa en cig och det var naturligtvis det dummaste jag kunde göra. Men jag var ju så säker på att jag trillar aldrig dit igen, tänk att man kan lura sig själv så bra.
Men nu har jag efter 1 år & 3 månaders rökning äntligen tagit tag i mitt rökfria liv igen, har idag hållt upp i två veckor med hjälp av Champix.
I våras fick jag mig en rejäl tankeställare då jag kände knölar på halsen och trodde verkligen att nu har jag rökt mig till cancer i halsen. Efter div olika provtagningar, ultraljud mm så har jag fått veta att det är struma & inte cancer jag har (tack gode gud) men det blir operation. Så nu måste jag vara rökfri i 6-8 veckor innan operationen & vet ni vad, jag tänker vara rökfri även efteråt för nu får det vara slut på cigaretter och dåligt samvete inför barnen framför allt.
Jag hejar på oss alla här på loggen....nu kör vi plattan i mattan mot vårat rökfria liv!!

Äntligen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Efter många år ca 47 som rökare har jag äntligen tagit tag i det och nu varit rökfri i 9 dagar. Fick en tankeställare när jag började må sämre och sämre med mycket sämre ork. Nu ska det kämpas för att avsluta det här eländet och göra mina barn och barnbarn glada!!

18 veckor

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Bara 2 veckor till delmålet 20 veckor! Känns faktiskt helt otroligt! Så rädd som jag var innan rökstoppet så kan jag inte förstå att jag är i det här skedet nu.
Ser att det är flera som börjar med Zyban och det tror jag är en bra hjälp. Själv tog jag Champix och utan dessa tror jag inte att jag skulle ha fixat att sluta. Fast jag mådde illa av dem så kämpade jag på några veckor och här är jag nu.
Lycka-till-kramar till alla kämpar!

Första tabletten och första dagen på mitt nya liv!

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Nu så har jag tagit min första Zyban och inleder ett friskare och sundare liv. Det är med blandade känslor och ångest jag gör detta pga nikotinmonstret som finns där hela tiden. Andningen är inte på topp men ska bli. I morgon ska min läkare höra av sej och vi ska diskutera saker som min eventuella fortsatta halva sjukskrivning och även mitt rökstopp. Har nu varit halvt sjukskriven sedan den 26 september pga jag mått fruktansvärt dåligt, men nu när jag fått tagit det lugnt ett tag så går det åt rätt håll, och jag kände att nu är det dags att ta tag i det oundvikliga som jag velat gjort i flera år nu och även misslyckats ett otal gånger under tiden. Denna gången finns inte misslyckande med på schemat. Denna gången ska jag klara det och jag ska pressa mej till max, för detta är något jag verkligen ser fram emot. Att må bättre, kunna andas normalt, bli piggare och gladare osv. Däremot ska jag nog fortsätta vara sjukskriven på halvtid ett tag till då det känns mycket avslappnande just nu. Tror också det kan vara bra i detta läget för att slippa eventuella störningar som kan infalla när jag nu behöver lugn och fokus i mitt liv. Det blir inte fett med inkomster när det gäller sjukpenning, men här går hälsan först. Från och med nu ska jag gå ut här varje dag och läsa inlägg och tips som kan hjälpa mej under vägens gång. Vet att detta inte kommer att bli lätt, men vi är ju många här inne med samma problematik. Tyvärr har jag varit en människa som trillat tillbaka alldeles för lätt vid minsta motgång eller svårighet i mitt liv, och detta får jag inte och tänker inte tillåta längre. Skam den som ger sej.

Kram till oss alla som kämpar på här :)

Mitt i natten!

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Nu sitter jag här mitt i natten då jag vaknade klockan 01:00 typ och inte kunde somna om, och som vanligt när jag vaknar så är det första jag tänker på min dåliga andning pga rökningen. Har nu varit skitdålig ett tag, och jag blir livrädd varje gång och tänker och känner igen mej i mamma som hade KOL precis som jag själv. Kände också efter en tids dåligt psykiskt mående att nu är det dags att ta tag i detta då jag mår lite bättre. Därför gick jag ut hit, och därmed hittade jag en till som börjat med Zyban vilket känns skönt då man kanske kan få lite stöd i samband med detta. Blir också peppad då jag läser alla era inlägg här och ser hur duktiga ni är. Jag är bara lika rädd varenda gång att jag inte ska klara det eftersom jag alltid har trillat tillbaka. Jag ska och måste lyckas denna gång beroende på att jag tycker det är superäckligt och att min hälsa är så påverkad. Jag har ett barnbarn som jag vill se växa upp, och jag vill inte sluta mitt liv vid 65 år som mamma pga denna jävla sjukdom. Fast jag varit så dålig i andningen ett tag i skov så är det precis so att jag röker mer i panik, fast jag samtidigt är livrädd när jag inte får någon luft. Man kan ju undra hur det går i hop, och folk talar ju ideligen om för en att man inte är klok och att "det är ju bara att ta tag i det och sluta" . Det är bara viljan som fattas osv, men dom som säger så vet inte ett jäkla skit enligt min åsikt. Den där förbannade ciggen har en jäkla makt över en och ens liv, och har man rökat sen tidig ungdom gör det inte saken bättre. Ett stort jäkla monster är vad det är. När morgonen gryr ska jag ta min första tablett Zyban och jag är fullständigt livrädd för hur detta ska gå, men jag har gett mej sjutton på att klara det denna gång. Har liksom trillat tillbaka för minsta grej mer och mer dom senaste åren, men nu måste jag verkligen tänka klart här, så det är tur man kan gå ut till er här som kämpar med samma sak. Om några timmar är det dags!

Feströka?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jaha, nu har det gått sex veckor och det har faktiskt lättat lite. I torsdags kom jag på mej själv med att inte tänka på att röka på flera timmar. En viss känsla av frihet dök upp. Är det så där det kommer att känna sen? Sen när man kan kalla sig ickerökare?
Dagen efter, på fredagen, var det fest och jag var gladare än på mycket länge. Jag skrattade flera gånger, kände mej modig och trodde att jag verkligen kommer att klara av att inte röka. Jag följde med ut när andra rökte, stod i närheten och tyckte att det luktade gott. Tog inte emot cig fastän jag blev erbjuden. Då tänkte jag att nu är helvetet över, nu har jag slutat. Några timmar senare stod jag därute med rökarna igen, tänkte att nu har jag slutat, då kan jag ju ta en cig. Undra hur det kommer att kännas att röka nu när jag har slutat? Rökte en hel cig. Mentol. Mycket gott och säkert nyttigare än vanliga cig. En riktig korkskalle är jag!
Men jag har klarat hela lördagen utan att röka, fast, såklart, jag tänker på det heeela tiden.
Jag tänker inte räkna det här bakslaget. Jag håller fast vid mitt tidigare datum och säger att jag inte rökt på sex veckor. Det är kanske att lura sig själv men det är jag uppenbarligen specialist på.

Två (2!) år.....

….och jag har lärt mig att säga ”jag måste inte”. Och faktiskt mena det.
Förr var det många sådana: ”måste bara röka, måste hinna…… måste göra…. Måste röka före….det ena och det andra, för att inte tala om efter….. flås, flås
Jag måste inte röka längre. Jag saknar det ibland, men det är skönt att jag inte måste. Med detta har det följt med annat jag tycker att jag faktiskt inte heller måste. Saker och ting är inte alltid såå viktiga.
Andra saker är viktigare. Och jag kan välja för det mesta…..
……………………………..
Nu, när jag är bland folk som röker och det faktiskt är fler av dem än såna som oss interökare, så kan jag undra: men varför måste de röka för? ..trots att jag ju vet att anledningen till största del är, att fylla på med en dos. För mig nu: Det luktar gott, det svider lite, men jag har accepterat läget. Det fanns ju en anledning till att jag tog steget och slutade, att jag höll ut och hade tålamod och mod och rädsla på samma gång. Men, NEVER AGAIN! Jag är supernöjd och stolt men kan inte komma ifrån att något hos mig blev annorlunda . Kan inte hitta bättre ord att förklara känslan med, än det. …Annorlunda…. Samma men ändå inte riktigt. Rutiner och prioriteringar har förändrats och jag kan heller inte lägga ut rökridåer längre när det kärvar till sig.

Så, hursomhelst; nu tar jag ett avstamp på det tredje året. Hej å hå.Jag vandrar på. Mot tusen dagar och titeln GIGANT.

Lycka till alla! Ge inte upp, var envetna och medvetna om att nolltolerans gäller. Norna

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se