september 2016

Dag 86

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Bara 2 veckor till nästa delmål. 100 dagar :) Jag unnar mig lite smålyx som belöningar men på 100 dagarsdagen måste det firas lite ordentligare. Vad det blir vet jag inte än.
Ha förtröstan alla som är mitt i den stora kampen! Det blir lättare! Nu är det ett tag sen jag hade nåt sug även om jag tänker på cigaretterna emellanåt. Kan se folk som röker utan att känna minsta frestelse.
Rethostan har jag kvar men den har kanske minskat något liksom hesheten som kan komma ibland.
Kram på er alla!

Deppig!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

12 dagar och Usch vad jag känner mig deppig i dag. Ont i halsen, ont i lungorna, är det kroppen som försöker läka tro? Det är verkligen upp o ner. Behöver skriva av mig lite, få lite peppning. nu. Jag borde vara glad, hoppas det blir bättre snart!
Gnällig jag är då...

2-a dagen utan cigg

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Oj vad skönt att jag kommit igång Trodde det skulle
vara mycket svårare ju äldre man blir
Sammtidigt kommer jag ut på promenad 2-gånger
3 km varje gång Gick ju upp sist jag slutade så
den här gången blir det lite motion också

Sämst :-(

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Inget.

Fan också! Klarade mig hela gårdagen utan cigarett, jag har ju inte haft viljan att sluta då jag älskar att sitta ute och röka. Idag köpte jag mig ett pack, kunde inte hålla mig. Så nu har jag ett jävla ciggpack trots allt och hunnit röka 3 cigaretter, äckligt smakar det men samtidigt så underbart att sitta ute och ta en cigg igen :( blä. Kanske borde börja med sånhär e-cigg?

Jag glömde...

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

3 september 2016 var det fyra år sen jag slutade röka och jag glömde att fira! Det har blivit så naturligt och självklart att inte röka att jag inte längre tänker på det som något märkvärdigt. Jag känner aldrig något röksug längre men ibland (extremt sällan!) känner jag någon slags saknad. Efter vad vet jag inte riktigt. Det har också hänt några gånger, även det senaste året, att jag drömt att jag rökt. Egentligen är det väl inte konstigt. Det finns väl en liten rest kvar i ryggmärgen efter en nästan 45-årig djupt inrotad vana! Men att börja röka igen finns inte på kartan!
Meningen med mitt inlägg är att visa att det går att bli rökfri, t.o.m. efter många års rökande. Mitt bästa tips är: tänk positivt. Tyck aldrig synd om dig själv för att du inte får röka. Var istället glad för att du slipper. Neka dig aldrig kaffe/alkohol/fester eller vad du nu förknippar mest med rökning. I så fall blir ju allt positivt i livet kopplat till rökning och det blir omöjligt att låta bli. Känns livet tråkigt och innehållslöst om du inte får röka? Tänk efter! Har de som aldrig rökt ett tråkigare och innehållslösare liv än du? Knappast! Ditt liv var väl inte sämre innan du började röka heller. Det här är några av de tankar som Allen Carr planterade i mitt huvud och som definitivt hjälpte mig.
Nu vill jag avsluta med att önska er alla ett fortsatt rökfritt liv!

25:e dagen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Det är helt sjukt hur fort tiden går, hela 25 dagar utan en enda cigarett. Det har gått så förvånansvärt enkelt och det känns på något sätt som att jag aldrig ens har rökt. Det rökfria livet blev vardag så himla fort. Har dock varit mer röksugen de senaste dagarna än vad jag varit sen jag slutade, inte direkt starka röksug men tankar på att röka, även om jag såklart stannar vid tanken. Hoppas ändå att det ska lägga sig snart och att tankarna på cigaretter kommer allt mer sällan.

Hoppas att det går bra för er andra! kämpa!

Dag 9

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej alla som kämpar,

Här kommer mitt första inlägg på bloggen.

Jag började röka som 18-åring och slutade sedan när jag blev gravid med första barnet. När mitt barn var ca 8 månader gammal började jag röka igen. Slutade en andra gång när jag blev gravid med andra barnet. När barn nummer två var född så började jag röka igen.
Nu slutar jag en tredje gång och denna gång är det för alltid. Punkt slut. Jag känner att det får räcka nu.
När jag började röka igen efter första barnet så har jag sedan dess smygrökt för i princip alla i hela min omgivning. Min man har ingen aning om att jag börjaderöka efter graviditeterna igen. Mina vänner har inte heller någon aning om det (bara en tjej, som också var rökare) Mina barn har aldrig sett mig röka.

"Fördelarna" med att smygröka har ju varit att jag har rökt mindre. Det är inte helt enkelt att smyga med rökning. Har legat på ca 3-6 cigg om dagen de senaste åren. Jag har ju tänkt på att sluta röka länge, men alltid känt en stor ångest bara vid tanken på att sluta – men nu på sistone har jag nästan känt en ännu större ångest över tanken på att INTE sluta. Det känns skönt att jag nu har beslutat att jag VILL sluta röka och att det är anledningen. Tidigare har jag slutat röka eftersom jag har känt att jag MÅSTE pga graviditeterna. Det är stor skillnad på att vilja sluta och måste/borde sluta.

För mig har det inte varit en social grej att röka. Har som sagt smygrökt i flera år och det har inneburit att jag har rökt vid tillfällen när jag varit helt själv. I min omgivning bland familj, vänner, kollegor och bekanta finns det i stort sett ingen som röker. Alla är antingen icke rökare eller så är de fd rökare. Det är absolut inte socialt accepterat att röka i min omgivning. Det passar mig utmärkt, då slipper jag bli frestad av andra nu när jag har slutat eftersom ingen röker.

Ytterligare en dag till

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag är kvar på bloggen, men svårt skriva, tycker inget är bra längre, börjar tveka varför jag inte ska kunna fortsätta med mitt spray,, men det här ju gått i morgon 5 veckor sedan jag slutade,, så då borde det lätta lite, kanske det gjort, kommer inte lika ofta, men när det kommer,, olidligt. Har inte fått någon kontakt som jag blivit lovad, är ju nu jag behöver och inte längre fram, Sover på 2 propavan, men vaknar ofta och letar efter sprayet, men det går bra, är mer en ovan att ta till, och känner inget sug då , hoppas verkligen det ska lätta,, ha det fint alla ni som kämpar

Ytterligare en dag till

Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Tiden går trots allt, men inget är roligt, en kamp varje dag som gör mig fysiskt trött. Visst är det längre mellan suget, men då är de också kraftiga. Har fortfarande inte fått kontakt med någon som jag blev lovad, är ju nu jag behöver och inte om 4 veckor, hoppas jag. Sömnen blir lidande, äter visserligen 2 propavan på kvällen, men vaknar varannan timme, famlar på nattduksbordet efter spray, VISST, HAR JU SLUTAT. Men det är mera en ovana, för det går bra, känner inte suget då. Sörjer verkligen min lilla vän, och börjar ifrågasätta varför jag ska sluta, tycker det borde lätta lite ja,ja, det går ju faktiskt ändå, det är nu jag behöver någon annan prata med, maken sjuk och tyvärr inte rätt man prata med. Jag har svårt ta mot gångar just nu, när saker inte funkar som det ska blir jag ledsen och får vekligen bita i hop, läser era bloggar och det känns bra, vi kämpar alla i o lika stadier mot samma mål, men just nu är jag svag, känns i käkarna som jag ätit citron, vattnas i munnen,, Kram till er alla

En kamp varje dag!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Sakta med säkert kämpar jag och maken med att inte röka. Vi har båda varit rökfria i en vecka nu. Känns fantastiskt och jag är så stolt över oss båda. Men detta är ingen lätt sak. Så otroligt kämpigt och jobbigt på flera sätt. Vet att det ändå kommer vara värt det i slutänden. Vi kämpar på!!!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se