september 2016

Dag tre

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Dag 3 är snart avklarad! Jag har insett att det är på morgonen och kvällen som röksuget är som värst. Och efter maten. Och vid stress. Trötthet. Hunger. När jag är arg. Ledsen. Glad. Ja, ungefär så. Som ens bästa vän och trygghet har försvunnit. Men det går ändå bra. De jobbigare stunderna blir färre och färre och lite lättare att tackla varje gång. Men sen helt plötsligt slår det värsta rökbegäret till och då känns det som att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen. Så man kan aldrig riktigt slappna. av.

En dag i taget. Jag försöker fokusera på en jobbig situation åt gången och ta mig igenom den. Morgonkaffet. Promenaden till jobbet. Jobbtristessen. Höstsolen. Efter lunchen. Eftermiddagskaffet. Promenaden hem. etc etc. Jag hoppas att dessa situationer ska gå av bara farten om några veckor utan att jag ska behöva reflektera och förbereda mig mentalt.

Heja er alla kämpar där ute!

20 dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra.

Ja nu har jag snart klarat av 20 dagar och imorgon kväll är det 3 veckor sen jag rökte. Det känns hyfsat bra idag. Men jag vet att det kan vara ett riktigt h-e i morgon igen. Gick upp 08:15 idag. Tog en promenad före frukost, istf kaffe och cigaretter. För att inte gå upp i limningen så var jag tvungen att hitta på något, så i förmiddags bestämde jag mig för att ta en busstur till Borås. Jag åkte alltså t.o.r. till Borås och det tog 3 timmar.Vad gör man inte för att hålla rökmonstret borta??! Det låter ju inte riktigt klokt! Vet inte om jag vågar berätta det för några andra än för er här på bloggen. Ni är ju dom enda som förstår hur det kan vara. Jag har slutat prata med vänner och bekanta med mitt rökstopp för dom förstår ändå ingenting. "Det är väl bara att sluta" "Ta en morot istället" m.m.. Orkar inte med dessa idiotiska kommentarer längre. Jag har rökt i 50 år så det är inte så lätt. Tack för att ni finns och för att jag får en möjlighet att skriva av mig. Får se vad jag hittar på imorgon. Det kanske blir en busstur till något annat exotiskt resmål. För röka skall jag inte i alla fall!

Dag 93

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nu är det bara en vecka kvar till den stora dagen! :) Visst kommer tanken på att röka ibland men det är inte något kroppsligt sug. För mig finns det ingen väg tillbaka till rökarlivet för nu går de pengarna till att bekosta nedsättning i tjänsten. Även om det inte täcker den minskade inkomsten så gör det sitt till.
Hoppas ni alla har en lika vacker höstdag som jag har här!

Nu är det på riktigt. Nu är det allvar.

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Japp.. Köpte ett paket igår, rökte upp nästan hela skiten. Vågade inte berätta för T, skäms för mycket. Vill inte ens erkänna det för min rök-app. Känner att jag måste skriva här. Det här är min frizon, 100% ärlighet gäller här.
Idag är det exakt två veckor kvar till min operation. Så nu finns det INGEN plats kvar för cigaretter i mitt liv.
Jag intalar mig själv att det här handlar inte om att sluta röka. Det här handlar om att det är JAG som bestämmer över min kropp och mina vanor. Det är JAG som bestämmer och jag säger NEJ.

Mitt fräscha nya liv

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Öppnar dörren ut, slås av fina naturdofter, i förorten. Lungorna andas god luft, stegar iväg, det går lätt som vinden, inga andningssvårigheter. Sinnet är skarpare även kroppen mer alert och jag uppfattar saker i sinnet som förr varit en rökares vardag ! Är rökfri sedan april i år, tuggar lite nicotinell fortfarande. Efter 28 år som piprökare så är jag nu en fri individ igen. NU kan inget stoppa mig. FRI från en tung börda !! MK

Boxning äntligen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Många misslyckade slutförsök bakom

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag hade inte tänkt sluta röka idag, men nån dag snart nog. Jag och min sambo har planerat i ett par veckor nu att lyssna på sluta röka hypnos under natten, men det har inte blivit av ännu. Men imorse steg jag upp sådär som vanligt, kokade kaffe och åt morgonmål med sonen. Hela tiden i bakhuvudet hade jag tanken att jag måste ut på cigg, men kanske inte genast. Ibland springer jag ut det första jag gör på morgonen. Men så tänkte jag helt spontant att varför alls gå o röka, jag har ju precis överlevt en hel natt utan cigg så kanske jag klarar dagen också.

Så jag satte sonen i vagnen och så gick jag en nästan 2 timmars promenad. Det kändes bra, väldigt jobbigt och tricksigt att smygröka med barnvagn, hålla röken borta från barnet osv... så när jag går med vagnen minns jag liksom alla orsaker till att jag inte vill röka. Barnvagn och cigg hör verkligen inte ihop!

Nu kom vi tillbaka från promenaden, åt och här sitter jag och försöker tänka rätt för att kanske ha en chans att lyckas den här gången. Började tänka att kanske det skulle hjälpa att skriva! Påminner mig själv om hur äckligt det är att röka, hur dåligt jag mår av det. Jag vill må bättre igen. Jag har försökt sluta många gånger, med elcigg eller helt utan hjälpmedel som nu. Men om jag fortsätter försöka sluta tillräckligt ofta och mycket så kanske jag en dag då blir ickerökare..

Dag två

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej igen! Mitt förra rökstopp i början av sommaren höll inte mer än några dagar. Motivationen fanns inte.
Skam den som ger sig, nu kör jag igen. Igår var första rökfria dagen. Den gick över förväntan men när röksuget väl kom så var det fruktansvärt. En tomhet som är svår att beskriva, man känner sig som i en dimma och det gör nästan fysiskt ont i kropp och själ. All motivation försvinner och man kan inte komma ihåg en enda anledning till varför man ska sluta. Men bitar man ihop tillräckligt länge så lägger sig paniken och man glömmer bort rökningen för en stund tills nästa röksugsattack kommer.

En släkting till mig erbjöd mig en cigg och tyckte jag kunde börja sluta röka imorgon istället. Men nej, det handlar om ett val. Att varje dag välja att inte röka. Att varje dag välja att inte tända en cigarett. Eller ta ett bloss. Jag kunde till och med sitta bredvid henne medan hon rökte utan att ångra mitt beslut. Dock vet jag att dag ett är en av de lättare dagarna. Dag 2 och 3 har jag kvar att tampas med som av erfarenhet brukar vara betydligt jobbigare. Därefter väntar hundratals andra jobbiga situationer som ska överlevas utan cigaretten. Men vi tar en sak i taget. Små, små myrsteg för att överleva dagarna. Nu är fokus på att ta mig igenom dag 2 och första jobbpasset ikväll efter rökstoppet.

Kämpa

MEN JAG GER INTE UPP FÖR DET!

Igår rökte jag 4 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Igår på jobbet rökte jag 4 cigg. Jag åker runt till olika jobb hela tiden och igår var jag på ett sånt jobb där det bara ligger i naturen att röka. Stressigt jobb = Många röker, så som det brukar vara inom restaurangbranschen..
Hur som helst. Där satt jag på lunchrasten och pratade med en trevligt tjej, hon var såklart rökare, jag hör mig själv säga att det är ju ändå bra att jag nallar cigg av henne och att jag inte köper ett helt paket själv iaf. Och operationen är om två veckor och TRE dagar och man behöver ju egentligen inte sluta förrän 2 veckor innan...Vad gör man egentligen på en 60 minuters rast? Man äter (30 min) och sen röker man resten av tiden liksom..

Ja, och självhatet bara växer..

30 dagar

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hela 30 dagar har gått och jag är fortfarande lika förvånad över hur lätt det går! Har dock kommit in i en jobbig fas just nu, Att fortsätta hålla motivationen uppe. I och med att det gått så pass lätt och att rökriheten nu blivit vardag så börjar tankarna komma om att jag kanske ska börja igen, även fast jag egentligen inte vill. Har även tappar rutinerna igen, så som promenader och träning. I början av rökstoppet är man supertaggad och det är lätt att ta sig ut o promenera för att stilla röksuget osv och man känner sig så jäkla stolt varje gång man vinner över suget men nu är det inte på samma sätt längre. Missförstå mig rätt, jag är givetvis glad över att det gått smidigt och att jag slipper ständiga starka sug men på nåt sätt så motiverar det ju en.

Vet inte riktigt vad jag vill få sagt haha men skönt med 30 dagar i alla fall och ska försöka ta tag i lite rutiner igen också!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se