april 2016

3 månader

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Nämen, glömde bort att jag firade 3 månader rökfri igår. Jag har alltså gått från "håll ut nu, om en dag har du varit rökfri i 1,2,3 etc veckor till att tappa räkningen på hur många dagar som gått, det kallar jag framsteg :)

Nu när jag är lite förskyld/ont i halsen så är det såå befriande att veta att jag slipper röka. För ja, jag köpte mentolcigg när jag var sjuk, om jag orkade resa mig ur sängen så orkade jag röka... Efterblivet much.

Allt känns fantastiskt bra just nu, att tända en cigarett nu känns väldigt långt borta men vet ju att sånt kan ändras snabbt så det är viktigt att ha garden uppe.
Även fast jag är sämst på att kommentera så läser jag vad ni skriver och blir peppad av era inlägg :)

Lättnad!!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

ÄNTLIGEN!

Jag har just haft det absolut jobbigaste telemötet på evigheter. Jag har verkligen dragit mig för att ta itu med det här och fasat för hur det kommer bli emottaget. Min tro på mina medmänniskor är inte så stor, och jag kräver så oerhört mycket av mig själv. MEN DET HÄR GICK BRA! Istället för att få en massa skit, så fick jag stöd och backning och massor av kreativa förslag på förbättringar. Så himla skönt verkligen.

Och varför skriver jag det här på en sluta-röka-sida, vad har det här att göra med alla grejer vi går igenom i vår process? Jo massor. För 2 veckor sedan vågade jag inte ta tag i det här, även om jag rökte. För 2 veckor sedan hade jag (om jag ändå tvingats in i mötet) rökt massor av cigg innan för att ladda upp, och konstigt nog även efteråt för att fira att det gick bra. Jag behöver inte ciggen för att överleva jobbiga stunder. NU klickade den poletten ner på riktigt. Det här var mitt Hallelulja-ögonblick. Som jag har väntat på det - teoretiskt har jag fattat det hela tiden, men det är inte samma sak som att KÄNNA att det här är sant.

Massa härliga tillrop till er alla - jag är inte den enda som går igenom alla dessa upplevelser, och det är skönt att kunna dela med sig av det goda ibland. För två veckor sedan hade jag stått ute och rökt vid den här tiden. Istället sitter jag här och ler och fattar bit för bit hur bra det här kan bli!

Kan man prata för mycket om det här? Och en liten privat segerdans

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Hurra för mig!! Nu har jag klarat av 14 dagar utan att röka 289 cigg - jag som tvekade på om jag skulle kunna klara ens en dag :)
Men dessa 14 dagar känns som ett halvår, kan det vara så att om man hänger här för mycket, kombinerat med mycket prat om hur det funkar så lägger man så mycket tid och energi på sin rökfrihet? För jag känner i ärlighetens namn att jag borde kommit längre.

För samtidigt som jag säger det så inser jag ju att 2 veckor är en kort tid - kroppen har ju inte ens hunnit bli av med allt den ska göra sig av med och jag har inte skippat allt nikotin ännu. Plåstret fasas ut, vilket går framåt men jag vill inte pusha det allt för mycket utan vill faktiskt göra det så fysiskt bekvämt som möjligt.

En annan sak som slagit mig är hur vikitigt det är för mig att föraöka hålla en positiv ton när jag pratar om mig själv som ickerökare och mitt val att sluta. Jag har ofantligt lätt för att dras med i negativa spiraler, och det hjälper mig inte. Mitt största hinder är mina tendenser till att ge upp "för det kommer ändå bara gå år skogen". Villket det ju inte alls gör - i ärlighetens namn så är ju just rökningen MITT val. Det finns inget yttre som kan tvinga mig att röka, eller låta bli för den delen. Istället kanske det här kan vara ett bra sätt att visa mig själv hur kapabel och stark jag faktiskt är. Yttre omständigheter kan man inte alltid rå på, men man kan välja om man drar i sig gift (i alla fall den typen av gift som kräver att man går till en affär, väntar på sin tur, beställer förpackningen, betalar och tackar för sig, går ut, besvärar sig med att packa upp en cigg och sedan tända den).

En liten sak till - jag längtar tills någon ska fråga om jag vill ha en cigg så jag ÄNTLIGEN får svara "Nej tack, jag röker inte". Inga bortförklaringar, eller "nej jag har slutat"-varianter. Jag röker inte. Basta.

Så idag är det fredag peeps - hoppas ni ska göra något trevligt i helgen, det borde ni verkligen!
Fridens!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se