april 2016

Jag föll igen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska litet .

Ja jag har tråkiga nyheter. Jag föll igen. Köpte ett paket, rökte fyra och slängde sedan paketet. Varför? Jag hade existensiell ångest o tänkte att vad betyder ett paket i det stora hela? Så jag körde all in. Köpte cigg, godis o tog extra medicin för att fly bort en stund. Men jag insåg ju när jag rökte att det bara gjorde allting värre så därför slängde jag paketet. Känns inte bra alls nu. Jag lever ju på att sköta mig. Men nu har jag gjort vad jag kunnat. Ciggen är borta o jag hat bekänt här på loggen.

3 veckor

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Tjoho!!

Tre veckor gjorda, och jag tänker mindre och mindre på cigaretter. Igår var det bara vid något enstaka tillfälle, och färre skall de bli. Jag har haft världens jätteförkylning som fortfarande hänger kvar i bihålorna och jag tror att det är den som satt sig även på lungorna i viss mån. Men eftersom jag inte längre röker så behöver jag inte stå ut med väsande andning och sånt, utan kan bara konstatera att det är lite tungt. Och tillfriskningen kommer (hoppas jag) gå snabbare än vad det gjorde under min tid som rökare.

Idag är det fredag - fantastiskt - och livet känns bra! Så nu tänker jag mig att jag tar tag i det här med mina nikotinplåster. Nedskärning på G så att säga :), vore ju gott att vara av med det innan jag ska ut och åka med jobbet i två veckor. Ju mindre packning destu bättre i min bok!

Trevlig helg på er - och för allt i världen, ge er själva lite extra beröm idag. Ni har ju trots allt klarat ytterligare en minut/timme/dag/vecka utan att förgifta er!

Sicken miss!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Missade totalt att logga in igår och fira 500 dagars rökfrihet. Får fira 501 istället och det passar bättre då det faktiskt är fredag! Anledningen till missen är att nikotinets betydelse i mitt liv är nu nästan nere på noll. Förut kretsade precis allt kring rökningen. All planering gick ut på att få in nästa rökpaus. På eftermiddagarna kollade man i paketet om ciggen skulle räcka hela kvällen och nästa morgon. Jag var tvungen att alltid ha minst tre stycken på morgonen innan jag kunde ta mig till första öppna bensinmack. Jag vet inte hur många gånger jag fått använda brödrosten när tändarna tagit slut till exempel. Jag rökte väl en cig var 45:e minut ungefär.

Numera är livet väldigt mycket enklare. Det är skönt att kunna ligga hemma i soffan och kolla nån film utan att en enda tanke går till att ha koll på klockan för att affären stänger snart. Känns skönt att kunna se hela filmen utan att behöva gå ut fr en rökpaus!

Jag kommer fortfarande ihåg hur grymt jobbigt det var i början, första tre dygnen låg jag ju nästan hemma och skakade. Sen blev det gradvis lättare, mycket tack vare en himla massa människor här på loggen. Så ni som nu är i början på ert nya rökfria liv - häng kvar här och ge inte upp, det blir bättre med tiden!

Besvär

Humör nu: Ganska dåligt.

Hej. Jag har nu varit rökfri i en vecka och har klarat mig ganska bra då jag verkligen är inställd på att sluta även om jag blir röksugen ibland. Mitt problem är att min hud har blivit torr och jag har fått finnar, speciellt i ryggen och detta har jag inte varit med om innan då jag inte haft besvär med finnar. Har detta hänt er? Vad har ni använt isåfall och hur lång tid har det tagit tills finnarna försvunnit?

96 dagar efter stopp.

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Har inte vart inloggad på någon månad nu, så loggade jag in och det står " 96 dagar". Detta är helt fantastiskt, jag har inte ens tänkt på att det var 1 januari jag slutade röka.
Det intressanta är att man inte ens tänker på cigaretter längre, inte ens hur många dagar som gått sedan sist. Jag är stolt över mig själv och att jag ser mig själv som icke-röckare nu!
Jag håller tummarna för er alla! Jag lovar, det går! Det finns ljus i slutet av tunneln! Håll ut! <3

Ännu en tuff dag

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jaa. Nu har jag lagt ännu en tuff dag bakom mig. Första dan sen jag blev sjuk som jag var ute på olika grejer, det var jobbigt. Jag är inte i bra kondition vare sig psykiskt eller fysiskt just nu. Skillnaden mot förut är att jag inte flyr från det på samma sätt. För första gången på mkt länge såg jag på folk som rökte omkring mig o tänkte "Nu hade det passat med en cigarett". Men nej jag är på dag 65, har haft ett återfall o så vill jag att det ska förbli. Jag ska också försöka att inte köpa nån mer nikotinspray, jag har massa små, små slattar kvar, det räcker väl några dagar o sen blir det inget mer hoppas jag. Hade ju tänkt sluta med plåstret först, men eftersom jag är mkt mer beroende av sprayen så är det ju smartast att sluta med den först medan jag har lite plåster kvar.

Men herregud

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Men om jag kunde förstå vad som hände nu? 45 dagar in i rökstoppet och plötsligt känns det som första veckan igen. Jag har varit eskalerande röksugen sedan i lördags, när vänder det tillbaka och blir lättare igen? Det enda som verkligen hindrar mig nu om jag ska vara brutalt ärlig är skammen i att köpa cigaretter eller be någon om en när man är rätt uppenbart gravid för den uppmärksamme. Fy tusan för det här.

Måste ju logga in för att hitta min logg....

....så längesen är det som jag skrev. 530 dagar står det på räknaren, alltså snart ett och ett halvt år har jag varit rökfri. Det omöjliga är faktiskt möjligt. Det går att sluta röka även för den värste tobaksknarkaren som jag var. I alla år så starkt införlivat med min identitet, i allt jag tänkte och gjorde så fanns ju tobaken och rökandet med. Och jag saknar det fortfarande ibland, jag är inte riktigt färdig än, men det gör liksom inget. Jag accepterar och låter tiden gå. "Tiden är vår bäste vän" har jag sagt många gånger här. "Tillit och tålamod" har varit mina ledord. Att ha bestämt sig för att inte röka mer, är det viktiga. Lätt är det inte, berg o dalbana har det varit och möjligen har jag blivit promenadmissbrukare. För när jag väl lyckats vända på begreppet om vad som kan vara belöning; alltså inte en cigg efter att ha varit duktig med vad som helst jag har presterat, så är det svängen i skogen som är belöningen.

Nu infinner sig den stora lättnaden när jag fått på mig skogskläderna, knutit kängorna, klickat igång runkeeper, stavarna med, kommit ut på vägen och börjat gå……..DÅ känns det bra att ta några djupa andetag och vara lycklig över att ha fötter som kan ta steg för steg framåt. Det är inte alla förunnat och jag är mycket tacksam. Jag känner över huvud taget en stor ödmjukhet inför att jag har kommit så här långt och tar inget för givet. Jag känner de som börjat igen efter tre år eller tio år!! Vad hände??
Jag hänger fortfarande en del här och läser lite men har som sagt inte kommit mig för att skriva på länge och inte vet jag om jag hade så mycket att säga egentligen. Kul att se dig Gesine, och Juntro; välkommen tillbaka, det är bara att ta fighten igen. Kämpa på alla slutare nu. Tips är att läsa i loggarna och mycket motion i naturen helst. Glad vår till er alla och ännu ett tips: gå ut och blås såpbubblor i stället för att röka!
Hälsar Norna.

Ångest

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Tänker på cigg hela tiden oftare nu när jag precis slutat. Innan visste jag att imorgon då kan jag köpa ett paket och klarade mig hela kvällen utan. Nu känns kvällen värst. Det är nu ångesten över allt kommer. Känns som om jag får mer gjort nu än när jag rökte för försöker hitta på nåt att göra med fingrar och fötter. Tar en halv promenad runt huset. Men ångesten den sitter kvar i bröstet. Mest är jag också arg på mig själv. Hur mycket pengar man lagt ner på beroendet samt ångesten över att jag känner mig så otroligt övergiven och ensam. Som att jag förlorat en vän som jag kunde lita på. Som aldrig stack sin väg utan alltid var där. Finns väl sorg i mig jag borde bearbeta. Men just nu vill jag bara bli av med ångesten.
I min ensamhet önskar er en god kväll! / LillaM

Haft det tufft

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag har haft det riktigt, riktigt tufft både psykiskt o fysiskt nu under min sjukdomsperiod. Jag kan inte minnas hur länge sen som jag mådde så dåligt psykiskt. Men anledningen var nog att jag faktiskt inte flydde. Jag rökte inte, jag tog min spray men jag hade tagit så mkt att det inte funkade längre, jag åt inget förutom lite godis (när det var som värst iaf, nån annan dag fuskade jag) som var slut på 5 minuter och jag tog ingen medicin som gjorde att jag kunnat sova bort alltihop. Istället gjorde jag det rätta, vilket var att be till min Gud om hjälp. Det kanske inte låter som nån jättegrej, men det är ett jätteframsteg för mig som har använt mig av de här sätten att fly ända sen jag drabbades av svår sjukdom för några år sen. Innan dess kunde jag med lätthet tex sluta röka (även om jag ju då började efter ett tag igen). Det är en speciell upplevelse att ha mått så oerhört dåligt och faktiskt ha klarat sig igenom det på ett bra sätt. Väldigt berikande.

Och idag gjorde jag nåt kul. Jag skrev till en fånge på "WriteAPrisoner" Det är många fångar som inte har så mkt som skulle bli överlyckliga att ha någon att skriva till. Så ni skrivglada, in o skriv! :)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se