mars 2016

Första steget

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag fyllde 26 år för två veckor sedan och då slog det mig att jag rökt i över 7 år.
"Usch!!" Var första tanken. Pga stress i skolan hade jag rökt ovanligt mycket sedan årskiftet, nästan så jag kunde fysiskt känna hur lungorna bara blev svartare och cigg smakade inte gott längre. Det var snarare smaken av skuld och ångest varje gång jag tände på en cigg.

För 1,5 år sen lyckades jag sluta i ett halvår. Denhär gången är mitt mål att vara rökfri i ett år! Och förhoppningsvis längre fram än så!

Min största fiende är det den sociala ciggen. Lyckas jag komma över den så vill jag hoppas att jag är på god väg till en rökfri vardag!

Ett kvartal

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Vi startade ett tåg, ett rök och snusfritt tåg som skulle ta oss genom 2016, inte mer inte mindre.
Vad som händer 2017 är inte någonting som årets tåg har att göra, vi koncentrerar oss på 2016.

Vi är nu strax i april 2016, vi har klarat ¼ av året. Vi har haft mycket väntad och oväntad turbolens bakom oss. Tåget startade med en otrolig positiv känsla, men vi kommer alla ihåg de osmakliga attackerna i januari, som fick nästan fick bloggen att spåra ur. Det fick nästan alla av er att sluta att skriva om tåget.

Var det någon som väntade sig att 2016 skulle bli enkelt? Givetvis inte, och som vi anade kommer en del av oss trilla av. Det gör ont, och man måste springa som tusan för att komma på igen. Men det innebär inte att det är omöjligt, vi kan alla klara det.
Det är möjligt att jag är naiv, men jag ser vårt blåa lok tuffa vidare. Jag ser ut över fälten vi åker förbi och ser hur blomma och blad kommer tillbaka. Vi kommer alla sakta men säkert tillbaka som icke rökare.

Ni som är nya, vill ni ha en personlig vagn och göra vad ni vill i den? Absolut tillåtet. Min vagn är röd och där finns det mat och dryck. Om ni vill så sätter vi några nya vagnar på tåget.
Jag glömde det nästan, nypåstigna? Billjetterna, tack.

Hemma sjuk med feber

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Ja, jag är hemma sjuk med feber. Igår hade jag 39.2 som högst. Det var troligtvis en vanlig förkylning som gick ned i lungorna o orsakade sån feber. Det är inget bra tecken för hur det står till med lungorna. Pipande andning har jag också haft lite o det har jag inte haft sen jag först slutade i augusti. Jag har iaf gjort en lungfunktionsmätning med spirometri o den visade på 111% o att jag inte hade Kol så det är ju lugnande iaf. Har sen augusti ätit ett inhalationspulver (Spiromax) för att hjälpa lungorna läka, har dock slarvat lite med den, men inte mer för jag känner oro för lungorna. Vill inte att det ska bli som för min mamma som slutade röka för 21 år sen o nu när hon får minsta förkylning går det rätt ned i lungorna o hon blir jättesjuk, jättelänge..

En sak jag är glad för är iaf att det är sån fin gemenskap på loggen nu! Ett tag var det väldigt dåligt med skrivandet o kommunicerandet o mkt okända personer. Nu är vi en hög människor som skriver regelbundet o som man lärt känna lite grann som stöttar o peppar. Härligt!
Måste också erkänna att det var en liten tröst för mig att inte vara den enda som haft ett återfall.. Det är såklart sorgligt när det händer men man känner sig mindre ensam..

Nya tag. Nya dagar att lägga till rökfriheten. Kram på er allihop!

Rucka på Nolltoleransen

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag tror att jag behöver rucka på den regeln för mig själv... eller nej inte för framtiden men för det som varit. För fortsätter jag älta det här så har jag snart övertygat mig själv att om jag nu ändå kan röka en cigarett så kan jag lika gärna fortsätta för så dålig på att resonera är jag när oron och ångesten får grepp. Det är som det är och det är inget jag kan göra något åt i nuläget, jag tänker heller inte börja räkna om från noll (hyckleri kan tyckas) för en fjuttig cigarett. Hade det varit någon annan hade jag bara tyckt att den personen inte skulle älta det och att en cigarett inte är hela världen...men tydligen är jag inte lika förstående när det kommer till mig själv. hah dåligt! Men jag tror ju inte att min abstinens har börjat om, det känns inte så iaf kanske är det som Gesine säger att de första två-tre inte triggar receptorerna tillräckligt för att dra igång hela karusellen. Jag hoppas på det så jag slipper börja om med abstinens och all annan skit.

Tack för alla era stöttande ord! Jag var beredd på fördömande och suckar men fick helt motsatt! Verkligen vad som behövdes just igår. Ångesten sitter fortfarande kvar till viss del, men jag ska försöka ta minimal på orden och inte vara för hård mot mig själv för det kommer bara sluta med ett självförakt och förmodligen kedjerökning för att det "ändå inte spelar någon roll".

Tack till er! <3

Dag 40

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Fyrtio dagar? Tänk, det trodde jag faktiskt inte. Sen jag var tretton har jag rökt i stort sett varje dag och jag har ingen som helst erfarenhet av att leva ett rökfritt liv. Cigaretter har alltid funnits där med rökande föräldrar, även om min mamma senare slutade helt, långt före mig.

Jag försöker känna efter hur det känns. Jag vill röka varje dag men jag har på nån vecka inte egentligen haft nåt jättesug, det är mer n illusion om att det skulle vara härligt/gott/befriande men det vet vi ju alla att det inte kommer vara. Jag är tacksam för att den tanken än så länge är starkast och ödmjuk inför det faktum att starkare kvinnor och män än mig har trillat dit på återfall eller bara några bloss. Inte sänka garden.

Jag tycker det är intressant att läsa om de som har väldigt många dagar i ryggen, tänker främst på dig Gesine, och vad ni hade för utgångslägen i sätt att röka och framtidsvision med rökstoppet. Jag vill aldrig mer se mig själv röka ett paket om dagen, speciellt inte som någons mamma, men jag har också väldigt svårt att inte tänka på hur underbart det ska bli att få ta någon enstaka cigarett vid bra tillfällen så snart jag slutat amma. En omöjlig balansgång för de flesta, naturligtvis även för mig även om känslocentrat påstår att jag, just jag, skulle klara det. Nåväl, en bro i taget. Om barnet mot all förmodan är punktligt så föds det om mindre än hundra dagar (för er som inte följt mig sedan start så gick jag från 20 cig/dag som o-gravid till 0-4/dag, full i ångest, fram tills jag lyckades sluta helt för 40 dagar sedan) och det är först när allt efter det lagt sig som jag ens behöver tänka på det här igen.

Tio dagar! (inne på elfte dygnet...)

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Dags för en liten logg-anteckning känner jag.
Har ju kommenterat andras inlägg ganska flitigt nu den senaste tiden, men nu är det alltså dags för en egen logg...

Tio dagar. Bra siffra.
Värd att fira.
Igår fick jag plötsligt (och för mig helt oväntat) ett gigantiskt röksug.
Det var direkt efter att jag avslutat ett viktigt ärende på banken. Det är en grej som stressat mig en tid och liksom bara hängt över mig, men nu fick jag det gjort och det gick hyfsat smidigt. Och direkt efter att jag kliver ut genom porten kommer det. Som en reflex. Vi snackar JÄTTEsug. Ni vet vad jag pratar om. Ni har också känt det. Tyckte ändå det var märkligt eftersom jag kände mig lättad och befriad. Motsatsen till stressad liksom. Jag hade ju precis eliminerat en stor stressfaktor. Så, why NOW? tänkte jag.

Fipplade upp min lilla ingefärsrot och hyvlade av en liten flisa med potatisskalaren (har än så länge med mig båda i väskan) Flisan fick snabbt glida in på tungan. Och strax efter en till.
Kände mig som en skön knäppgök där jag gick och skalade ingefära mitt på gatan, men det bjuder jag på.

Kommer nu så här i efterhand på att det nog var känslan av att "fira" jag ville uppnå.
Sätta punkt. Avsluta. Hm. Gamla mönster, aj aj aj.
Starkt var det i alla fall.

Idag är suget återigen i princip nere på noll, men uppenbarligen kan det poppa upp igen lite när- och varsomhelst.
Märklig upplevelse. Men helt okej. Jag tackade mig själv för ingefäran och potatisskalaren. I just det ögonblicket blev dom en riktig räddare i nöden. Hade nog klarat det ändå, men varför inte ta till (ofarliga) hjälpmedel om det underlättar?

Önskar er alla andra kämpar därute en riktigt skön dag!
We can do this.

Dag 205 minus några bloss.....

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Dagen efter snedsteget.i går föll jag som sagt dit och rökte några bloss.
Och Som jag skrev någongång i går . DET ÄR INTE DETTA SOM FATTAS MIG.
det gav mig INGENTING POSETIVT. Enbart negativt. Otrolig vidrig äckelkänsla med illamående, klökningar , yrsel och extrem känsla av misslyckande... Så jag talade om för mig själv (eller kanske för ciggen eftersom det var den jag tittade på när jag pratade haha ;)) att varför fortsätta att. Dra in den här vidriga äckliga stinkande illasmakande röken i lungorna om och om igen tills det vänder och helt plötsligt blir gott (=du är fasst) jag sa ..... Du har inte lång tid att välja, några bloss till och du kan va fasst. HEMSKA TANKE.
Så jag släckte ciggen. Upprörd och gråtande och arg rusade jag in och bröt sönder och dränkte all skit.
Nej det är inte det som är felet i mitt liv längre ...
Utan grunden till varför jag gjorde det.
Väntar just nu på samtal från min läkare,,,, ska be henne skicka remiss till KK mottagningen.
Jag har varit i förklimakteriet i några år nu. (Kan pågå fem till tio år innan menostopp) nu den senaste tiden har det exalerat så vansinnigt mycket. Och det stökar och bökar i min kropp. Det jobbigaste är INTE svettningar å vallningarna utan den extrema ledsenheten, humörsvängningarna och depritionen..... I går var det så extremt mörkt innom mig så det var rent skrämmande. Usch och fy.... Hoppas nu på lite hjälp så det kan kännas bättre, och man kan njuta av livet igen.
Hoppas det funkar för er alla i era bergochdahlbanor
Varma kramar
Lotta

Mot bättre vetande

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Idag valde jag att mot bättre vetande att röka en cigarett. Helst vill jag bara sopa det under mattan men jag känner att jag inte kan göra det. Jag behöver berätta för mig själv vad som händer om jag ger efter för suget. Ångesten som infinner sig är enorm, trodde nog i mitt galet röksugna tillstånd att jag skulle slippa den. Att det inte skulle vara så farligt ändå. Men tji fick jag! Vad har trodde att jag skulle uppnå med att röka vet jag inte men jag valde ändå att göra det för att jag trodde det skulle hjälpa mot trötthet och stress. Gjorde det det? Nej det enda jag fick för det är att jag har en äcklig smak i munnen, luktar illa och en ångest som säger berättar för mig att jag svikit hela världen. Mig själv, bebisen, mina barn, min man och alla andra i världen.

Besviken på mig själv som så lätt lät mig övertalas efter flera dagars enormt sug. Tänkte kanske att det skulle kännas bra?

Hoppas ni andra inte är lila korkade som jag och att ni fortfarande är helt rökfria.. Det blev bara totalt en cigarett för mig och jag tänker inte lura mig själv med att jag ska röka "bara" en till. För det går inte och den här ångest orkar jag inte med. Trodde i min enfald att det skulle funka ångestdämpande, men har det någonsin gjort det egentligen?

Snart belöningsdags

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Snart är jag halvvägs till min första milstoplpe som jag lovat mig själv en ordentlig belöning om jag fixar. Då är det 1800 kr som skall gå till något fancy, onödigt och ljuvligt som jag inte skulle köpt annars. Ingen j*vla nödvändighet här inte.

Funderar på en riktigt fin klänning som jag kanske bara tänker mig att jag ska använda 1 gång. Eller ett litet smycke som jag kan ha på mig varje dag och pilla lite på för att påminna mig om hur bra jag varit (och skall fortsätta vara). Hm, ja funderingarna snurrar vidar liksom allt annat. Och det här är roligare att tänka på än jobbet just nu...

Hoppas ni får en fin dag där ute!

Dag 204 .... Föll dit :(

Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Inget.

Mår väldigt,väldigt dåligt. Orkar igentligen inte skriva.... I tre veckor nu har jag kämpat med diverse problem.
Nikotin monstret har passat på och talat om för mig att jag likväl kan ge upp.
Har stått i mot till idag.... Rest skatten var droppen och den inre rösten sa du kan ge upp nu.. Du har kämpat nog nu.... Rest skatten kommer att göra så vi inte fixar det ekonomiskt.det kommer gå åt skogen :( Försäkringskassan har dragit för lite skatt. Gråter och gråter och gråter . Allt såg svart ut som i en dimma tog jag cykeln till affären köpte ett paket cigg. Tände en direkt utanför affären, NIKOTINKICK... ett bloss blev det. Tog tid att få balansen igen. Kom hem tog en kopp kaffe på altanen 4 bloss till på samma cigg. Smakade vedervärdigt och detta vill jag inte.. Mår illa , mår så dåligt . bröt sönder och dränkte alla cigg.... Bort bort. Vill inte.. Men vet inte hur jag ska orka. Orkar inte kämpa......... JA JAG VET NIKOTIN LÖSER INGA PROBLEM. men när allt är natt svart tänker man inte så logiskt tyvärr.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se