augusti 2015

"Give up tomorrow.."

Igår rökte jag 3 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Ovanstående är ett av de bästa citaten jag vet. Mitt favvo faktiskt. Det är mitt lilla mantra rent generellt i livet när jag går igenom något jobbigt. Men det har nog aldrig stämt så bra in, rent bokstavligt, som det gör nu. För imorgon ska jag faktiskt ge upp på riktigt - ge upp rökningen. Den som varit min vän alla gånger då jag verkligen velat ge upp allt i livet, varit min tillflykt och givit mig lugn. Varit min vän och perfekta kombination till ett glas rött eller när jag unnat mig en långfika med bästis på en uteservering.
Fyfan vad ruttet det känns. Det sägs att det aldrig finns några bra tillfällen för att sluta men detta är nog ändå då sämsta tillfället ändå.. Det är mycket nu: med jobbet, skolan, livssituation och min nya relation. Och då känner jag bara: "Vafan! Jag kör! Det kan ju inte bli värre liksom!"
Så nu tänkte jag skaffa mig lite bättre ekonomi, bättre hy (sägs det, tycker redan att min hy är pretty fucking flawless men visst, jag klagar inte), lite bättre doft (likadant där, luktar redan ganska gott, äckligt precis efteråt bara. Men eftersom att jag röker svindyra light, light cigg som tydligen har minimal efterhängsen doft så har det aldrig varit ett stort bekymmer)..

Oj.. Jag märker att jag inte är så värst motiverad just nu egentligen. Men jag har bestämt mig så nu kör vi jävlari. Jag vägrar att det ska vara svårt. Jag får "spy" lite här i loggen när det blir knivigt. Nu kör vi jävlari.
Har sagt att jag ska få ta en cigg på min födelsedag (om jag vill det då, hela grejen är att jag inte ska vilja det för att det har gått så pass lång tid då men jag har det som morot iom brist på motivation). Pengar och fräschhet är min motivation i övrigt.
Svåraste hinder: Kommer lätt bli när min pojkvän gör mig förbannad. 1. För att det är så jävla gött med en ciggajävel när man är upprörd, och, 2. För att han hatar att jag röker och det är jävligt gött att provocera lite när man är förbannad innan man blir sams och kan hångla igen.

Dag 45

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

De senaste två veckorna har varit riktigt kämpiga med röksuget. Är det på riktigt eller sitter det bara i huvudet? För tillfället är det enda jag vill att ta en cigarett, även fast jag vet att jag inte borde. Det känns bara svårare för varje dag att stå emot. Hur ska man lyckas ta sig igenom denna jobbiga period?

74

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra.

Jag gick på en riktigt snabb och ca 7 km lång promenad igår kväll. Ikväll är det gympa så då blir det antagligen någon promenad till. Det släppte loss många spänningar. Satsar på en rejält snabb promenad varje kväll när jag kommit hem för att hålla ordning på vikten och att det är muskler som väger, inte fett!

Idag på morgonen (nu) har resan till studieorten börjat och det är väldigt stridigt i min hjärna ... Att åka till studieorten innebär rökning enligt min lilla hjärna än så länge! Ska släcka ut det fenomenet som är betingat!
Ha en bra dag!!!

73e dygnet - imorgon

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag markerar "Inget röksug" men jag har något slags inbillat röksug!

Imorgon börjar nästa termin på studierna och nu sitter jag och får lite nojja över att jag inte ska lyckas hålla mig rökfri på grund av pendling och studiestress! Jag vet egentligen att jag klarar av pendling och studier rökfritt för det har jag gjort korta perioder innan - men det var just - korta perioder!!!

Nu tänker jag gå ut en riktigt snabb promenad och jag tänker INTE röka!!! Behöver få utlopp för mina spänningar!!! För mina känslor och för min ångest!!!

Vem bryr sig?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Mår så fysiskt dåligt...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej, jag måste höra om det är någon som har det som jag.... Jag slutade röka för 24 dagar sedan, en tisdagkväll så var det bara nog... Det räcker nu! Jag vill inte röka mer. Jag har varit storrökare i 35 år , är 48 år och förstod att det är dags om det någonsin ska hända. Det hör till saken att min man fick en hjärtinfarkt för 10 månader sedan - trots att han är vältränad och ickerökare... Jag vill inte utsätta mina barn för den risk det är att röka - det var dags.
Första dagarna var euforiska - det gick, jag luktade gott och mådde fantastiskt bra. Från början hade jag plåster och tuggummi och det kändes enkelt. Efter ert par dagar började kroppen protestera - magen pajade. Jag fattade att jag inte kunde använda tuggummi och för ett par dagar sedan så tog jag bort nikotinerrsättningen. Jag mår så dåligt, hostar tills jag spyr. Mår allmänt tjuvens hela tiden. En känsla av illamående förföljer mej, jag vill inte äta men känner hur kroppen suger och magen protesterar. Hjärtat bankar, huvudet yrslar... Kan det vara så här eller har jag blivit sjuk på något sätt... Man pratar om röksug - det här är något helt annat... Berätta för mej, kan det vara så här?

15 dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Igår var jag ute med några jobbarkompisar och tog några öl. Vart lite nervös för det här med rökningen men det gick bra. Visst dom rökte konstant men det luktade inte gott för det första och jag tänkte på hur äckligt det skulle smaka om jag tog en cigg. Så jag höll mig rökfri:) Är grymt stolt över mig själv och börjar inse att denna gången kan det kanske funka!

Motgångar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

Nu är det motigt!

Förvisso har jag snart 13 rökfria dagar på min räknare men motgångarna slutar aldrig!

Senaste veckan har jag reparerat bilen två gånger och ändå startade den inte i morse, båda mina barn har fått löss som jag har fått bekämpa, jobbet är skittrist och jag är skapligt trött på min chef, osämja med sambon var och varannan dag, kyl och frys har pajat så det måste köpas nytt etc.

Och mitt i detta ska jag hålla fast motivation till att inte köpa cigg ikväll...?

Logiskt så inser jag självklart att allt ovanstående hade hänt även om jag rökt, men det blir ju så mycket större bekymmer av det just nu.

Jag kommer dock att stå emot, men det kommer att kräva mycket ansträngning ikväll!

//C

10 veckor (70 dygn)

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Haft några dagar då jag känt att jag haft ångest och jag har vaknat lite nedstämd, med mer negativa tankar. Jag har sovit mer eller mindre som jag ska, alltså längre än till 4 utan att kunna somna om som det var tidigare. Men då blir jag mer nedstämd. Så nu är frågan om det handlar om att jag är ledig, och sover mer och att detta inte ger mig glädje eller om det påverkar något negativt. Eller inte ger den positiva effekten. Jag tror att det handlar om dopamin och möjligen serotonin som jag tidigare har nämnt. En sak är klar. Om jag så mycket som skulle röka ett bloss just nu skulle det vara för lite och jag vet att jag skulle fortsätta. Därför fuskas ingenting. Här har vi en skillnad från tidigare rökstopp. Jag vägrar att röka och har alla smarta svar för att inte röka.

Jag ska klara det!

Det är dags att fira:
70 dygn!!!
10 VECKOR!!!
YEY!

Är så ledsen...

Humör nu: Mycket dåligt .

...jag har misslyckats med mitt rökstopp! Började närma mig både tre månader och "pärleporten". Det har blivit för många fusk, orkar inte mer just nu... Får sitta på utvisningsbänken tillsvidare...
Hejar förstås på alla er som kämpar på! Och tack alla som hejat på och peppat mig - jag får försöka återkomma så fort jag repat nytt mod...

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se