oktober 2014

Snus

Igår rökte jag 20 cigarretter och snusade 2 prillor.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag har börjat trappa ned på cigaretti med hjälp av snus.
Vet inte om det här är en bra tanke.
Har märkt en sak: att på kvällen är det svårt att låta bli att ta en cigarett o på morgonen.
Kan stress påvärka tror ni?

Idag har jag rökt 12 cigaretti och snusat 5 snusar ännu.

Grymt instabil idag!!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Fattar inte varför jag känner mig så instabil idag. Detta är första gången jag upplever ett ruggigt sug! Kanske är det för att det nu är en långhelg på gång. Eller också är det bara tiden. Att jag börjar känna mig lite säkrare i mitt slutande, och därför släpper ner skölden en aning.
Jag tar en kopp kaffe och en dadelboll. Det funkar faktiskt! Jag har gjort chokladbollar på dadlar istället för smör och socker. De innehåller kakao, lite honung, solroskärnor, några fikon och är rullade i kokos. Jag får liksom en liten kick, men utan supersnabba kolhydrater och e-nummer.
Nu ska jag nog ta en timme i taget resten av dagen. Solen strålar, så en promenad kan nog sitta fint.

Förresten så har jag varit och tagit cellprov för ett tag sedan. De var normala. Förra veckan var det mammografi. Idag låg kuvertet i brevlådan. Provet var normalt. Även det sporrar till att fortsätta jobba på hälsan!!
Detta ska gå bra!! Jag är ju så fröjdefullt duktig!! :-)

1 år idag !

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag firar jag 1 år !!!!

Den 31 oktober år 2013 klockan 22:58 (om jag minns rätt) så fimpa jag min sista cigg. Så ikväll har de gått ett helt år. Så galet BRA !!!!

Å så här skrev jag den där kvällen för 1 år sen:

tors, 2013-10-31 23:02 — Hemligheten
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.
Jag har precis tagit min sista cigg och jag är numera en icke-rökare, UNDERBARA känsla !!!! :)

*******************************************

Och idag tänker jag bara vara så glad i detta. Jag tänker bara lägga in alla plus på mitt konto.
Så får jag skriva ett längre inlägg en annan dag, där jag sammanfattar och summerar mitt första år.

Nu är det snart 2 månader sen jag helt slutade med ciggen!

Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Inget.

Hej!
Jag blir så bedrövad vikten bara ökar och ökar fast jag håller igång hela tiden inte för jag tränar hårt men tar promenader varje dag eller rör mig varje dag och äter inte godis, möjligen kan jag ta en kaka till kaffet då och då men väldigt sällan nu är jag sjuk också och då vill man ju inte anstränga sig för mycket ändå.
Jag äter heller inte mera mat utan håller mig till min Lchf-diet som jag nu gjort i över 3 år.

Nu är min fråga till er andra här går man upp så lång tid efter man slutat röka för jag trodde mer att man gick upp i början men då hände inte speciellt mycket för mig utan först nu efter så lång tid börjar vikten gå upp.

Jag röker ju inte

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Har haft en vinglig tid bakom mig. Dödsfall, uppsägning, flytt. Men igår landade allt. Igår jobbade jag min sista dag, tog mitt pick och pack, flyttade 25 mil ner till min sambo på heltid och idag börjar jag om. Eller idag och idag...idag ska jag bara landa, packa upp mina väskor och försöka ta in att jag bor här nu. På måndag börjar jag om. Då börjar jobbsökandet också.
Ibland känns det som att jag inte vill gå in här och skriva. Hade ju ett "återfall" i början av min rökfria period och ett nu förra månaden, i samband med dödsfallet. Efter det har jag haft lite svårt att definiera mig själv. Är jag rökare? Eller kan jag sälla mig till er andras skara - de rökfria? Men jag platsar ju inte där? Jag har ju syndat. Det är konstigt hur man kan känna sig mer misslyckad efter ett återfall, än vad man gör när man aldrig ens försökt sluta.
Och jag har haft abstinens efter de där ciggen jag rökte. Inte direkt efteråt, men ngn dag efter kom det. Och tankarna höll i sig i ett tag. "Kom igen, du har ju redan rökt ändå. Det gör inget om du börjar om imorrn. Du är ju ändå inte helt rökfri" osv osv. Men jag började om mitt rökfria liv - igen.
Börjar sakta inse att oavsett om folk tycker att jag fuskat, om folk anser att min resa inte räknas, att mitt rökstopp är bara fejk, så är det enda som egentligen spelar roll, det är vad Jag tänker. (Nu menar jag folk i allmänhet, i min omgivning) Och jag måste ändra mitt tankesätt om jag vill klara det här.
Jag vet att jag har kämpat hårt för det här. Jag vet att min resa började 2 mars, oavsett vad som hänt längs vägen. Jag vet att jag är nikotinfri idag och det är det jag vill hålla mig till, även i svåra situationer. Jag vill ju inte bara vara en icke-rökare, utan även vara en Stolt icke-rökare.
Jag har mkt kvar att lära, men jag hoppas mig komma dit ngn dag iaf.

Borde anteckna varje litet abstinens!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Igår när jag strövade runt här inne, kunde jag läsa en del texter om när folk tänker sig att de kan börja om att röka. Någon gång sent i livet var väl en allmän uppfattning. Nog är det intressant vilken absolut fixering rökningen blir. Hur hjärnan kidnappas och hålls fången även när vi blir rökfria. Det är viktigt för mig att inse det så jag inte faller till föga längre fram.
De gånger jag slutat röka har jag alltid tyckt att de fysiska abstinensen varit jobbiga. Men då jag har en hög smärttröskel har det gått hyfsat ändå.
Varje gång jag börjat om har jag tyckt att det smakat för djävligt! Askkopp är verkligen precis vad jag upplevt. Ändå funderar jag ibland på feströkning (som jag vet aldrig skulle funka), Hur ljuvligt vore det inte att ta en glas Zinfandel, gå ut på altanen och sätta sig i den stjärnklara kvällen, tända en cigg och dra i sig stanken och smaken av askkopp. Mmmm!!
Så sjukt!!
Idag ska jag inte heller röka! Jag ska lukta på mina händer återkommande under dagen, och glädjas åt att inte vara rökare!!

Hej alla fina vänner!

Det var ett tag sedan jag skrev, jag kom liksom av mig. Ja inte med rökstoppet utan med skrivandet....Det är lite så att skriver man inte medsamma när man har känslan och tanken färsk och levande så går det inte att återkalla den sedan och det är inte lätt att skriva ifatt...
När jag läst så ser jag att det varit en viss turbulens, har inte fått klart för mig riktigt vad det handlade om eller orsaken men jag hoppas det har blåst över!
Jag gillar denna sida väldigt mycket och här finns en enorm skatt av erfarenheter och kunskap samt så många otroliga och fantastiska människor som delar med sig av sina liv! DET tycker jag är det absolut bästa med denna sida. Det är stärkande, upplyftande, det blir varmt ihjärtat när jag får ta del av människors liv och jag är ödmjuikt tacksam för att jag hittat denna sida.
Fastän jag inte känner någon av er så gör jag mig ändå förstås en bild av vilka som döljer sig bakom signaturerna och det känns som om jag får möta er. Möten med människor är det viktigaste i våra liv, vi kan aldrig utvecklas som människor på en öde ö men när vi får mötas får vi chansen att lära känna både varandra och inte minst oss själva. Orden härinne väcker tankar som man kan bolla och upptäcka en massa saker om sig själv med. Tex kan man förstå att rökstopp är en förmodligen livslång resa och man kan förstå att man har en massa att ta itu med som man dränkt i rökdimmorna. Och detta tack vare att så många är så generösa med sina insikter och tankar här.
Mitt eget rökstopp hade aldrig känts så bra om jag inte hade fått all den hjälp som jag faktiskt har fått här.
Vi är en brokig skara människor här, var och en unik och vi behöver nog varandra allihop.
Kramar till alla som vill ha! :-)

En dag i taget... blir 100 så småningom

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

För hundra dagar sedan fimpade jag, fattade ett beslut med en ärlig önskan om att inte röka mer. För hundra dagar sedan var jag väl förberedd på resan, jag visste i alla fall hur den började och jag hade lärt känna några av mina rökfällor från tidigare rökstopp. Tidpunkten var viktig den här gången. Fimpade en vecka innan vi skulle åka på semester norrut, så den värsta abstinensen var över när vi åkte. Rökfriheten började i en stressfri period och belöningarna kom i stort sett varje dag. Började studera rökare och kände att jag var inte avundsjuk, började nästan tycka synd om dem. ”Jag behöver inte röka. Häftigt!” var och är mitt mantra.

Jag bestämde mig från början att ta en dag i taget. Fatta ett beslut varje morgon. Visst har det varit strider med Kung Nikotin i skallen, visst har jag tvivlat och visst har det svajjat. Och visst har jag haft svårt att koncentrera mig och känt mig trött och virrig. Konstigt vore väl annars. Jag har förstått hur jäkla mycket gifter och skit jag dragit i min under alla år jag rökt. Till ingen som helst nytta eller glädje, bara en meningslös nedförsbacke. Men bland annat tack vare bloggen här har jag kunnat peppa mig och lärt av de som gått före. Det kommer att gå över, säger dom. Det har börjat gå över, men jag kan fortfarande känna av det, speciellt när jag blir stressad och har för mycket omkring mig. Behöver lugn och balans i livet och jag jobbar med det. Jag tillfrisknar, både fysiskt och mentalt och det får ta sin tid.

En dag i taget, blir med tiden veckor och månader. Och nu har det blivit hundra dagar i taget och jag känner mig trygg mer tillfreds i mitt nya liv, för varje vecka som går. För hundra dagar sedan vågade jag inte tro något eller sätta upp mål. Det gör jag inte nu heller för jag är ingen tävlingsmänniska. Jag tänker att det som fungerar idag, fungerar säkert imorgon också. Ha det gott vänner, nya som gamla.

Två år

Humör nu: Mycket bra.

Hej alla sluta röka vänner.
I morgon firar jag två år som rökfri och jag är både stolt och glad över att jag lyckats hålla fast vid mitt beslut att bli rökfri. Jag kan fortfarande under korta stunder både bli röksugen och också tänka att jag kanske borde testa hur det känns att tända en cigarett. Hur smakar det, blir jag gladare, lugnare, mer tillfredsställd, klokare och stoltare. Nej, så klart blir jag ingenting av detta. Det kommer att smaka pyton, jag blir besviken, orolig, arg och fattigare, men fram för allt kommer jag att ångra mig.
Mitt beslut att lämna livet som rökare är värt varje timme, dag, vecka, månad och år av beslutsamhet och jag kommer att fira mina två år med att njuta av att äntligen vara fri.
Jag önskar alla mina rökfria och kämpande sluta röka kompisar lycka till. Tillsammans klarar vi av att hålla fast vid vårt beslut.
Kia

snart 550 dagar utan panikpinnarna

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

hej alla ni som slutar röka eller redan har gjort slut.
jag gjorde slut för 550 dagar sedan snart.. och visst deppar man i början som i alla relationer som tar slut. Det är ju lite sorgligt och ensamt till en början .. Men som i alla destruktiva relationer mår man sååå mycket bättre när man väl lämnat den och vågar göra annat =)

Jag skriver inte så ofta här längre för jag behöver inte lika mycket stöd längre .. men känner ändå att sriva av mig lite grann pga livet är lite motigt just nu igen, och då var det ju ofta då ciggen kom fram... Jag jobbar deltid och har alldeles för mycket tid att tänka o mala på allt ovettigt i mitt liv... jag har vart så trött ett tag seg molande huvudvärk o Olust... härrom dagen var jag på vårdcentralen efter att ett fästingbett blivit ilande rött efter 4 veckor ...

O JO... penecilinkur mot Borreilainfekton fick jag illa kvickt utskrivet av läkaren... Jag hoppas energin och lust snart kommer åter.. under tiden firar jag 550 rökfria dagar i helgen ;0)

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se