juli 2014

En rökig dag

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Vi är uppåt norr och hälsar på goda vänner och har det mycket trevligt. Dock är de flesta storrökare så det har varit en rätt rökig dag idag. Men jag har inte känt sug eller varit avundsjuk på dem. Jag har lyckats mobilisera en lugn känsla av tacksamhet för att jag slipper och tränar på att tycka synd om dem. Och det känns himla fint att få gå och lägga sig rökfri utan tvivel på mitt beslut. Jag vet att det alltid är det rätta.

En vecka efter bakslag

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

Så efter bakslaget förra veckan så har jag inte rökt alls, det är bara på jobbet och egentligen bara när jag jobbar kväll som jag känner att jag vill röka. Även om jag vet att jobbet inte blir bättre av att jag röker så blir det faktiskt lättare att stå ut om man får gå ifrån en liten stund, och eftersom jag inte har några raster egentligen så måste jag ju liksom ha ett godtagbart skäl för att gå ifrån. Att röka blir sättet som jag delar in kvällen på. Men ikväll ska jag bara tänka på hur dåligt jag mådde förra fredagen efter att jag hade rökt och att det var jobbigare än vad det är att inte röka på jobbet. Vill ju inte börja om från början imorgon igen!

Fotnot till Nostalgitripp

Nu har jag läst lite här och var i loggen. Vad långt jag har kommit när jag jämför min nivå av insikt nu med vad jag tyckte då i början. Då var jag verkligen nybörjare, visste inget, kunde inget. Att komma till djupare förståelse tar tid, jämfört med då är jag ett under av klokhet. Jag är långt ifrån den nivån jag vill landa på men en bra bit ifrån rena okunnigheten. Jag bör ha mera tålamod, det hela är en mognadsprocess, sådant tar tid. Jag skall ta mig denna tid, än står jag inte med en fot i graven. Jag hinner. Nu skall jag unna mig en paus och träna att inte göra någonting. Förut hände det ochså rätt ofta att jag inte gjorde någonting alls - men då kamouflerade jag sysslolösheten med att röka. För att tänka tog jag ochså gärna en cigarett till hjälp - jag rökte egentligen inte, jag blåste rökslingor i luften och medan jag följde dem med blicken, satte tankeverksamheten igång. Jag kan lika bra ligga på rygg och följa molnen. Så gjorde jag innan jag blev rökare.

Snart 5 månader

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ja, nästa vecka firar jag 5 månader som icke-rökare. Otroligt. Efter 30 år och otaliga försök så har jag nu lyckats. Jag är inte längre röksugen, tänker inte ens på det. Helt otroligt. Nästa vecka flyger jag till USA och hade egentligen tänkt sluta röka i samband med det, men jag slutade visst lite tidigare än jag först tänkt ) Semester och vindrickande till trots, här är jag, rökfri och fräsch!

Hojojoj va tiden går

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Tiden går ju framåt (inte bakåt) och det är ju bra, men det är något med runt 40 dagar alltså - den där tanken som bara kryper in - en cig och sedan - eller ett paket och - ja där har vi ju svaret en cig är för mycket och 1000 är för få. När jag har tid, lugn och ro, så hinner ju tankarna strömma till och det är ju - bra - om det är rätt tankar - men riktigt illa om de negativa tankarna liksom bara tar över. Så jag får vara vaken och alert och se till att de inte landar ... utan bara flyger vidare - typ dit pepparn växer!!! Eller hur?

Jag har gott om saker att hitta på utan stress, när det blir mindre sysslor i olika andra sammanhang, jag har ju den där lilla tentan att plugga till och wooops - jag verkar nästan fatta vad jag läser => STRESS är aldrig riktigt bra för inlärningen. :-D Den där tentan ---> kommer att gå bra!!! :-) Icke-rökandet likaså!

Nostalgitripp - första kapitel

Tankarna på att återuppta rökningen finns där. Inte bara lite då och då, utan som ett seriöst alternativ till nuvarande rökfrihet. Varför just nu efter 263 dagar? Har det hänt något speciellt i min hjärna?
Jo, jag känner mig så säker med mitt 1000-dagars beslut att jag släpper fram alla möjliga tankar, minnen och känslor genom censuren. Jag vågar titta tillbaka på mitt rökaliv med obeslöjad blick, nakna oförskönade sanningen.
Allan Carr säger att ingen vill bli rökare i början av sin bana. Jag håller inte med honom. Jag minns mycket väl min första cigarett, med vilken känsla av vuxenhet och stothet jag tog emot den och rökte den. 60- talet, Berlin, alla mostrar på plats, stora kusinerna likaså (dubbelt så gamla som jag, min mor var lilla, lilla, sista systern) - nu är Gesine vuxen (nästan 18), nu skall du ochså få röka och dricka conjac som alla stora här... och jag kände mig uppskattad och smickrad och ville absolut bli rökare som alla dessa fantastiska människor.
Nä, nu börjar åskan, vi måste dra ut alla kontakt och stänga av rautern, det kommer mera.

Hej, jag röker ju inte!

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Åttonde rökfria dagen. Jag inte sluppit dra i mig ca 2500 giftiga och smutsiga halsbloss. Min kropp har återgått till att bara andas in syre och jag blir piggare och mår bättre för varje dag som går i rökfriheten. Jag använder inga nikotinpreparat och jag har inte gått upp i vikt. Blodtryck och puls är på normal nivå, kolmonoxidnivån i kroppen har normaliserats och syresättningen av kroppens organ och celler har ökat. Fint.

Men det absolut bästa av allt är att jag känner hur min egen skamkänsla försvinner. Jag är inte längre en "dålig" eller "misslyckad" rökare som skamfullt måste smita undan en gång i timmen och dra i sig 4000 gifter.
Jag tycker om att leva. En dag i taget. Får bara inte bli högmodig.

Ha det bäst allihopa, nu drar vi norröver på semester och jag loggar in när jag kan.

Första dagen!

Igår rökte jag 30 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra.

Idag påbörjar jag livet som icke-rökare. Egentligen tänkte jag vänta och röka sista semesterveckan ut men så tänker jag: "Varför utsätta sig för rökstopp första arbetsdagen efter semestern?". Jag vill ju sluta NU! Längtar så otroligt mycket efter frihet!

70 DAGAR!!!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Då har jag jaggu kommit hit.... 10 rökfria veckor har passerat och vet ni vad?
Jag hade ingen hund hemma ikväll men jag tog mig ut på min motionsrunda ändå.... och jag gick 1 km.... sen SPRANG jag 1 km :D
Gjorde FÖRJÄVLA ont i mina knän å de ser säkert ut som fotbollar i morgon men jag GJORDE DET!!!! :D
Kan ju berätta att det GÅR INTE att springa långsammare... men jag sprang :D Jihaaa....
Ett bra sätt att fira denna dag på :)

Men hahahaha jag sabba ju den eventuella positiva effekten på denna motionsrunda sen... efter duschen tog jag ett glas vin... och 3 stora ostsmörgåsar.... jisus christ... jaja kommer inte tappa några gram idag mao men jag är glad ändå. Det ÄR en sån seger att nå 10 veckor å det ÄR en sån seger att kunna luta mig tillbaks å säga... jag sprang 1 km idag... Trots alla odds emot... trots värk.. och trots yrsel... JAG GJORDE DET!!!! :D

Är inte inne på loggen så mycket just nu men jag är inne å kikar ibland... Vill säga till er ALLA att jag läst vad ni skrivit å jag tror på er varenda en... tillsammans är vi starka... Att röka är inte längre något alternativ... eller hur???
Kramar till alla som vill ha å behöver.

En dag i taget

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Första veckan

Ikväll är det sju dygn sedan jag fimpade. Och hur har veckan varit? Förutom att det är första semesterveckan och att det varit grymt varmt så har det gått bra. Över förväntan faktiskt. Första två rökfria dygnen är rena dimman när abstinensen regerar. Sedan stabiliseras det och hjärnan börjar fungera igen.

Jag tar varje morgon ett beslut om att inte röka idag, oavsett vad som händer. Och när röktankarna kommer, för det gör dom, så påminner jag mig om det beslutet. Jag känner att jag kan välja (och det är häftigt). Jag är inte längre tvungen att reflexmässigt röka den ena stinkande cigaretten efter den andra, dag efter dag. Jag kan välja bort den och känna mig både glad och stolt över det. Det andra jag gjort är att börja ta kvällspromenader. Tiotusen steg i den svala friska kvällsluften gör gott för kropp och själ. Jag har heller inte slutat läsa Allen Carr, får mycket inspiration och peppning där. Sedan bloggen här och min kära förstås. Vi är rökfria båda två och pratar mycket om hur vi känner oss.

Jag har ingen lust att röka, banne mig. Jag behöver inte.
Det skulle bara kännas alldeles för jävligt om jag gjorde det.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se