juni 2014

206

Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

206 dagar. Jag har hittat mitt ickerökande jag. Eller liksom , jag anser mig vara en rökare, men jag röker liksom inte, det är helt okej.
Ändå kommer tankarna då och då, men det är kanske mer en längtan tillbaka till ett mera avtrubbat, rutinerat levande. Nu har jag märkt att den ”harmoniska” prägel som fanns på mitt liv bara var en kuliss, något jag lyckades hålla uppe genom att ”hålla mig. Jag ”höll mig”, som en kissnödig som vägrar gå på toa. Jag har inte känt efter på länge hur jag mår och vad jag vill, och efter den här stora förändringen i mitt liv (som så här på efterhand var MYCKET större än jag hade kunnat vänta mig) så vaknar jag liksom till, mot min vilja. Jag glider ohjälpligt upp mot en ny sorts medvetenhet. Jag vet inte vad jag vill och hur jag vill leva, men jag vet att det inte är så här.
Jag tog upp löpningen igen, försöker stenhårt hålla fast vid 4 gånger löpning per vecka, trots att det känns fel att lämna ungen i någon annans vård för något så…själviskt (?) som att själv komma ut och springa av sig. Jag har sprungit 42 kilometer den senaste veckan, och ska springa 8 kilometer idag. Vet inte vad det är med mig, men jag måste alltid ha ett schema, och följa det till punkt och pricka, jag måste springa just de dagar det står i schemat och precis så långt det är angivet. Jag har ett stort kontrollbehov, allt måste liksom vara insatt i tabeller och scheman och bestämt på förhand, annars blir ingenting till någonting och hela min tillvaro blir helt… egal.

Jag har ju slutat röka - då skall väl cigaretterna inte styra mitt liv!

Det var länge sedan jag rökte. Jag hade egentligen inget emot cigaretterna och har en del trevliga rökminnen. Men nu börjar jag bli så djävla trött på allt som heter röka, cigaretter, tobak, röksug, abstinens, röksug, återfall och allt som har med ämnet att göra.
Ja, jag är inte bättre än alla ni andra. Jag tänker också på en liten trevlig cigarett då och då och i nästa ögonblick blir jag förbannad på mig själv att jag fortfarande inte verkar ha fattat innerst inne att JAG HAR SLUTAT RÖKA OCH TÄNKER INTE BÖRJA IGEN!!!!! FATTA DET NÅGON GÅNG!!! ÄR DU DUMM? DJÄVLA PUCKO-GESINE!!!
Så därför är det helt överflödigt och fullständigt meningslöst att min hjärna envisas med att producera rökimpulser. Det stör mig alldeles enormt och tar kraft som jag behöver för något bättre.
Jag har börjat hata!
Jag hatar min passivitet, mina röktankar, min oförmåga att leva efter mina egna, välgenomtänkta teorier. Läs din egen logg, idiot, uppmanar jag mig själv. Där står ju allt du har kommit fram till och lagt bakom dig. Skit nu i röktankar! Använd den vunna tiden till något vettigt, motion t.ex., som du gjorde i början, när du entusiastiskt kämpade för rökfriheten.
Sedan blev jag van vid att inte röka och blev bekväm av mig.
2 kilo lathetsfett, det var det som jag fick, alldeles utan att jobba för det, gratis, varsågod, som kompensation för alla dessa tusentals inte rökte cigaretter. Den ämnesomsättningen som jag skulle ha haft som interökare, den har jag nu och den är mycket lägre än för 208 dagar sedan. Men cigaretterna skall inte bestämma vad jag väger långt efter det att jag har slutat med dem.
Jag skall satsa, precis som Jånnapånna säger, 110% på motionen, att få tillbaka min normalvikt. Varje röktanke skall jag dränka i sjön när jag simmar bort kalorier.
Cigaretterna skall INTE BESTÄMMA! BORT MED ALLA IDIOTTANKAR!

Passerat tre månader...

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

... och snart är det tresiffrigt, d v s 100 dagar! Det går ju bra, röksuget dyker allt upp titt som tätt men det går ju över lika snabbt. Fortfarande är Läkerol salmiak mitt substitut, behöver ta en efter frukost, efter kaffet och middagen och sådär, men det är helt ok. Fortsätter med löpningen och märker hur konditionen blir allt bättre. När jag springer och flåsar som sjutton så känner jag verkligen att det vore helt otänkbart att röka igen!

Jag saknar att röka.....

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

.... Under vissa tillfällen.
Det är väl rätt normalt ändå? Det kan väl kanske jämföras med att sakna hur sjukhusfrukost smakar, fast man saknar inte anledningen till att man var där? Hänger ni med på hur jag menar?
Jag saknar att sitta ute på morgonen och röka. Med kaffe, soluppgång och några få plusgrader som gör att kaffet ryker lite extra i motljuset. Det var fint.
Jag saknar sista dagen jag rökte, det var trevligt att berätta för vännen jag satt ute med, att jag nog skulle sluta, jag skulle bara läsa ut boken, så var det klart. Han tyckte det var en bra idé såklart. Så.. jag gick in och fortsatte läsa. Sen slutade jag.
Jag tänker ibland att jag faktiskt skulle vilja göra om det, sitta därute igen, röka med min vän.. En sista gång.

Det jag måste komma ihåg när de här sakerna ploppar upp i huvudet är att det inte är cigaretten jag vill ha tillbaks. Jag kände antagligen ett enormt hopp, och var lite stolt över mig själv när jag berättade det för min vän. Och det är nog det jag vill ha tillbaks. Stunden, inte cigaretten. Jag gillade nog att dricka något varmt i solskenet när det var lite smått kallt ute, inte själva rökningen.

Jag har nästan glömt bort hur det är att röka nu, jag glorifierar nog hela grejen om jag får fantisera om alla bra "stunder" då jag olyckligtvis haft en cigarett(Jämt förritin). Jag är bombsäker på att det skulle vara skitäckligt och vidrigt att röka just nu, så därför tänker jag inte göra det. Jag är en glad ickerökare!

Någon som känner lika? Är det lika svårt för er att inte lura er själva att det var ciggen som gjorde saker bättre?

Semirökning

Igår rökte jag 3 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag har nu rökt till och från i några veckor. Jag förstår inte riktigt vad som hände, från att hålla mig helt fri från cigaretter eller några andra hjälpmedel sedan årskiftet är röksuget tillbaks, med råge!

Trots att jag röker långt ifrån samma antal ciggaretter som tidigare så känns det bara som en tidsfråga innan jag kommer eskalera det. Kan hålla mig en dag, sen blir det 1-5 ciggaretter dagen efter and so on. Motivationen tryter, samtidigt som det dåliga samvetet knackar på axeln så fort jag tänker på det. Och det får mig att vilja röka ännu mer...
Så, jag får börja om. Försöka lista igen varför jag inte vill röka - problemet är att jag har det ganska klart för mig, men kan liksom ändå inte "känna" det och på så vis ta mig förbi det.

Alla ni - ni är grymt stöd och jag tackar för alla tips och peppningar. Jag håller på er! Jag kommer sluta röka, men verkar ha stött på ett litet hinder. :D

Första dagen utan cigg...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Slutade röka igår efter att ha rökt i 22 år. Behöver kanske inte säga att abstinensen är för jävlig. Funderar över vilka rökavvänjningsprodukter som är bäst??

Yes!!! Första festen utan cigg!!!!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Wohooo :D kunde inte bli mer stolt över mig själv!
Drack med mina två rökarkompisar igår, och var tom en sväng in på krogen, UTAN ett enda ynka bloss!!!! Kan inte fatta det! Första fyllan utan cigg på... Jag vet inte, över 3 år?
Tack till alla som kommenterat och stöttat, det har hjälpt enormt mycket!
Men sitter inte säkert en, så nu är det bara att kämpa vidare :)

Röksugen efter 7 månader.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

217 dagar, eller så kan man säga 7 månader och 5 dagar.

Haft 2 dagar med ordentligt röksug den senaste veckan - de är så att jag är avis på dem som är rökare.
Vet att det beror på stress och att jag inte är röksugen egentligen, men jag kan lova att det känns verkligt.
Men jag tänker att inget blir bättre med en cigg och att jag har inget beroende längre, så känslan är något annat - bättre hitta orsaken och ta tag i det istället.

Tänker tillbaka till dag 7 som ickerökare och hur stort det var för mig (vilket det är också) - varför kan inte 7 månader ha samma känsla?

ida

Igår rökte jag 20 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra.

Hej jag är ny här ja skulle gärna vilja få tips eller hjälp hur ni som försöker sluta eller har slutat hur lyckades ni? Ja vill sluta men vet inte hur riktigt :(

Alla dessa krav - jag vill hoppa av!

Ju längre kravlistan blir, desto trögare blir jag. Och då flyr jag till loggen som jag förut gick ut på altanen. Jag läser Jånnas blogg och fastnar på viktfrågan.
400 kcal för mycket, hur bränner man dem? Om man nu har slutat röka och det har jag. Jag vet - ät hälften, rör dig dubbelt. Den regeln har jag följt hela livet och har aldrig överskridit gränserna. 53kg - för lite - vräker i dig hur mycket som helst. 58 kg - fettgräns, mera fysisk aktivitet, se upp vad du stoppar i dig. Och nu fungerar det inte längre. Jag börjar känna mig stressat och det vet ju alla vart det leder.
Listan på krav just nu är jättelång, egentid har jag nästan glömt vad det är.
Jag ser bara en massa MÅSTE och FÅR INTE. Och hur roligt är det?
Jag måstebeta av min lista, den blir längre med varje dag som går.
Jag får inte slappa, äta onyttigheter (kvällsmackor, choklad, godis, kakor, inget sött)
Jag måste laga nyttig mat. flera gånger om dagen (inte för mig)
Och jag hinner inte med mig själv!
Jag har slutat röka - det är en stor vinst. Men jag väger nu 59 kg, det känns som ett stort nederlag. Kom inte och säg att det är löjligt. Det känns jävligt för mig att ha överskridit den yttersta fettgränsen för första gången i mitt liv ( graviditet undantagen). Jag vet vad jag vill och måste göra - ut och gå, cykla ner till sjön, ro 40 min., simma 400 m - det blir 450kcal. Men det tar tid och den tiden har jag inte just nu. Gå snabbt en timme - 7km - 350 kcal. Så länge jag gjorde det höll jag vikten. 5:2 dieten provade jag, funkade men går inte att hålla just nu, då måste jag vara ensam här och det är jag inte.
Härligt att gnälla av sig här. Det enda riktigt positiva just nu är rökfriheten, men det räcker inte, jag vill ha mera, rättare sagt mindre krav och mindre fett.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se