februari 2014

Bara kolla lite, kan ju gå - eller?

Ja?...... Nej.........

Tjejkväll

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Ikväll har jag varit på tjejkväll och känner nu att jag behöver skriva av mig här om alla upplevelser.

Nyhetens behag har lagts sig. De första dagarna var jag så glad över att vara rökfri och att vara piggare. Nu börjar jag märka av mina gamla vanor tydligare. Jag har alltid rökt mer under de stunder som jag har gjort mig i ordning när jag skulle ut på middag eller fest.

Kändes märklig att inte kunna "fira" helgen med cigg och känna sig fin och njuta av nikotinruset i kroppen. Jag köpte en flaska vatten och knaprade på läkerol hela färden dit. Vi har alltid tagit en cigg så fort jag klivit innanför dörren. Min vän har också slutat röka, även om hon aldrig varit lika inbiten som mig. Vi höll oss under hela kvällen och jag är så glad för det.

Jag undrar hur det skulle gå om jag skulle umgås med rökare när jag får ett sådant här sug? Det är som om hjärnan kopplar det som något helt vanligt och normalt att röka vid festligheter. Ute på stan kändes det som om alla bolmade loss och doften av parfym blandades med all rök.

Som rökare kände jag mig alltid ensam om att röka men ikväll kändes det som om alla på stan rökte utom jag. Jag kanske bara inbillar mig för hjärnspöket försökte lura mig att jag avstår från en njutning och borde göra som "alla andra".

Samtidigt tyckte jag att alla som rökte stank och jag vet ju att de inte njuter. Kanske var de på sin tjugonde cigg för dagen och den vet vi ju alla inte är "god". Alla cigaretter är äckliga! Den enda som man egentligen känner någon nytta av som rökare har väl varit den första på morgonen och efter ett mål mat. Men till och med det är ju falskt och på låtsas.

Nej jag ska aldrig ge upp min nya livsstil! Jag luktar gott i håret och har inte en "grillad hals" efter att ha haft en kväll full av nöjen. Får inte glömma varför jag valt bort cigaretterna. Jag är aldrig klar med mitt rökstopp!D

Snart 40 dagar

Igår rökte jag inte.
Nikotinsug nu: Inget.

Imorgon är det 40 dagar och allt går som smort. Jag fortsätter klappa mig på axeln varenda jag går och lägger mig utan att ha rökt eller varit nära på att ha gjort det.

Det är nog som ni kära med-ex-rökare säger, vi har tagit oss igenom det värsta.
Jag känner mig piggare och stolt över att svara "nej" på - rökare?

Förlåt för min egotripp just nu

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har mått skit idag hemsk hosta. snuva, näsblod, svettningar och illamående, kan förstå att en del åker dit igen när detta dyker upp! i går så blev jag frestad en kort stund men det gick över! men att ge efter för eländet är att börja på ruta ett igen och det tänker jag inte göra! Är lite ledsen över att jag inte peppar alla starka människor här just nu men måste ta hand om mig själv bara nu! är också låg över att jag fuskat men måste ta itu med det själv och tack alla pigga som orkar just nu! orkar själv inte ett skvatt idag! är så jäkla dålig!

Jag måste ju kunna gå ut med hunden

Tänkte springa idag också eftersom det inte är kopplat till cigg på samma sätt som promenader är. men jag måste ju kunna gå ut och gå med hunden. vi kan ju inte springa alla våra rundor. sagt och gjort. vi tog en långpromenad utan att jag rökte. asjobbigt första sträckan, då jag brukar röka eftersom jag tänt en cigg så fort jag kommit utanför dörren. mina små vanenervbanor sammankopplade olika moment och platser under promenaden med cigg och det var verkligen skitjobbigt. koncentrerade mig på att belöna hunden med godis när hon gick fint. bra bra bra bra bra bra och duktiga var vi båda två. snälla nervbanor inne i mitt huvud, koppla om er tack.

det finns inte en chans att jag skulle börja röka idag, men det är en jobbig dag. jag är själv hemma och ensam med mina tankar. fick i alla fall sova gott inatt.

Bakslag till tusen + jobbintervju!

Igår rökte jag 8 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Att jag då aldrig fucking kan lyckas. Blir så arg. Hur svårt ska det vara? Ge fan i cigaretterna, köpa inga nya och gör annat. Men neh, tydligen är det skitsvårt.
Ska läsa om min "bibel", Äntligen icke-rökare av Allen Carr, och göra om och göra rätt. Blir så arg på mig själv. Blir besviken också.

Men över till något mer positivt så att jag inte blir mer irriterad än vad jag redan är.
Va på en jobbintervju igår. Det gick så bra att jag trodde jag drömde. Och arbetsplatsen? Den var underbar, det var en så skön och avslappnad stämning så man kunde inget annat än att gilla det. Så, i nästa vecka får jag veta om jag fått jobbet eller inte. I vilket fall blir jag ändå glad.
Får jag jobbet så kommer jag väl bli jääävligt glad, då det är det FÖRSTA riktiga jobbet jag sökt och fått. Men om jag inte får jobbet så kommer jag vara glad för att då vet jag att jag är intressant för en arbetsgivare.

Men men, tillbaka till det som jag skrev först. Lite pepptalk, kanske lite skäll och lite tips. Jag ska fan sluta, så det är så.
//J.

Ledsen

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Är bara så ledsen och liten just nu.
Kan inte sova och har gråtit och suttit på golvet vid kylskåpet med öppen dörr. tröst-hetsätit för att fylla tomrummet, höja blodsockret som jag känner dippar väldigt ofta.
Jag har aldrig slutat förut.
Jag vet inte just nu om jag borde vänta med att sluta?
Jag tvekar. Tvekar till allt, är tveksam till mig själv, till min förmåga att hantera.'Mår inte alls bra, vill gråta igen men jag bara skriker.

Hur kan någon påstå att nikotin är enklare att avgifta sig ifrån än ex alkohol / droger? För jag ahr gjort dem båda och jag mådde inte så här då.
Det var enklare på något vis än detta... detta rävgift.

Yrseln vill inte försvinna eller de vita prickarna jag ser.
muskelkramper och värk och smärta i hela kroppen, varma bad och Alvedon fungerar inte.
Huvudvärken är kanske lite bättre men känns som om allt är dimmigt, inget spelar roll, nästan som den chockartade desorienterade känslan som när man förlorat någon närstående, som ett dödsfall.
Samma dimmsyn, samma lilla bubbla av något, vad är det här?
Blödandet i mun och näsa kan jag hantera bara det inte blir för mycket, smärtan i magen med, tror jag.
Men det psykiska, där jag bara vill försvinna,mörda,tortera,gråta,älska,hata dö och drunkna i choklad och mat och snus. Limbo.
Inatt är jag i limbo och vet inte vad jag gör.
Känns som om jag fått två personligheter, de har olika dialekter och en vill att jag sover, i morgon är en ny dag. Den andra vill att jag börjar röka igen för att lindra snusabstinensen, eller dricka kaffe och ta en snus, att jag kan sluta sen, när jag vill.

Vart började det?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Måste få det här sagt.
Jag rökte i 17 år, ett paket om dagen, ibland mer, ibland mindre men för mycket.
Började när jag var i början av tonåren, det var filterlösa john silver, sedan camel osv.
Jag började gymnasiet , en linje där man inte hann springa ut för en cigg så jag började snusa .
Under många går rökte och snusade jag , inte lika mycket snus som cigaretter då.
Tjej som jag är så valde jag portion, large, de små påsarna räckte aldrig,

X antal år senare så började jag trappa ned på cigaretterna och slutade tvärt, det är 1 månad sedan idag.
Hade otrolig hosta första veckorna, ingen kondis och svårt att andas.
Misstänker att jag är täppt i näsan med av just cigaretterna även fast jag inte röker längre.
Fick ingen abstinens, jag snusade ju fortfarande. Minst en dosa portion om dagen. Snusen var allt.
Panik: Ta en snus:mår dåligt:ta en snus:stressad:snus:trött:snus:för pigg:snus... ni vet.
Alltid den oron att stockarna med snus inte skulle räcka varje månad.
Att alltid ha en portion under läppen, skifta sida för att inte få sår .

Mitt liv rasade för ca 3v sedan, behövt ställa om mitt liv eller mer, vem jag är. Vem vill jag vara,resulterade iaf i mängder av tester, mediciner (CS) vilket ökade ett redan högt BT till ohållbara värden.
EKGn för hjärtat slog +130 bpm i vila. Gissa hur snabbt det slog vid ansträngning . Fick dödsångest och dagen efter köpte jag Onico för att få in vanan, tog var tredje snus en "riktig" sedan onicon igen i två dagar trappade jag ned för att kliva av nikotinet helt sedan.

Är inne på dygn 4 nu, utan nikotin. Det är jobbigt. Otroligt jobbigt.
Men jag ger mig inte,
Jag kan,
Jag vill
Jag vill leva

Tredje dygnet

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det här går ju bra!
Det tar mycket tankeverksamhet, men mest förvånad är jag över hur ofta jag planerat för mina cigg. många gånger. varje dag. exempel: idag på ica när jag packade påsarna, så kom jag på hur jag brukar fundera på hur jag ska bära kassarna när jag kommer ut för att kunna röka på vägen hem. har jag handlat en kasse är det ju lugnt. två kassar - ha den ena runt handleden för att kunna gå med en cigg. men jeeebus. det är ju inte klokt!
2,5 himla konstiga dygn har gått (snabbt) sen stoppet. inatt sov jag nästan inget alls och hade mardrömmar. som en duracellkanin hela dagen och sprang 7 km på eftermiddagen. har fortfarande inte gått och lagt mig. tur det är helg nu. hoppas på sömn inatt, men annars får det gå ändå. det viktigaste är att jag äntligen har hittat min väg och min motivation att sluta. jag vill aldrig röka mer, i hela mitt liv. jag väljer livet.

465 stjärnor

Hej alla mina stjärnor och sluta röka vänner. Det har nu gått ganska lång tid sedan jag skrev mitt allra första inlägg. Jag har varit icke rökare i i drygt ett år och tre månader och jag är fortfarande lika glad över att jag fattade beslutet att sluta röka. Vad var det som gjorde att jag rökte varje dag? Vad var det som fick mig att tro att cigaretten var livsavgörande? Vad var det som fick mig att tro att utan denna "kompis" så skulle livet vara värdelöst? Vad fick mig att tro att livet består av dålig hälsa, kramar som luktar rök, gemenskap är en cigg utanför restaurangen och att betala för detta är väl investerade pengar. Så fel, fel och fel jag tänkte och trodde. Är så glad över att jag till slut insåg att hälsa, krama, gemenskap och pengar handlar om allt annat än cigaretter. Tack snälla stjärnor för denna insikt och tack snälla mig själv för att insikten och klokskapen äntligen infann sig!

Stjärnkramar från Kia!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se