februari 2014

I morgon hurrar vi.......

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

För mina första 100 dagar någonsin!
Kan knappt tro det är sant, men jag fixade mitt första mål!:)
Jag är såååå stolt och glad!
Så vad säger ni novemberslutare och alla andra, vad blir vårt nästa mål??

Tack alla för allt stöd genom mina första 100 dagar,vad hade jag gjort utan er?
Varma kramar till er alla!

Och genom pärleporten kommer......SANDRA!!!

Om bara 5 timmar har Sandra passerat den viktiga milstolpen 100 DAGAR!
GRATTIS, Sandra, resten av året är en baggis för oss

Sjukhusvistelse.... :(

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag har nyligen legat på sjukhus och pga det har jag inte kunnat se era inlägg eller kunnat skriva här på loggen.
Det sista som jag skrev försvann och fastnade aldrig här på loggen såg jag nu när jag loggade in. Suck. Vad är det för fel på den här sidan?

Varför låg jag på sjukhus kanske ni undrar?
Jo, det är med sorgsenhet jag talar om för er att jag har Anorexia. Så därför låg jag på sjukhus. Men jag är piggare nu och det är ju huvudsaken. Ni kanske också undrar om jag har hållit mig ifrån cigaretterna.
Jo då det har jag. Man får ju ändå inte röka när man ligger på sjukhus.

Jag piggnar nog på mig snart hoppas jag. :) Så vi får se när jag orkar skriva till er nästa gång.

Stor kram till er alla! Ni är jätte duktiga!
Kämpa på och ge inte efter för nikotinet/snus eller cigaretter! Vilket det nu är som ni försöker att sluta med. :)
Det är med stort hjärta som jag håller alla fingrar och tår för att det ska gå bra för er alla här! <3

JAG VILL RÖKA!!

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

25 timmar sen jag tog sista ciggen.
JAG KLARAR INTE DET HÄR!

Ett tips!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej igen!

Kom på att jag har ett tips till alla er som försöker sluta och kämpar med abstinensbesvären! Det jag gör när jag känner att det blir svårt att stå emot suget är att lyssna på en speciell låt. Hitta en låt som stärker er, som får er att vilja kämpa för ett bättre liv. Min är "Waiting on the world to change" med John Mayer, den är soft och får mig att slappna av.

Det här tipset funkar i alla fall för mig, ni borde prova!
Styrkekramar!

Klarar mig bra

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag har fortfarande inte rökt, snart har det gått 3 veckor!

Men det har ibland varit läskigt nära att jag rökt, som iförrgår exempelvis. Umgicks med tre kompisar som alla tre röker, och jag frågade om jag kunde få en cigg (dumma, dumma, dumma), men sen när min polare sa "är du säker på det?" så sa jag "nej jag vill inte ha en förresten, det är ju onödigt när jag klarat mig såhär länge".

Bra kompis, om han inte hade frågat om jag var säker så hade jag ju rökt. Men jag är stolt över mig själv som lyckats dricka alkohol och inte falla i rökfällan. Jag kämpar på!

Hur går det för alla andra? Jag hejar på er varje dag, samtidigt som jag hejar på mig själv!

De första tjugotvå timmarna i mitt liv.

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Nu har det gått exakt 22 timmar sen jag satt med självföraktet på axeln. På en kall balkong med frusna händer, mitt i stan och till allmän beskådan av omkringliggande höghus. Jag rökte inte en cigg, nej minst tre per gång. Jag hade ingen tanke på att sluta då. Jag kände mig inte förberedd. Det är nog lika bra.
Det var bara så att min syster och jag startade ett litet hälsoprojekt igår. Det funkar så här; Man måste göra minst en hälsosam sak varje dag. Det kan vara att göra en smoothie, meditera, träna, ja ni fattar. Stort som smått, men något varje dag. Vi startade ett gemensamt dokument där man skriver upp sina saker varje datum. Det finns också ett fält för att peppa och kommentera varandra. Hon är väldigt duktig på att träna och äta hälsosamt, och har en jäkla självdisciplin. Jag nöjde mig med att jag skulle gå en kvarts promenad på jobblunchen. Men en kvart blev 70 minuter och jag tog mig tiden i min stressiga kropp att faktiskt lyssna på sluta röka bandet. Och nu sitter jag här. Visst längtar jag efter en kaffe och cigg. Men inte efter att vara en rykande apa i bur på balkongen. Inte efter att tycka att jag är dålig. Jag är -som så många andra- dålig på att ta emot komplimanger. Nu när jag så stolt över mig själv. Eller ja... snarare: så JÄKLA IMPONERAD så är det svårt att ta in nästan.

Jag känner mig trött och vill sova. Det känns som att jag äntligen börjar få ner hjärtats hastighet lite så jag kan vila. Jag är så rastlös av mig annars. Gör alltid nått. Städar jämt, Duttar och tvättar och grejjar.
Men nu vilar jag.

Jag fick aldrig säga hej då till min cigg. Men det är lika bra. Dels vet jag bara att vi inte kommer ses den närmaste timmen och jag är väldigt dålig på avsked.

P.s. Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg. Åh vad det känns bra!
Mia Törnblom är min guru och jag ska genast uppdatera mig i boken. Tack alla!

4 månader.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag har jag varit fri i 4 månader (120 dagar). Idag har jag varit icke-rökare sen i november. Och jag har inte använt något hjälpmedel alls, då de inte är något för mig. Så 4 månader (120 dagar) sen jag tog steget in i friheten. Kör jag vidare och ser fram emot att skriva ett inlägg efter 5 månader.

Frukost: Kaffe med mjölk, rökrock med skamkänslor och kokt självförakt.

Igår rökte jag 30 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Mina damer och herrar.
Varför röker jag om jag mår så dåligt av det. Alltså inte bara att lungorna, lederna, händerna, nacke och rygg värker. Jag har på riktigt ett sådant högt blodtryck (känns det som) så jag påminner mycket om en jäääääävligt-irriterad-rödansiktad-sån-där-gubbe-i-bilkön som sitter och gapar. (Och förmodligen inte har så långt kvar om han fortsätter vara så upprörd.) Varför röker jag om jag skäms så stört mycket över mig själv, oroar mig för hur många cigg jag egentligen röker, är ledsen för rynkorna och måste ha nagellack för att dölja färgen på mina gula naglar. Varför röker jag -om jag som nu, känner ett utanförskap? Känner så starkt att alla andra är så mycket bättre människor än jag. De är renare, friskare, på riktigt. Och om jag känner mig utanför nu.... Hur känner jag då när jag får veta att jag har kol, luncancer? När jag får veta att jag ska dö först? Före alla de som är bättre? Kommer de säga "ja men hon rökte ju faktiskt mycket...."...? Ja det kommer dem. Jag röker ju mycket. Och det är så. Jag är ett offer. Som får skylla mig själv. Varför kan inte jag tycka att min kropp -moderskeppet- är en gåva som jag borde ta hand om? Varför är smaken av ciggen, kaffet på en balkong mitt i svenska väderleken så viktig?

Jag har varit en av dem. En av er. En av dem som under 6 månader inte var rökare. Jag hade inte ont i nacken eller lederna, i händerna. Jag luktade gott.. Jag fick tydligen en ansiktsfärg och såg mycket friskare ut sa alla. Livet lekte. Jag var utan självförakt. Jag var en i gänget! Alla pappor och mammor på dagis fick stå nära mig, jag luktade inte rök.

Men något hände mig och min -lika länge-rökfria man...

Tobak är gift, inte mat

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Idag kom det. Jävlar vilken abstinens. Jag ville bara gå in i närmsta affär och köpa ett paket och skita i allt det här. Orsak? Jag hoppade över frukosten och tog en banan till lunch, för allt var så stressigt. Jag var alltså egentligen fruktansvärt skithungrig. En quick fix mot hunger är cigg. Kroppen vet att det funkar. Det har funkat så många gånger förr. STACKARS KROPPEN! Vad har jag gjort?? När den egentligen skriker efter mat så tror den att cigg är bra? Det är bara så fruktansvärt. Jag hatar hatar hatar vad rökning kan göra med människor.
Bröt det dåliga mönstret, stod ut med hungern en liten stund och åt rejält med mat istället. Att tänka på: slarva inte med de andra vanorna. Ät regelbundet och hoppa inte över något mål.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se