januari 2014

Jag har bestämt mig.

Humör nu: Mycket bra.

Jag ska sluta nu. Inte bara försöka. Jag SKA sluta nu. Datumet är satt till den 31 januari, dvs nästa fredag. Jag tror att det är lättare än att börja veckan med ett rökstopp. Sen är det för sambons skull, han ska också sluta, och han har sin praktikant tisdag - torsdag som också röker. Klarar vi fredagen så kan vi peppa varandra under helgen, klarar vi helgen så kan vi klara måndagen.
Jag SKA lyckas den här gången. Jag röker varje år för ca 17.000.. Jag vill gå en utbildning som kostar 25.000. Min rökning sätter just nu stopp för en framtid inom ett jobb jag verkligen vill syssla med. Min rökning ska inte få hindra mig att göra det jag verkligen vill. Min rökning ska inte stå i vägen för mina drömmar.
Den 31 januari kommer jag sluta fimpa. Den 30 januari kommer jag att röka min sista cigarett. Den 30 januari kommer jag somna med ångest, vemod och panik. Men jag kommer lyckas, vi kommer lyckas. Den 31 januari tar vi vår första rökfria dag på 12 år. Sen tar vi en dag till, en dag i taget tills begäret är borta.

Keep on walking, man.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Måndag kväll. 70 timmar sedan jag fimpade. Snart tre dygn sedan. Det går bra. Det är inte ens en kamp. Visst dyker det då och då upp lite tjusiga bilder eller finurliga idéer om hur fint det skulle vara med en cigarett, hur välgörande och uppfräschande den goda cigarettröken skulle vara för min kropp och mina lungor… Snudd på en kulinarisk läckerhet.

Men det är bara reklamfilmer förstås. Spola fram och känn efter hur det känns 100 paket senare. Så kände jag mig i fredags när jag fimpade. Inte det minsta tjusigt. Bara ett ändlöst snuskigt slaveri, den ena ciggen efter den andra. Totalt jävla meningslöst. Nej, det lockar mig inte. Just nu har jag vänt det livet ryggen och vandrar mot friheten, en dag i taget. Marken är minerad och jag måste se mig för vart jag sätter ner fötterna. Men för varje dag blir marken säkrare.

Keep on walking, man.

Fortsätt

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag vet en vis man som bor i min stad. Han heter Håkan Hellström. Håkan har varit med mig genom sin musik ungefär illa länge som ciggen- en evighet- drygt ett decennier.

Håkans låtar har gett mig jävlar annama, fått mig att gråta över brustna kärlekshjärtan, fått mig att dansa galet hela nätter med mina vänner- lyckligare än någonsin. Håkan har sjungit genom hörlurarna till mig, när jag behöver det mer än någonsin.

Idag sjunger Håkan till mig
"Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt"

/Janglin- rökfri och precis hemkommen från en frisk promenad i ett magiskt Göteborg

En snus sänker inte min vilja!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

En enormt lättsam dag i dag! dag 16 fattar inte att jag gått så långt! men jag vill inte röka, jag vill inte hosta, jag vill inte lukta så illa igen, jag vill ha min andning kvar som den är idag! min mamma sa alltid att med viljan kan man göra vad som helst, min mamma dog i lungcancer för 2 år sedan men mammas ord finns kvar! tror hon hejar på oss och mig där hon är nu!

Jag klarade det!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Strax efter jag skrev senaste inlägget, i lördags, så blev jag rätt dålig. Fick ett rejält tryck och ibland även smärta över bröstet, tungt att andas, hjärtklappning och fruktansvärd yrsel.
Då jag behandlas för högt blodtryck och man utreder hjärtat så blev jag rätt rädd, samtidigt som jag bortförklarade det med att det nog var abstinensbesvär.
Det var inte långt ifrån att jag bad min granne om en cigg för att kolla om det var det som var problemet, men så sa jag till mig själv... OM det är abstinens, så skjuter du bara problemet framåt, är det INTE abstinens, så kan det vara allvarligt.
Till slut fick jag köras in med ambulans till sjukhuset. Där har jag nu legat fram till nu. Hjärtat har kollats upp riktigt noga.
Det man nu kommit fram till är att mina tidigare problem i kombination med abstinens efter ciggen, var det som gjorde mig så sjuk.
Men istället för att lockas till att ta en cigg då, så är jag fortfarande rökfri... och har klarat sjukhusvistelsen utan att konstant fundera över hur jag ska kunna komma ut och röka. Jag klarade den utmaningen är är GRYMT stolt över mig själv!!
Faktum är... att undersökningarna visade att den sista medicinen man satte in, inte kommer behövas, för bara dessa få dagar utan cigg har redan hjälpt med blodtryck.

Visst kommer suget då och då... men nu börjar jag bli rätt säker på att den här gången kommer jag att klara det.
Jag är hemma igen... jag mår rätt bra... och vet ni... jag har minskat risken att bli en av dom som jag delade rum med. En av dom med KOL eller lungcancer. :D

65 timmar senare

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Inom de första dygnen efter att man fimpat:

  • Efter 20 minuter går blodtryck och puls ner till normal nivå och blodkärlen vidgas. Temperaturen ökar i händer och fötter.
  • Efter åtta timmar minskar kolmonoxiden i blodet och syrehalten blir normal.
  • Efter 24 timmar minskar risken för hjärtsjukdomar, som exempelvis hjärtinfarkt.
  • Efter två dygn börjar nervtrådarna sin återväxt och smak- och luktsinnet blir som vanligt igen.
  • Efter 2-3 dygn är kroppen fri från nikotin
  • lukt- och smaksinnet förbättras

    i tillfrisknande....

  • dagarna går

    Igår rökte jag inte.
    Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

    Dagarna trummar på ...
    Var på fest i helgen, inte förens dagen efter slog det mig att jag var inte ens sugen på cigg, eller ens tanken på en cigg fanns med på hela kvällen .. haha vilken jädra lycka

    Positiva observationer måndag förmiddag

    Kände mig rätt pigg imorse, om än inte helt klar i knoppen, så i alla fall bättre.
    Andades in frisk lite kylig morgonluft i mina lungor. Kändes verkligen friskt.
    Den lite bortdomnade känslan jag haft i fötterna (speciellt på kvällen) har börjat släppa.
    Lungor och luftrör känns bättre. Humöret gott.

    Abstinensbesvär: Avtagande, lite svaj som kommer och går, hanterbart
    Röksugen: Nää. Absolut inte!!! Är du inte klok!!!
    Hjärnspöken: Kommer och går, ber dem fara åt h-vte när jag kommer på dem.

    Dagens tema för mig: Tvivla aldrig på ditt beslut. Gläd dig åt det. Du vet att det är det enda rätta.

    Njutning

    Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

    Måndag. Solig, kall måndag.
    Har haft ett ljuvligt veckoslut, vi skrinnade med ungen, hon första gången. Vi åt picknick på bryggan, drack varm saft, och så skrinnade vi lite till. I strålande solsken, i frisk kall luft.

    Jag tror det är först då man fått leva utan någonting som man verkligen lär sig uppskatta det. När jag var yngre hatade jag att gå ut och gå, till exempel. Det verkdade vara mina föräldrars största glädje och passion, att gå ut och gå med hunden, i regn och rusk, varje dag, under vilka omständigheter som helst. Och alltid frågae de mig, kommer du med? Jag kan troligen räkna på en hand de gånger jag verkligen gick med. Senare, när jag gick i högstadiet, då ville JAG gå ut med hunden, men av helt andra orsaker, och fy fan vad jag blev besviken om någon annan i familjen ville komma med, men jag var ändå så väluppfostrad att jag inte kunde säga nej. Jag ville ju ut och röka, jag kune gå hur långt som helst, i vilket väder som helst, för att få röka. Och så kommer någon och förstår allt för mig genom att villa komma med.

    Då jag slutat tidigare var det där mitt största problem (ett av dem iaf), att gå ut och gå, UTAN att röka. Liksom vad gör man då?

    Bakslag

    Igår rökte jag inte.
    Nikotinsug nu: Inget.

    Jag fick ett bakslag

    . Hade varit utan nikotin i puffen några dagar men på fredagen efter sista logginlägget drack vi lite vin och öl. De gick inte så bra.. blev så röksugen så jag fick lov att hälla i lite vätska med nikotin.
    Aja, Lördagen hällde jag ur det och började om så nu har jag varit utan nikotin i9 dagar typ.

    Sov så himla dåligt de första 5 dagarna. men 2 senaste nätterna har varit ok. Svettats som en tok och humöret har varit väldigt svängit. Gråtit om vart annat.
    Men de värsta är väl över nu då.. Mår okej. Kommer gå bra det här. JAG VILL INTE RÖKA!

    Suger på puffen ett tag till.. inte redo att släppa den än.

    78 dygn utan cigaretter, 9 dygn utan nikotin.

    © Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se