januari 2014

Tobak och vikt!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Känner mig stolt att ha klarat ännu en dag utan cigg! (3 dagen) Fick idag broschyrer från sluta röka linjen som var intressanta och lite deppiga att läsa bl.a för att suget är över efter NÅGRA veckor! Jag önskar av hela mitt hjärta att de ska bli bättre med den saken redan nu, helst i går. Och vad jag fasar för är vikt upp gång, är sedan många år aktiv på gymmet men har tyvärr inte kunnat tränat på flera veckor pga ryggbesvär. Det står så här " Nikotin ökar utsändningen av stresshormoner som leder till att kroppen förbränner mer energi och när man slutar normaliseras ämnesomsättningen och fyra av fem går i genomsnitt upp 3-4 kilo". Ok inte de värsta det blir värre konsekvenser av att vara aktiv rökare. Nu blir det för mig sjukgymnast så att jag kan börja träna igen, men innan dess ska jag unna mig en semla som ligger i köket och väntar på mig. Kämpa på alla ni duktiga!!

Den där promenaden

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

"När suger kommer kan du..." följt av fräsiga tips- läser jag på samtliga sluta-röka sidor.
Det verkar inte vara tal om "om det kommer" utan "när det kommer". Och författarna verkar ha helt rätt.

Ett vanligt förekommande tips är "ta en promenad runt kvarteret". "Skönt" tänker kanske ni. " Uppfriskande", "motiverande"
För mig är det den jävligaste triggern jag har. På min promenad runt kvarteret går jag inte förbi mindre än 6 kiosker. Vaddå tips för att bli av med röksuget!

Men igår- på min 5 dagars dag- firade jag med en promenad bara för att det vore skönt. Vet ni vad- kioskgubbarna fick inte mina pengar. Jag var knappt sugen (nu ljuger jag lite- men det är bra).

Hem kom jag. Rosig. Pigg. Fräsch. Och med en underbar styrka över att ha vunnit över min värsta trigger!

/Janglin. Arméledare i kriget mot den för tidiga döden!

helvetet på dag 3

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Slutade efter nyår, men på dag 3 rasade allt. Jag höll ut till dag 5 men åkte då iväg och köpte cigg och började igen. Mitt humör hade varit uselt och maken blir skitsur om mitt humör dalar. Jag blir grälsjuk, stingslig mm och han vill bara skiljas och säger att han inte älskar mig längre och då går det bara åt pipan. Är på dag 3 nu igen och vad händer? Jo mitt humör i morse var uselt o jag hatar allt! Är arg på allt! Maken blir skitsur, säger att han inte älskar mig längre och bara drar. Hatar honom med. Han har aldrig varit rökare el snusare så han har ingen aning. Tycker att om jag är på dåligt humör,m kunde jag dra mig undan bara! Det är för jävligt just nu...

Bättre och bättre

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Kolla denna filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=fLbQfMmrISE

De ja vu?

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Jag tyckte precis att jag hade skrivit ett inlägg redan, men tydligen inte?...? Håller på att bli galen...
Jag har haft en så bra period nu en längre tid att jag borde ha fattat vad som komma skulle. Men ändå, jag blir så tagen på sängen varje gång, eller liksom överraskad..Nej, överraskad låter för positivt, ertappad...nej...äh. Det känns som om någon drar krokben, eller drar mattan under fötterna, eller plötsligt trycker mitt huvud under vattenytan, så snabbt att jag inte ens hinner uppfatta vem det är som vill ha livet av mig.
Ungen åkte till sin pappa igår, jag åkte till mitt möte med psykologen, sen träffade jag en gammal vän som för tillfället har ett ganska omtumlande liv, sedan kom jag hem, gick ut med hunden, åt god mat, kollade på tv, gick och lade mig. Allt väl. Men det är något med min säng, det är något som händer med min säng när jag har persioder av sömnlöshet. Min säng, min sköna, breda, ljuvliga säng, i mitt varmt inredda, vackra, avslappnande, svala, städiga, mörka sovrum, mitt täcke, mina dynor, mina kläder och min kropp, ALLT vänder sig emot mig. Jag riktigt kände hur min positivitetsnivå som var helt okej när jag lade mig, bara rinner iväg, det känns som om jag läcker, allt gott rinner ur mig, som vatten ur en sil, och kvar blir bara kalla, vassa, kantiga stenar som skaver mot varnadra och allt i deras närhet. Och min säng blir hård, täcket för varmt, dynorna för fluffiga, nacken blir sjuk, hela min kropp börjar klia. Jag vill ut ur mitt skinn, mina fötter krampar, håret kittlar, det ringer i öronen. Jag hatar allt och alla vid det här laget, jag hatar sambon som har mage att ligga där och ANDAS för högt, jag hatar hunden som smaskar i sömnen, jag hatar katterna som äter i nedre våningen, mössen som springer i väggarna, värmepumpen som för oljud. Mest av allt hatar jag de där förbannade röda siffrorna som exakt visar hur snabbt mitt liv rinner iväg, hur lång tid jag ödar på att vara arg och ledsen och fylld av hat.

12 veckor.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag har jag varit icke-rökare i 84 dagar , vilket innebär 12 veckor !

Så vad är jag tacksam för så här 12 veckor senare?

1. Det är jag mest tacksam för är min underbara pojkvän - han har under dessa veckor fått stå ut med mitt HEMSKA humör och mitt TRÅKIGA tonläge. Och idag va verkligen sista gången jag slängde ur mig något hemskt med ett tråkigt tonläge och fick sen be om ursäkt - nästa gång är jag TYST och låter den omedelbara känslan lugna sig innan jag öppnar munnen. Jag ÄLSKAR min kille - han är helt underbar ! <3

2. Sen är jag tacksam för att jag dagligen väljer att förbli icke-rökare, en lycklig icke-rökare. Att jag VILL fortsätta på den här vägen.

3. Jag är tacksam för den här sidan och medlemmarna här - att man kan dela med sig men även få följa andras resa. Möjligheten att kanske få känna igen sig i någon annans ord. Möjligheten att bli peppad och motiverad av andras driv. Möjligheten att kanske göra desamma för andra.

4. Jag är tacksam för att livet och att inget är för evigt - bara för att jag varit rökare så betyder de inte att jag alltid kommer vara de. Känslan som va där första dagarna när jag slutade är inte kvar. Livet rör sig hela tiden och inget är för evigt - de blir lättare och bättre. Och vanan kommer en dag att vara helt borta - för numera är de bara en vana som knackar mig på axeln då och då - de finns inget fysiskt kvar.

Tankar den Sjätte Dagen

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Att skriva här handlar om att jag peppar mig själv. Om att sätta ord på känslor och tankar. Jag skriver för min egen skull. Som en dagbok.

När blir man en icke-rökare?
Om man bortser från smärre kemiska sug och en kvaddad hjärna som ibland inte har fattat att jag slutat röka, så är jag ju nu per definition en icke-rökare. En icke-rökare är en person som inte röker. Jag röker inte och använder inte nikotin i någon form. Alltså har jag nått mitt mål rent objektivt. Och jag kommer att fortsätta vara en nöjd icke-rökare så länge jag inte tänder en cigarett och röker; eller går lidande och längtar efter en cigarett.

Att leva i lösningen
Även om jag är i början av ”tillfrisknaderesan” från nikotinberoendet så kan jag redan känna både glädje och tacksamhet över att slippa behöva röka idag. Och faktiskt också en viss stolthet. Dagarna är inte en kamp och jag kan välja att röka eller inte. Förr kunde jag inte välja, jag var tvungen att dra i mig skitig rök ungefär en gång i timmen. Jag har levt i problemet i över 30 år. Jag vet hur det ser ut. Nu försöker jag lära mig att leva i lösningen istället. Jag försöker lära mig själv att tänka, känna och fungera som en icke-rökare gör. Det är nytt för mig, men en spännande resa.

En dag i taget blir snart en vecka
Jag tar ett beslut varje morgon om att inte röka idag. Och för varje rökfri dag jag får kommer jag lite längre ifrån mitt gamla fängelse. Lite längre ifrån mina gamla invanda tankar och beteenden som rökare. För varje dag som går tränar jag på att leva och tänka som rökfri. Lite stabilare och säkrare steg för var dag.
För var dag som jag inte röker är jag en vinnare. Och jag känner mig mycket mer tillfreds med att leva som en vinnare än som förut, en jävla looser varje dag…

VILJAN.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

83 dagar som icke-rökare ! :)

När jag gick hem från gymmet ikväll så gick jag och fundera på de här med varför vissa kan sluta och andra faller tillbaka. Och jag tror att NYCKELN för att bli en lycklig icke-rökare är att man VILL. Gör man de för någon annan och ser de som ett straff så tror inte jag att de kommer att funka - då kommer man gå runt och tycka att de som röker har de bra. De måste finnas en drivkraft hos en själv för att kunna bli fri !

Jag själv gillade mitt liv som rökare och tyckte att det var ett himla tjat på dem som fråga när jag skulle sluta. Jag hade en plan - den dagen jag ska bli gravid så ska jag sluta och då bara gör jag de. Men så blev inte fallet, utan det var ett cancerbesked som fick mig att sluta.

Jag fick ett samtal från min läkare efter en undersökning och en del av svaret var lokal cancer (fick veta efter 3 veckor att de inte alls var cancer) - DIREKT när jag hörde ordet cancer så visste jag. Där hade jag min drivkraft. Sen är de inte lätt att sluta och bli fri - för mig var de något i stil med 3 dagar med nikotintuggummi, falla tillbaka i typ 1 dag, 9 dagar med nikotintuggummi, falla tillbaka i typ 2 dagar och sen sluta jag helt utan hjälpmedel. Så drivkraften fanns där och höll mig på banan (tillsammans med mina nära och kära) när jag tog mig igenom de första dagarna, alltså de VÄRSTA.

Så jag har varit icke-rökare i tanken och i drivkraften sen första stund för 83 dagar sen - haft ett mål och vetat vad jag ville. Jag gjorde de för MIN skull. Sen är jag inte mer än människa och jag tänker på cigg - vill tillochmed ha en ibland. Men när de stunderna faller in så är det vart jag lägger fokus som är de viktiga för MIG. Och då är fokus på att vara icke-rökare, för jag vill helst aldrig mer behöva sluta röka igen !

24 dagar

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Jag var tvungen att räkna efter idag då nån frågade mig hur länge jag varit rökfri. Det intressanta är att jag faktiskt trodde det varit längre.
Vart liksom "är det bara 24dagar, borde inte jag ha nåt sug?" Då jag tänker på att unna mig nåt är det inte cigaretter jag tänker på utan en stor färsk äppelmunk! eller en stor portion tiramisu :)

Kanske var bra att gå på diet samtidigt och vara benhård så man flyttar fokus ? Alllt smakar hur som helst underbart nu. Om det då beror på rökstopp eller att jag äter så strikt under veckorna kan jag inte vara helt säker på :D

Allen Carr är verkligen min hjälte :).

För min egen skull

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Nu har min älskade återfallit. Vi fimpade samtidigt och hon föll igår. Jättetråkigt.
Jag har använt detta många gånger som fullgott skäl att i god kompisanda också börja röka.
Den här gången känns det annorlunda.
Jag har fimpat för min egen skull. Helt oberoende av vad andra gör eller vad som händer runt omkring mig. Inklusiva min kära.
Nä, jag vill inte röka och jag behöver inte röka.
Fem rökfria och nikotinfria dagar tänker jag inte kasta bort.

Fan, jag är ju på rätt väg. Jag ÄR rökfri och skiten (gifter och hjärsnpöken) går ur kroppen för var dag som går.

Jag har det här citatet från Allen Carr framför mig:
"Du kommer att uppleva smärre obehagskänslor i kroppen. Men under de kommande tre veckorna.och resten av ditt liv så kommer något underbart att hända. Du gör dig av med en förfärlig sjukdom. Den vinsten väger mer än väl upp det obetydliga obehaget och du kommer att njuta av det."

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se