Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

januari 2014

Va, rökte jag

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det går så sjukligt bra att inte röka att jag är riktigt förvånad. Hade över jul lite av min extrafamilj på besök. De röker massor men det gick hur bra som helst. Kände inget sug alls. De ytterst få gånger jag känt ett litet sting av röksug har jag antingen bara konstaterat att jag är röksugen och sen har det gått över eller så har jag tagit en fejksnus och sekunden den är i munnen har suget gått över. Ingen ångest, ingen svett eller panik.

Dock har jag nu, 44 dagar efter jag slutade, fått problem med lungorna. Som astma och rökhosta fastän jag inte borde ha det nu. Sjukt jobbigt. Det som blir mest lidande är träningen. Men jag kämpar på. Träningen är det viktigaste jag har för mig själv så den håller jag hårt i.

Tionde dygnet

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag är tillbaka hem och sitter i köket och har precis insett att kursens inlämningsuppgift skall vara inlämnad klockan 23.59 den 12/1. Utöver det har jag föreläsningar, samt en omtenta att plugga till (den omtentan går 15/1). Mycket nu. Stress ökar ju risken att man triggas, så jag behöver hålla ordning på tankar och känslor kring stressen.

Jag hade dessutom en redig riskzoon för nån timma sedan. SÅ nära. Men jag vann fighten mot ciggen igen. Det här kommer att ta tid. Nu måste jag nog försöka skriva lite skolarbete.
**************
Kl 22.40: NU är jag väldigt trött. Men jag har kört en liten sammanfattning ur en bok och skall skriva ännu en sammanfattning. Sedan skall jag skriva ut både mina och kompisarnas sammanfattningar. Men helt ärligt orkar jag inte mer ikväll, så nu släpper jag studierna för kvällen, bära eller brista.

Lägger mig väl i sängen och läser lite psykoanalys och psykoanalytisk terapi.

Ha det gott! God natt! (fast jag tjuvkikar nog med iPaden där uppe för jag lär få svårt att koppla ned -en liten nackdel just nu)

Firar ett år idag!!!

Jippie!! Är så stolt och glad att jag tagit denna milstolpe. Nu vet jag att jag aldrig mer behöver röka, det är ju bara att fortsätta låta bli :-)
Ett år alltså, det är stort! Jag har funderat över vad det är som har varit annorlunda denna gången, vad det är som skiljer från alla de andra försöken att sluta. På något sätt tror jag att det var precis rätt tillfälle att sluta när jag gjorde det. Hade inte alls planerat eller bestämt datum eller så utan det var nog mer av en tanke som fått gro utan min inblandning... Så igår för ett år sedan bara bestämde jag! Idag är sista dagen jag röker :)
Visst har det varit en tuff resa ibland, men ändå lättare än jag minns från tidigare försök att sluta. Lite som att jag faktiskt rökt färdigt.
Och, en stor skillnad från tidigare försök: INGET FESTRÖKANDE!!! Det är alltid det jag har åkt dit på förr eller senare.

Ville egentligen mest titta in och dela min glädje med er alla här på loggen, jag vet att jag inte hade klarat mina första sex månader utan mina dagliga besök här. Tack alla ni som funnits här hela tiden, ni har en särskild plats i mitt hjärta!!

Kram och stort lycka till till er som är i början av er resa, (känner ni vad gott ni luktar :))

Två slag vunna. Två.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag ser detta som ett krig. Ett krig där motståndaren jag möter har större armé, bättre vapen och mer träning. En motståndare som använder terror som sitt främsta vapen.
Vad motståndaren inte har- som min lilla armé förskonats med- är vilja. Och hjärta. Och vilja igen.

Jag tänker att jag ta mig fan ska vinna denna striden. En gång för alla!

Idag vann jag två delstrider. Två. TVÅ! Om dessa småsteg ska ni få höra.

Idag började jag jobba efter julledigheten. Detta gjorde mig oerhört nervös igår kväll. Rutiner. Vardag. Ert jobb där tålamod är A och O. På mitt jobb har jag aldrig rökt. Det har liksom aldrig varit möjligt. Rökrutinerna kring jobbet har därför blivit ännu viktigare.
Innan jobbet har jag alltid rökt två ciggaretter- slaviskt- trots att jag egentligen inte gillar dem.
Efter jobbet är det det första jag gör utanför porten. Tänder en cigg. 16.45- varje dag.

Så idag var det eldprovet. Första gången då dessa fruktansvärt invanda sjuka mönster skulle brytas. Som kedjor smidda i djävulens smedja.
Morgonen- woho. Ingen fara!
Efter jobbet. Herregud. Sista tre timmarna var det det enda jag tänkte på. Snart kan jag dra det där blåa kortet och hålla dessa ljuvliga pinnar i min hand!
Jag gick snabbt mina två ärenden efter jobbet- första till kiosken för att hämta ut ett paket. PERFEKT! Där finns de- mina ljuvliga pinnar! Väl inne på kiosken slog det dåliga samvetet till och jag bestämde att om jag fortfarande vill är det helt okej att köpa inne på nästa stopp- ICA.
ICA. Puls. Mjölk. Yoghurt. Toapapper. Tomater. Hallon. Cigg. CIGG. CIGG!!!!
När jag precis ska öppna munnen och be om samma sak jag gjort så många gånger innan hejdade jag mig. Nej!

Två gånger fixade jag striden. Två gången på en dag. Jag är ta mig fan lite stolt över mig själv. Får man vara det?

Med hoppfulla hälsningar
Janglin (som sitter i soffan och behöver gå till fruktbutiken men tänker att det räcker med att utmana ödet två gånger på en dag)

Första veckan rökfri - check!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Idag är det en vecka sedan jag tog min sista cigg. Och det känns sjukt bra!
Nästa delmål är att klara januari ut. Delmål är det enda vettiga har jag insett nu, istället för "för alltid" som alltid känts lite övermäktigt.

Försök 2. Dag 1.

Igår rökte jag 5 cigarretter.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Skrev i loggen här för lite mer än ett år sedan. Höll upp i några månader. Sen kom våren, startade om (dumma dumma dumma) och har rökt i princip varje dag sedan dess. Jag trodde i min vildaste fantasi att jag kunde hålla mig till enbart feströkande...Fy! Har varit utomlands på semester ett tag nu och bestämde mig för att sluta när jag kom hem. Har absolut ingenting med något nyårslöfte men det känns liksom lite lättare att sluta när det är trist väder ute och man får stå och huttra i regnet, inbillar jag mig.

Tog på ett nikotinplåster i morse och än så länge känns det fint. Framtiden känns ljus.

En hel dag till......

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

I går kväll jobbade jag och det har gått hur bra som helst. Ganska mycket folk och mycket att ta tag i efter jul och nyårs helgen. Så timmarna rann i väg. La mig vid 01,30 och blev "väckt" av rökmonstret kl 04,20. Jag var trött men kunde inte somna om. Låg bara där och stirra bakom ögonlocken. Och tyckte synd om mig själv för att jag inte fick gå upp och röka.....!! Men snälla rara hur patetisk får man bli egentligen? Ligga och mysa i sängvärmen och tycka synd om sig själv. Skärp dig kvinna. Det är precis detta rökmonstret vill förstår du. Att du ska falla för dig själv, monstret försöker att bejaka dina svagaste sidor. Lyssna inte på detta lilla "Golum" monster, det är bara ett hjärnspöke, eller hur? Jag gick upp en sväng och drack vatten, släppte ut kissen och satte mig vid datorn och spela spel. Tack och lov att data tid inte är detsamma som real tid. I dag ska jag städa undan lite och fixa. Och hålla rökmonstret på väldigt långt avstånd. Det är klart att det går, det måste jag tro, och det tänker jag tro. Sköt om Er alla där ute.

Intensivt tankekrig

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Att ta sig från ena staden till den andra och komma in i vardagens lunk igen = trigger. Nu på morgonen har jag verkligen haft ett tankekrig. Det riktigt känns hur problemet är motstridiga tankar och tankebyggnader! Jag sitter nu på tåget i trygghet. Men måste ta mig från centralen till universitetet senare om någon timme också. Vad är det när man har passerat den första veckan? Då börjar tankarna strida sin egen strid. Eller är det att jag nu är på väg in i vardagssituationer? Att möta alla vanliga ställen där jag tidigare har rökt ... utan att röka!!! Mmmm... Ligger nog något i det.

Idag är en dag av föreläsningar, på både för och eftermiddag och det brukar vara 15-minutersraster så jag får se till att ha ickerökande sällskap och ta en promenad och djupandas under de rasterna. Normalt sett har jag ju gått ut och rökt. Men jag ska ta mig igenom detta, en dag i taget.

****
Klockan är 17.17 och jag på väg hem. Det är en knapp timme sedan min app slog över till 9 dygn. (Nu 9 dygn och 57 minuter). Till sist är jag alltså på 10:e dygnet. Tvåsiffrigt på väg minsann. Och dagen idag har varit en krånglig dag. Först morgonen och sedan kom självklart tankarna tillbaka vid promenaden ned till centralstationen i Uppsala. Men tankar är en sak och att agera är en annan. :-)

Antal cig jag inte rökt: 171
Pengar jag inte rökt upp: 388,48kr
JAg har låtit bli att spendera 1 dygn, timmar, 28 minuter med rykande cig.

Begäret

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jag tänkte precis på en sak en lärare frågade mig då jag gick första året i gymnasiet, hon frågade om jag rökte för att ciggen var en tröst för mig, och nu när jag sitter här och tänker efter, var det nog så. Jag tog alltid en cigg när jag mådde dåligt, när jag var arg, när jag var nervös, när jag var ledsen, osv. Det lugnade ner mig och jag kände kontroll över mig själv igen. Nu när jag sitter här och just skrivit ner lite om året som var, inser jag hur mycket jag vill ha en cigg. Hur skönt det hade varit att gå ut och röka och få känna lugnet och kontrollen igen.
Det är så många som sagt åt mig att jag måste sluta röka och att det bara är att sluta, men det är inte bara sluta egentligen, även om jag gjort det nu, förutom mitt lilla bakslag igår. Så är det så mycket mer, så många känslor och så krävande för mig. Efter åtta år borde det vara 8 år, är det lite svårare att sluta, jag borde ha slutat redan när mina föräldrar upptäckte mig tjuvröka, men då hade jag redan rökt i 2-4 år, tänk ändå hur länge jag kunde dölja det, för omvärlden.

Skammen

Igår rökte jag 3 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag tog mig igenom hela dagen igår. Till 22.50- 10 minuter innan kiosken stängde. Sprang dit som om det gällde ett OS-guld, slängde fram pengarna och rev upp det blåa paketet Camel snabbare än ett barn river upp en klapp på julafton.
Gick ett varv runt kvarteret och drog i mig tre cigg i samma takt som jag normalt röker en.

Enda tanken. Vad i helvete sysslar du med?! Slängde paketet i en papperskorg och gick skamset hem.

Idag vågade jag knappt gå in här. Funderade på hur jag skulle kunna ljuga mig förbi det här. För vilken människa går med i en grupp och misslyckas första dagen? Ja, tydligen jag! Och det här med att ljuga- skammen som slår in- den är inte nådig.
Idag ringde en vän för ett stöttande samtal. Jag berättade inte om dåraktigheterna som hände igår. Skammen. Skammen. Skammen.

Så jag lovade mig själv. Här inne- här där jag får vara Janglin- där ska ta mig fan all skit upp till ytan.

Så därför ger jag er dårskap nummer två som avslutning på kvällen. Jag hann så långt som att få på mig skorna och regnjackan på väg ut för att gräva i soporna efter ciggen innan jag insåg hur sjukt det var. Men helt ärligt- jag tog på mig både skor och jacka. Är inte det ganska sjukt?

Må styrkan vara med er icke-rökare medmänniskor!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se