januari 2014

En dag med massvis av triggers.

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Dagen har bestått av en mängd triggers.
Dagen har också bestått av en mängd relativt enkla nej.

Sprang på bekant med cigg i mun. Nej tack till nikotin.
Bio och fika- där hetsrökning innan varit vana. Nej tack till nikotin.
Umgåtts med vän med cigg hela kvällen. Nej tack till nikotin.
Stå bredvid vän som röker. Nej tack till nikotin.
En långsam sen promenad hem genom ett tyst och vitt Göteborg med underbar musik i lurarna. Nej tack till nikotin. Jag tack till krispig vinterluft!

/Janglin. Känner sig ganska lycklig och ganska stolt.

Om 32 dagar.......

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

.......når jag mitt första mål, 100 dagar!!:)
Känns underbart!
Kommer på mig själv ibland att jag inte längre tänker så mycket på cigg, då har man kommit en bit tycker jag:)
10 veckor snart, 10 veckor inte ett enda bloss!!:)
Nu tycker jag allt börjar bli bättre, suget är nästan helt borta, jag känner mig lite gladare.
Men visst är man lite Depp ett tag? Fler som känt så?

Mina tjejkompisar va här i lördags, vissa röker.
Så frågar dom om jag verkligen inte ska röka nåt under kvällen, NEJ är såklart mitt svar men varför ens fråga när jag kämpat så länge?
Jag tycker det är dåligt!

Nåväl, jag är super stolt över mig själv och det hoppas jag ni andra är över er själva också som kämpar er gen dagarna!
Styrke kramar!

Rökfri en hel vecka nu!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Tiden står inte still och nikotinsuget bleknar, jag kan knappt tro det är sant. Detta är min första gång som jag slutar röka och jag vill inte påstå att det har varit helt lätt, men nu känns det ändå som att abstinensen har avtagit och det jag behöver arbeta med nu är att avveckla alla dessa impulser att -jag ska bara ta ett bloss först, beteendet och vanan sitter där. Men varje gång under den här veckan som jag plockat ihop min handväska för att åka i väg så känns det så befriande att slippa checka: ciggen+tändare är med. Och skönt att slippa stå ute i kylan och frysa om handen, slippa leta upp askoppar ute och känna sig "kriminell" bland andra människor.
Sista tiden som rökare så upplevde jag det jobbigt och obekvämt att vara på offentliga platser och röka. Det hände att folk fråga om man kunde gå någon annanstans eller - ska du lägga fimpen där? Jag la ofta fimpen i plastfoliet från paketet, vad det stank askkopp om min väska!! Tacksam för att äntligen få vara en rökfri människa och lämna det destruktiva bakom mig! Kämpa på för det fungerar!

jävla skit vad jobbigt!!!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Det enda jag vill nu är att åka o köpa cigaretter, eller rättare sagt så kämpar jag emot hjärnan (röksuget) som säger att en cigarett kan ju inte skada när jag hållt upp i 3 dar. Än så länge vinner jag, men vet oxå att bensinmackarna är öppna till 21,00. Jäkla hjärnspöken... JAG VILL INTE RÖKA!!!!

vinster

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

En månads frihet på lördag! behöver inte bricanylen längre! astman har "försvunnit" lite tråkigt är nu snuva, näsblodet slemhinnorna reagerar, och kliande utslag i ansiktet och sömnbristen. Men jag andas igen är piggare, jag rekommenderar att gå till tandhygienisten som putsade upp tänderna och de blev verkligen rena! Kan också berätta för er som är röksugna att jag tog några bloss för någon dag sen det smakade inte gott! och det enda jag tänkte var att det här var väl inget att längta efter iof inte ett bra sätt prova inte!!, men för mig var det bra och jag la ned den futtiga Zonnicprillan på 2mg/per dag som tröstat mig tidigare. det är tufft men värt alla besvär! det är viljan som styr inte ciggen!

Belöningar

Nu har jag varit rökfri i 861 dagar och därmed har jag hunnit börja belöna mig för att jag varit duktig och för att använda de pengar som jag annars skulle ha bränt upp, bokstavligen.¨

Vad har ni använt de sparade pengarna till? Eller vad tänker ni göra för dem?

Ett förtydligande

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Igår skrev jag:
"Idag har den listige fan försökt dribbla med mig. Han har kört med ”bara en cigarett”-varianten. Typ, att jag nog skulle vara värd det efter 10 dagars upphåll. För att fira liksom… Ja, och naturligtvis för att få känna den underbara känslan av att fylla lungorna med välsmakande och ljuv rök som vederkvicker både själ och hjärta och gör livet alldeles underbart att leva."

Vill bara förtydliga att det inte var jag som tänkte eller kände så igår. Nej, ovanstående var budskapen och argumenten i den reklamfilm som Kung Niktotin försökte bearbeta mig med (tämligen intensivt ett tag). Men jag är ju smartare än så. Det är bara att spola fram i filmen och se hur den slutar så tappar man lusten rätt snabbt och sedan visa honom fulfingret.

Det finns inga goda cigaretter. Det är äckliga giftfabriker tillverkade för att göra människor beroende. Ett beroende som trycker ner folk i skosulorna, ger dålig självkänsla, gör människor trötta och slöa och sjuka. Tobak tar livet av fler än i alla krig hittills gjort. Var femte sekund dör en rökare av sitt missbruk. Sex miljoner per år (motsvarar 2/3 av Sveriges befolkning). Det finns 967 miljoner rökare där ute enligt WHO...

Idag känns det fint att slippa röka igen. 11 rökfria och nikotinfria dagar börjar kännas.

Icke rökare

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag är så stolt över mig själv, äntligen efter 44 år lyckas jag bli rökfri !!!!
Började röka när jag gick i 6:an, för i 7:an fick vi använda rökrutan .....
Har inte haft större uppehåll i rökandet under 44 år, en period för ett år sen ung, rökte jag ca en cigg per dag, men åt pillrena champax el vad dom hette, gjorde det i ca två månader, men tillslut blev min mage känslig för pillrena ....eller kanske det var en skenmanöver av mig själv att kunna fortsätta röka.

Mina barn har tjatat på mig att sluta, jag vet att det är farligt o att barn o barnbarn o alla runtikring mig blir drabbade av rökångorna.
Men nu, när ingen tjatat på mig på ett tag, o tack vare att min nyfunna kärlek är icke rökare o snusare, tack vare det har det varit mycket lättare att sluta, har undvikit personer som röker...men det går ju inte hur länge som helst.
Känner att jag mår bra, kan somna mycket lättare, förut har jag haft mycket svårt med insomningen....
Jag tänker varje dag på att röka, men samtidigt har jag ingen lust att dra in röken i lungorna :)

Ledig dag

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Skriver sällan här, läser andras loggar ofta. Njuter av en ledig dag. Ska fylla den med träning och annat som gör livet härligt. Lite pyssel i hemmet ska jag nog oxå hinna med. Ha en underbar dag allihop.

Dåligt dåligt

Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Inget.

Jag fick just en aha-upplevelse när jag läste Cignots inlägg.

Jag saknar den där goda cigaretten, den där som man fick njuta av vid väldigt undantagsliknande förhållanden. Den där som riktigt överraskade en, varför är det så GOTT just nu? Den där ena cigaretten på 1000, om inte 5000 (10000?) som faktiskt var så där god som man trodde att alla var. Det var inte den som man väntat på länge, som man rökte utanför bion i på fem bloss, bara för att man inte hade fått röka på flera timmar, och det var inte den där första efter en lång flygresa. Nej, den kom plötsligt, obemärkt, smög sig på. Men JUST tillräckligt ofta för att hålla intresset uppe, just så ofta att man inte glömmer hur god den faktiskt var, den där ena cigaretten bland 1000. Och sedan, när man till slut tappar intresset, LÄMNAR cigaretterna, så DÅ förstäks minnet av den där goda, välsmakande, ljuvliga cigaretten, som bara smakade SÅ GOTT.

Det jag kom på var att det gäller allt här i livet. Jag har undrat varför jag ibland, vid mina svaga stunder, plötsligt kan sakna min före detta äkta make så starkt. Jag har aldrig längtat efter honom. Då han lämnade mig var jag så nertrampad och kuvad att det första jag tänkte efter att han flyttat bort från det hus vi byggt tillsammans var "LUFT, Jag kan andas igen"
jag saknar honom nu. Jag kommer ihåg hans leende, hans kramar, hans sätt med vår dotter då hon var liten. Jag kommer ihåg hur det kändes då vi första gången såg på varnadra som något annat än goda vänner, vi var 17 då. Jag kommer ihåg hur han höll min hand i kyrkan, hur vi gick på sandstränderna i Pärnu, ungen, han och jag. Vår lilla familj.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se