augusti 2013

Hopplös?

Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Detta känns väldigt svårt att skriva. Jag vill iallafall TACKA Er Alla som peppat, Stöttat och Trott på mig. Jag skäms som en hund, då jag nu gett upp och började röka igen efter att ha varit fri över 1 månad. Jag ser ingen förklaring eller direkt orsak att jag gav upp. Är det kört för mig? Ja, den frågan känns viktig, då jag inte som sagt har något klart svar. Nikotinläkemedel, funkade iallafall inte, nu när jag hamnat här i detta gissel igen. Jag vet varken in eller ut hur jag ska göra nu. Jag hade verkligen förberett mig på rökstoppet och gjorde allt planenligt. Kunskap har jag efter många års erfarenheter att sluta, men lik förbaskat faller jag. Funderar på Champix behandling, men är lite rädd för biverkningar som jag läste om i läkemedelsfass. Pallar ej skriva mer, är så jävla ledsen o besviken på mig själv. Sorry

dag 0

Igår rökte jag 20 cigarretter.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket lite .

Deppad och sjuk av rökningen. Nu kör jag igen. Allt är i botten hälsa jobb och humör orkar inte mer. Känner mig helt slut. Vill så gärna orka gå igenom detta. Vet att jag behöver er! ♥♥♥ bästa loggen

Åter igen.

Igår rökte jag 22 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Nu är det dags. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte.
Ikväll ska jag röka min sista cig. Sedan är det stopp. Rökhostan är
värre än någonsin. Andfådd för det minsta. Luktsinnet borta. Igen.
Vill absolut inte röka mer. Rastlösheten är min värsta fiende.
Ni är alla så duktiga som jobbar på att sluta röka.
Stora kramar till er alla
Maggan

Rastlös!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra.

Nu har jag inte rört en cigg på 15 dagar, jag har inte använt mig av något nikotin alls. Detta leder ju till en hel del abstinens besvär och klättrande på väggarna.
Jag har varit rastlös, väldigt lättretlig, jag kan inte sova om nätterna, och mina händer och fötter bara kokar (skitvarma). De första dagarna blev jag typ deprimerad, livet kändes meningslös och det kändes som om en nära vän till mig hade dött. Den logiska delen av min hjärna skrek till mig "det är bara abstinensen, håll ut!" men känslorna fick mig att sitta och grina och säga "jag orkar inte mer". Men jag satt där i soffan och köpte inga cigg, och grät. Ett par dagar senare var inte livet meningslöst men då kickade rastlösheten in, jag kunde inte sitta still i 5 minuter! Nätterna har varit hemska, jag har så svårt att sova en hel natt (har det så fortfarande). Jag kan äntligen se 1/3 film utan att resa på mig och jag har lyckats skriva det här inlägget utan att gå ett varv i lägenheten. Får fortfarande sug efter cigaretter, men suget kommer allt mer sällan.
Jag har ett tips till er som har lite svårt att sluta röka: läs boken "Äntligen icke-rökare" av Allen Carr. Den hjälpte mig förra gången jag skulle sluta röka (1,5 år sedan) var rökfri i 5 månader då :P
Nu ska jag röra på mig för det kryper i kroppen, men jag Vill Inte ha en cig, himla skön känsla :D

Röksuget dök upp

Humör nu: Ganska bra.

Jag har nu varit rökfri över en månad. Det har gått väldigt bra `denna` gång. Idag började jag med svagaste plåstren av nicotinell. Jag kände mig så stark o motiverad och lite väl självsäker. Jag har inte haft röksug på flera veckor och blev chockad hur nära det kan vara att ge upp all denna kraft man lagt ner, då jag på eftermiddagen helt absurt plötsligt kände bara typ ``fan, jag är nog rökare trotts allt, och kände hur suget bara stegrades`` men STOPP NU sa nånting inom mig. Det var ju precis detta jag visste skulle komma att hända inom mig. Jag la mig ner och började tänka logiskt. Ville först ringa linjen om hjälp, men dom stängde ju redan 15 idag.
Jag tänkte tillbaka på hur det faktiskt var att röka, all stress, oro, ångest, slem o hosta. NIX, ingen cigg mera för mig. Men jag fick VERKLIGEN en lärdom, till nästa gång suget dyker upp. Jag vill verkligen leva ett rent och fritt liv. Kämpa på alla Ni där ute. Vi fixar detta

Snart dags

Igår rökte jag 19 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

jaha... då var man här igen! Jag har varit med förut, men då kom jag inte många timmar innan det var kört igen. Nu känner jag mig mer motiverad och mer beredd på att förändra min livssituation än tidigare.

Jag har letat runt och lagt ihop olika konsekvenser som rökningen ger. Alltså inte de gamla vanliga, att det är farligt, ökar risken för cancer osv. osv. utan mer skrämmande statistik som tydligare visar mig hur det kommer att gå för mig om jag inte lägger av.

Jag hade en mor som dog i cancer på grund av hennes rökning, så man kan tycka att det borde vara motivation nog??? Men den lilla djävulen med namnet "det händer inte mig" har varit så stark så jag har inte lyckats motivera mig tillräckligt trots att jag sett min egen mamma tyna bort i svåra smärtor :(

Nu jobbar jag i en mycket internationell miljö (har nyligen bytt jobb) och varje rast ägnas till en stund utomhus och rökpaus. Varje gång jag kommer ut och ser alla rökare stå och bolma så blir jag äcklad något så in i spisen. Jag känner varje gång att jag inte vill vara en av dem längre! Till och med jag känner hur äckligt det luktar när jag tar emot en "kund" som precis kommit in efter att ha rökt. Jag, som rökt själv i 29 år :p

Så från och med nästa arbetspass får det vara slut. Pausrummet ligger så till att man inte behöver passera platser där rökning är tillåtet, så det kommer vara en del av min räddning. På platser där rökning inte är tillåten blir jag nämligen inte röksugen! Så mitt mål med rasterna kommer att vara en kopp kaffe (nej, jag förknippar inte kaffe med rökning särskilt) och bara slappna av och slippa bry mig om att jag bara har 20 minuter för kaffe eller lunch för att hinna springa ut och ta en cigg innan rasten är slut.

11 dagen och det går så bra :-)

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Idag har plåstret suttit på och jag har inte känt något särskilt röksug. Det är den invanda vanan bara som gör sig påmind att jag ska bara ta en cigg så åker vi sen etc. Men jag byter snabbt tanken o tar ett tuggummi istället. Har börjat lyssna på "Att välja glädje" och försöker skaka av mig jobbiga saker och försöka se lyckan i det lilla, men det är svårt... Har en kollega som gått hela dagen o svurit o suckat åt precis allt. Jag tycker stundtals det är jobbigt med rökslutet och en stor arbetsbelastning men jobbar med det hela tiden. Idag när jag kom hem lycklig från jobbet möttes jag av en lika negativ man som går o svär o suckar över allt. MEN idag ska ingen ta bort lyckan o glädjen i mig och stoltheten över 11 rökfria dagar!

Önskar er alla en underbar rökfri fredagkväll!!!

jobbigt

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Det är jobbigt nu. Känns som om jag är nära att ta en cigg.. fast jag vet att den kommer att förstöra allt och jag kommer vara fast igen... uch... inget hjälper mot suget jusy nu och detta är andra dagen de är så här jobbigt

37 rökfria dagar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Ganska stort .

Efter 30 rökfria dagar som fungerat oväntat bra så kom bakslaget när jag flög hem till Cypern i lördags.
Har alltid rökt mycket mer här än när jag besöker barnen och barnbarnen i Sverige. Varken dom eller vännerna där röker. Vilket gjorde det mycket lättare att låta bli, samt all peppning jag fick, höra hur duktig jag var som äntligen slutat efter 45 år!
Nåja, bakslaget bestod inte i att jag rökte, utan en depression som blivit mer och mer påtaglig för varje dag som gått sen hemresan.
Känner igen symtomen eftersom jag varit djupt deprimerad tidigare och äter fortfarande en låg underhållsdos av antidepressiva för att inte bli sjuk igen, men..........
Jag vill ingenting! Kan ingenting! Orkar ingenting! Har tappat både aptiten och lusten att gå ut och träffa vänner!
Sitter bara inne och hänger vid datorn. Samtidigt som det blir allt stökigare hemma.
Jag saknar min värsta ovän, cigaretten. Den som tvingade mig att ha en kopp bredvid sängen för att hosta upp äckliga slemklumpar i.
Vad gör man?
Vill inte och ska inte förvärra min KOL genom att börja röka igen.
I morgon måste jag försöka ta tag i mitt liv! Önskar jag hade en krage att rycka upp mig med!

Har läst många inlägg här idag. Ni är jätteduktiga som kämpar på! Kram på er!

Varför gör jag det?

Igår rökte jag 12 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag har velat sluta röka sen dag 1. Men av någon konstig anledning springer jag till affären och köper paket-cigg ändå. Jag har slutat en gång tidigare och då höll det i två veckor, jag tyckte det var hur enkelt som helst men till slut trillade jag dit igen. Det som jag tycker är svårt är när jag ser andra röka, då känns det som att jag försakar någonting. ''Varför får han/hon och inte jag''? ''Det måste vara gott med cigg därför existerar det så många rökare!''. ''Det är fint att röka därför gör så många andra det!'' osv. Det är sådana tankar som hindrar mig från att sluta röka. Själva beroendet finner jag som obefintligt. Att inte köpa cigg och att inte stoppa cigaretterna i käften på mig klarar jag lätt som en plätt men de onda tankarna som uppstår när jag får slut på cigaretter och jag har funderingar på att inte köpa, dessa tankar måste jag kunna hantera.

Jag tror inte heller på att man blir nedstämd och arg om man inte får röka. Nedstämdhet, aggressivitet, sorg, depression, rastlöshet och hopplöshet botas inte av cigaretter. Dessa känslor får både icke-rökare som rökare erfara nästintill varje dag. Skillnaden är att rökaren tror att dessa känslor botas av nikotin medan icke-rökaren kanske tar en promenad, skriker så det ekar, pratar högre, sparkar omkring sig, går och lägger sig, smäller igen dörren eller bara står eller sitter still och tänker. Alla dessa symptom som icke-rökaren får är naturliga. Vi beter oss på ett annat sätt när vi känner oss ledsna, arga eller känner hopplöshet. Men vad rökaren gör är att strunta i sina känslor och vill inte ens bete sig naturligt eftersom han/hon tror att dessa symptom orsakas av brist på nikotin. Om det hade varit på det viset så skulle icke-rökare aldrig känna dessa symptom eftersom de inte har nikotin i blodsystemet för att känna att de måste fylla på när det minskas.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se