maj 2013

Etthundrafyrtio dagar, det ni!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Det var väldigt va tiden går! Dagar av hopp och förtvivlan, sol och regn, tårar och skratt. Varje gång jag trycks ner i det svarta hålet tycks jag komma starkare ur det. I början handlade det mest om nikotin, nu är det som att rensa hårddisken från allt djupliggande skräp. Dumma tankar om att inte duga, delete! Förvriden självbild, direkt på tippen. Det har varit en slags rening som började med utvrängda garderober och skåp. Nu kommer funderingar om vad jag vill göra med mitt liv. Kanske för att jag kommer upp i åren och vänner börjar dö, dock för tidigt enligt min mening. Jag funderar mycket på mitt jobb och om det verkligen är det här jag vill göra tills jag går i pension. Ja, nästan trettio år av rökning har gömt många känslor och viktiga funderingar. Varför lät jag det gå så långt? Varför va jag så elak mot mig själv? Det är slut på det nu. Den här pinglan är på väg mot personbästa i röksluteri. Har jag kommit så här långt kan det ju inte va omöjligt att klara ett år. Och klarar jag ett helt år, då... Kram på er alla!!!!

Har rest mig igen!

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

För en månad sen hade jag ett återfall. Mycket ångest kom som ville påminna mig om vad jag har avstått från. TIllslut fick jag bestämt mig igen. Mådde skit en dag och sen har det varit lugnt, inget mer återfall efter det. Den veckan kände jag av hjärtklappning och gick på yoga som inte gick särskilt bra eftersom jag inte kunde andas riktigt. Jag som har kämpat så mycket för att förbli snusfri och sen gör så här mot mig själv är så destruktivt.

Blir tokig...

Igår rökte jag 1 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Jobbar på en catering idag. En väldigt seg sådan, ca 1-1 1/2 h "rast" emellan dom olika måltiderna.
Allt jag vill göra nu är att gå och köpa cigg...

Vill inte riktigt sluta. Försöker komma på "planer" på hur jag kan börja igen utan att det kostar en massa pengar. (Anledningen till varför jag sluta, har inte råd + att vi ska spara till en London resa).
Igår tiggde jag en cigg inne i stan.
Har rökt typ varannan dag sen jag "sluta".
Men bara en dag blev det en hel cigg.

Känns egentligen skit dumt att sluta nu till sommaren. Då det är så jävla najs att röka.
Vet inte vad jag ska göra nu. För nu ska dom alldeles strax ha fika och sen står jag här igen i en timme utan något att göra.
Om jag går ut kommer jag garanterat leta efter någon som kan bjuda på en cigg.

Bland det värsta nu är att jag är så fruktansvärt grinig mot min fästman.
Han får ingenting positiv istortsett av mig just nu.
"Rör mig inte" "sluta med det där" "varför har du inte gjort de där" "kom nu!"
Försöker trycka undan all irritation men de är så svårt att göra det när jag är hemma.
Tror lite min hjärna "skyller" på han iochmed för att de är vi som ska spara pengar.
Men han sa aldrig till mig att sluta eller så, utan de var jag själv som sa de.

Nä, funderar starkt på att köpa en paket och ha i nödfall (vilket då säkerligen kommer leda till att de är nödfall minst 10 ggr på en dag).
De enda positiva nu är: - vi har sparat in på pengar (minst 150kr) och stressen "har jag cigg,tändare, pengar och id kort om jag måste köpa cigg"
Vilket är jävligt skönt, dock är jag ist stressad för att jag inte får röka.
Försöker sätta upp mål när jag får köpa ett paket cigg. För om jag tänker tanken att jag aldrig kommer få röka igen får jag panik, en snudd inpå panik ångest.

lätt att sluta röka

Ja ni läste rätt, det är lätt att sluta, det som är svårt är att inte börja igen. Hör väldigt många rökfria rökare säga att de kan bli sugen efter både tio och femton år som rökfria. Gäller bara att stå emot när suget kommer i början. Nu när jag känner suget så är det sällan jobbigt mer ett konstaterande. Möt solen och värmen utan rök i blick ooch lungor.

Hm..

Igår rökte jag 20 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

Mitt rökstopp gick skepp rakt åt helvetet.. ringde min kära far och kom med tre paket och satt såklart i skiten igen..

Andra dagen

Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Dag nummer 2 är här, fortfarande lika glad som igår!
Röksugen har dock kommit lite tätare idag men försvunnit lika fort.
Stod bredvid en man idag på stationen som rökte, kände absolut ingenting av detta, bara log inom mig!
Jag är så stolt!
Är grymt imponerad på er som slutar utan hjälpmedel, jag har testat innan utan hjälpmedel men det fungerade inte, tyvärr. Fast huvudsaken är att jag slutar!
Jag är glad att min sambo inte röker när han är hemma och endast gör det på jobbet, men jag tror faktiskt att jag hade fixat att han röker hemma. Känner dock att det är skönt att slippa känna röklukten som brukar komma in i lägenheten när man står på balkongen och som aldrig verkar vilja försvinna efteråt.

Tycker att det hade varit kul om det fanns någon knapp för att kunna svara på kommentarer som man får, inte sett det!
Ha en trevlig kväll!

Mitt liv - ett fängelse...

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket dåligt . Nikotinsug nu: Mycket stort .

Just nu är det inte bra. Rastlösheten, oron och obehaget river sönder mig inifrån känns det som. Jag har hunnit trycka i mig dryga halvkilot godis under eftermiddagen och lyckades tillfälligt stoppa där. Vi åt middag för en knapp timme sedan, nu är mannen och sonen iväg en sväng för att besikta bilen. Jag är ensam hemma och det där enorma, outhärdliga suget har satt in. Jag har precis pratat med maken i telefon, bett honom köpa med sig något hem. Han sa nej och frågade om det verkligen var det jag ville, sitta och trycka i mig en massa och sen kräkas. Nej, det vill jag inte, inte innerst inne. Men jag vet inte hur jag ska hantera det här oemotståndliga suget. Jag klättrar på väggarna här hemma, tårarna rinner och jag vill bara skrika, kasta saker, stampa i golvet, smälla i dörrar och på alla vis få ur mig det här obehaget, den vidriga rastlösheten. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
Jag vill inte utsätta mig själv och min kropp för allt skräp jag trycker i den, jag vill inte behöva kräkas efteråt, jag vill inte känna skammen och skulden efteråt. Allt det här borde vara tillräckligt för att få mig att avstå, men det är det inte. Varför? Varför kan jag inte sluta röka på ett normalt sätt? Varför kan jag inte hantera suget? Röksuget, inga problem men sötsuget som följer med rökstoppet är ohanterbart.

Bakslag?

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Har varit icke rökare nu i 53 dagar!
På 53 dagar har jag inte rökt. Jo. Jag bröt ihop när jag skulle deklarera och rökte.
Men det var inget allvarligt bakslag.
Så nu är jag lite neggo och undrar när nästa bakslag ska komma på allvar?
Inte så att jag vill ha ett bakslag, men jag undrar ju..

Mitt humör är bra. Jag har inte mycket jobb denna veckan så jag passar på att
vara med barnen, och städa och fixa lite.
Så det är skönt.
Min lilla man jobbar och jobbar. Ibland känns det som vi inte hinner ses alls.
Men men. Då hinner vi ju inte tröttna på varandra iaf ;-)

glad

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt.

Igår fick jag ännu mera motivation att vara rökfri och hur bra kroppen mår av det dessutom. Jag tog ett rejällt spinningpass på förmiddagen ca 70min å på kvällen joggade jag runt vårruset som är 5km. men till min stora förvåning så tog det mig utan ngn större ansträngning 22 minuter att tassa runt en halvmil.
Detta till skillnad för ett år sedan då jag var ganska slut efter vårruset och kom in på 25 min.

Frisk luft i lungorna! Nu ska jag till simhallen !

Hejja hejja !

bakslag

Igår rökte jag 8 cigarretter och snusade 3 prillor.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Ja, köpte ett paket igår. Har panik, har gått upp 2 kg på två veckor. Lite svårt att banta och sluta röka på samma gång men på något sätt ska det väl gå, för jag slängde resten av paketet i soporna. Imorgon ska jag köpa nya skor så jag kan promenera ännu mer. Nu sitter jag här och bara STINKER rök. Skakar på huvudet åt mig själv. Nya tag som gäller. Kommer nollställa räknaren. Jag ångrar mig till tusen, men vad hjälper det.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se