Så är man inne på dag 17. Det har verkligen gått över all förväntan. Men så dyker känslan upp...vissa dagar är svårare än andra. Dag 5 och 12 och nu på eftermiddagen har varit jobbiga. Dessutom har min hals och röst drabbats av något. Hmmm kan det vara flimmerhårs återväxt? Kanske det. Men det blir tokigt ibland när rösten försvinner. Fortfarande ingen Nikotinersättning. Zyban 2 om dagen fungerar bra fortfarande. Undrar hur det blir när jag slutar med dom. Får konstiga "svetningsanfall" också. Framför allt på morgnarna. Abstinens? Sommarvärme? eller helt enkelt början på övergångsåldern? Samtidigt? vore lite väl taskigt tycker jag. Ett varv runt kontoret och några djupa andetag så ska vi nog fixa den här eftermiddagen också.

...det är det svåra. skulle man göra det så bör man förlåta sig själv å det snaraste ! Vi är ett antal här på sidan som kommit såå långt...och tappat garden för en liten stund. men Det fina är att vi snabbt insett vad
vi gjort..och satt upp Garden igen. Tror egentligen det inte alls är så illa...vi inser ju trots allt vår "dumhet"..och tar nya tag. Det här med att sluta röka...det kommer att ta sin tid. Många av oss har gjort grovjobbet..det har sugit musten ur oss...ganska så kraftlösa har vi blivit. Trots alla våra käcka glada tillrop..
Men jag är Optimist...vi kommer vara många som kommer fira 1 års-jiubileum här på Sidan ! 2 år också...3 också !
För övrigt har jag semestrat ute i skogen nu några dagar...plockat kantareller i massor ! Luktade mig fram till dom ;) !
Rökt har jag inte gjort..däremot druckit vin till smörstekt svamp !

hej allihopa
Det är skönt komma hit och kolla hur många dagar eller veckor som jag har varit rökfrit. Många kommer att försöka imorgon och jag önskar alla er lycka till.
Jag vet att det är kämpigt men det är bara bra. Jag har inte haft någon återfall och jag tror att ciggen smakar äckligt.
Ha en bra vecka.

- för att du vågar säga rent ut och utan krusiduller hur du tänker och känner. Det är rätt uppfriskande med en människa som vågar stå för alla de vansinniga tankar vi har när det gäller vårt nikotinbehov!

Människan är ju den s.k högst stående rasen, den med tankar och känslor, logiskt tänkande och slutledningsförmåga. Och ändå måste vi ha ett stråk av självdestruktivitet i oss allihop - eller hur ska man annars förklara att vi mer eller mindre kan få en dödsdom läst över skallen och ÄNDÅ inte sluta med det som tar död på oss?!
Och usch så jag känner igen mig i det du skrev! Jag har iof inte haft samma otur som du med op och annat beroende på min rökning, men nog har jag hostat som en galning, haft ont i hjärtat, urdålig syreupptagningsförmåga och noll kondition alltid -
och nog f...n blev alltihop så mycket bättre när jag slutade röka att det liksom inte finns någon som helst bortförklaring eller ursäkt:
jag höll helt enkelt på att röka ihjäl mig.
Och det verkligt märkliga är, att så fort jag nu alltså mår oerhört mycket bättre fysiskt så börjar hjärnan sitt demoraliserande och nedbrytande arbete med att försöka övertyga mig om hur mycket bättre jag skulle må även psykiskt om jag tog en cigg eller två igen...
För så dum är man alltså att man faktiskt inte VILL lära av sina misstag -
om man inte har järnkoll hela tiden och aldrig slappnar av vill säga. Det skulle inte behövas mycket för att jag skulle ramla ner i samma träsk igen...

Jag tror att allt det mentala suget försvinner sedan, trodde jag inte det så skulle jag nog ge upp och inte hålla på så här. Och för mig har det iaf hittills handlat om just det mentala suget - det är det som är svårast att hantera. De fysiska abstinensproblemen är liksom bara något man tar sig igenom och det handlar enbart om vilja och beslutsamhet. Man klarar av det på samma sätt som en envis influensa helt enkelt.