Som vi alla vet tar det X antal dagar och veckor att ta sig igenom de fysiska abstinsbesvären. För en del är de riktigt tuffa, andra märker inte så mycket, vi är olika helt enkelt. Men många av oss verkar ha svårare med det psykiska, det som kommer efter ett tag.
Och jag tror att vi många gånger stupar på de skyhöga förväntningar vi har på det här med att Sluta Röka. Vi väntar på pukor och trumpeter, guldstjärnor i skyn och omgivningens ständiga beundran - iaf gör jag det och blir hela tiden lika besviken på att livet faktiskt fortsätter precis som innan. Men det är väl så att denna ovana att blossa i sig ett antal cigg varje dag är så starkt rotad i hjärnbarken att man faktiskt inte kan tro att det INTE skulle bli en gigantiskt skillnad.
Men faktum är ju problemen vi hade, vilket FC så riktigt påpekade, är exakt de samma som före rökslutet. De människor vi var arga/ledsna/besvikna på är precis samma knölar nu som då. Kanske är det "så enkelt" att vi måste dra ner på kraven och inse att det faktiskt inte måste bli ett stort mirakel av alltihop för att det ska duga?
Jag har funderat mycket den senaste tiden på denna hang-up beträffande Cigaretten. På varför jag somnar och vaknar med denna enorma saknad efter något som jag vet höll på att ta död på mig, sakta men lik förbaskat säkert. Och i mitt fall (beroende på åldern) så tror jag faktiskt att det är en hel livsstil som jag håller på att begrava tillsammans med cigaretterna,.När jag var ung var det "häftigt" och väldigt "vuxet" att röka - vem minns inte Kent-mannen-reklamen? Eller alla dessa filmer där en rökande kvinna framställdes som en FRAMGÅNGSRIK kvinna - männen hade ju rökt i åratal på film och nu var det alltså dags för kvinnorna att hamna i framgångsfacket fast med en kvinnlig touch med drinkar och cigarettmunstycken.
Det låter kanske som en riktigt kass ursäkt men när jag var tonåring pratade faktiskt ingen om gifter eller sjukdomar, om KOL eller cancer. Allt det där kom långt, långt senare.

Hej govänner

Det har hänt lite sedan sist... jag och min dotter har flyttat långt ifrån där vi bodde tidigare. Jag röker fortfarande och tänker inte försöka sluta röka eller starta några nya projekt på länge. Jag måste se till att må bra först, riktigt bra. Champixen satte verkligen sina spår... Läkaren sa att det inte skulle ta mer än 1 vecka förrän medicinen var ute ur kroppen, men det var inte förrän i mellandagarna som jag kunde börja se en verklighet igen och att jag kunde börja känna igen mig själv igen, lite... Nu såhär ½ år efteråt är jag tacksam för vad jag fick gå igenom , det lärde och lär mig mycket om mig själv men det var det jävligaste jag varit med om när det hände.
Nu ska jag fortsätta mitt liv och se till att jag ägnar tid och omtanke åt mig själv och min dotter. Rökningen ska jag också ta itu med, fast inte nu. Det som är bra är att nu vet jag att det går att sluta, det visste jag inte förut! Jag har inte glömt alla er som stöttade mig under tiden, jag tänker på er och återigen tusen tack och känn er varmt omkramade!

Hej alla vänner!!!!!
Både ni som kämpar på och ni som av en eller annan anledning trillar dit, se det som ett led i att sluta röka, det går att reparera om ni snabbt fortsätter på den inslagna linjen ni hade från början. Jag har också haft ett återfall men det har inte äventyrat mitt rökbeslut utan jag är forfarande en ICKE RÖKARE (man är ju inte mer än människa). Men det bästa jag gjort är allt att avhålla mig från cigaretterna.
Man tänker mindre och mindre på det, allt eftersom tiden går och lukt och smak har ju bara blivit bättre även om orken i mitt fall inte blivit så mycket bättre, men det är ju andra skäl till det.
Har varit ute i trädgården idag, plockat vinbär och hallon man får ju ta reda på vad naturen ger och det är väldigt rogivande tycker jag. Nu skall jag vara hundvakt åt en stor pudel som är värdens snällaste det ser jag fram emot. Ni får ha det så gött!! Varma kramar från Babs!

Hej på er alla igen . Känner att jag måste höra av mej. Har varit iväg med husvagnen några dagar. Men det är inget kul . Det går inte blunda för sanningen.jag tycker att man mådde på ett annat sätt när man rökte. Jag har snart hållt uppe i 6. mån. Visst har jag försökt mej på några bloss. men det smakar ju inte bra. Kan inte tänka mej att gå och köpa en ask cigg . Men varför kan man inte slå bort tanken det gör mej vansinnigt irriterad. . Varför har jag glömt,att man hostade , pip i bröstet ,sveda i halsen vid för många giftpinnar. Ändå längtar man tillbaka. Var ute i skogen igår med min rökande vänninna och plockade svamp. Efter fikat vi hade med oss, tände hon en cigarett , va bara tvungen att ta ett enda bloss. Då blir jag så rädd efteråt , ska jag inte kunna var icke rökare. Jag vet varken ut eller in. Gunni