vill jag bara tacka alla er underbara som svarar och kommer med peppning när det känns jävligt mellan varven. Tänk vilket fantastiskt stöd ni visat er vara, ni medmänniskor som finns där ute och som jag inte känner "på riktigt".
Och jag skäms när jag märker att jag långt ifrån är ensam om mina krämpor som jag gnäller och klagar över, många av er har det mycket värre men lyckas ändå hålla näsan över vattenlinjen och dessutom se på livet med en god portion humor. Jag kände bara att jag måste skicka en stor kram och ett stort TACK för att ni finns och för att ni tar er tid att skriva små visdomsord och dela era erfarenheter med oss andra.
Det finns mycket värme och omtanke att få när det behövs om man bara vågar be om det.

Och jag håller förresten med alla som undrar vart i helsicke vardagsglädjen tog vägen! Försvann den med alla fimparna när man tömde askkoppen för sista gången?!
Samtidigt undrar man ju hur mycket alla dessa kemiska substanser egentligen påverkat hjärnan under alla år som storrökare - det lär (om jag minns rätt) finnas runt 4000 olika kemiska ämnen i en alldeles vanligt cigarett - undrar hur de fick plats i mina menthol-cigg...?

Men allvarligt talat, jag tror att man måste acceptera att man känner sig nere och deppig mer eller mindre hela tiden, det är trots allt en sjujäkla omställning. Och så ska man kanske försöka komma ihåg att det faktiskt tog rätt lång tid att bygga upp beroendet en gång i tiden och att man aldrig ifrågasatte DET -
då borde det kanske få ta en del tid när man väl bestämt sig för att bryta beroende-kedjan också?
Men man är ju rätt otålig som människa, vill ha allting på en gång. Bantar man ska kilona omedelbart försvinna i ett rasande tempo för man HAR ju faktiskt fattat ett tufft beslut att gå ner i vikt och då ska väl kroppen vara så vänlig och ställa upp när man nu varit så duktig och "frivilligt" avstår från allt som är gott och roligt...

Börjar bli trött på det här. Varför är jag inte glad längre, känner mig likgilltig.Förstår att det har med sorg efter ciggen, men hur länge ska det hålla i? Kan man göra något åt det, så att det inte går för långt.
Röksuget är nästan ingenting, så de är inget problem.
Jag har haft ciggen som belöning till allt jag gjort, nu får man ingen belöning längre, så varför göra något.
Känns riktigt bläää inombords.

Dags att krypa till korset och väga in den här veckan. Det är ingen jättepositiv upplevelse. Men det hade kunnat vara värre. Jag har inte hållit diet denna vecka. Intentionerna var bra, genomförandet betydligt sämre. Å andra sidan har jag inte rockat loss på onyttigheter (nåja, en aning - efterrätt både igår och i förrgår och fika i tisdags) och koll på vad jag stoppar i mig (lagat nyttig mat när jag egentligen nästan velat snabbhandla på McDonalds). Resultatet är lite upp eller lite ned beroende på hur man ser det. Jag har tekniskt gått upp ett kilo, bara det att när man går på pulver tappar man ca 2 kg vatten innan man börjar tappa fett. De kilona går man upp direkt man bara börjar äta igen. Och jag har bara gått upp ett kilo denna vecka, vilket gör att jag misstänker att det andra kilot försvunnit senare under veckan - som fett. Och på vanlig mat är inte ett kilo så himla illa.

Jag får många gånger läsa mitt eget inlägg till Gunni, för jag har slitit med synen på mig hela veckan. Sett mig själv som ful och fet och fel och jag vete fan vad. Jag är min värsta värsta kritiker och det hela går ibland överstyr och jag blir till en olycklig gnällande spillra av mig. Jag tänker gå på rean idag och köpa mig en fin klänning. Jag har inte uppnått mina mål, men jag behöver få känna mig vacker i kläder som passar mig. För om jag inte klarar att vara rökfri (det hänger på håret när jag bllir riktigt brutal med mig själv) så är det inte värt det att återfå min kropp igen, och att tappa det jag hela tiden borde ha tappat. Och dessutom är jag faktiskt inte så fet och ful som jag tror när jag får frispel. Plus det faktum att jag varit rökfri i 5 månader strax. Jag har med tillfredsställelse köpt en ny mugg. En ny design av samma formgivare som för Taika jag köpte sist. Den heter Satsumetsä (sagoskog på finska) och är helt ljuvlig (bildgoogla den så ser ni varför jag älskar den)

Målet den här veckan är att gå ned 2 kg. Jag kommer att bryta pulverdieten för midsommar (duh!) men försöka få i mig mer protein än kolhydrater vid middagen (som vi grillar är det ju inte sååå svårt ;-))

Startvikt: 85,5kg
Nuvarande vikt: 83kg
Nuvarande BMI: 31,2
Nedgång: -2,5kg

Mål: 65kg
Kvar till mål: 18kg
1:a delmål: 79,5kg (bort med 8'an!!)
Kvar till delmål: 3,5kg

Undra om jag ska klara detta....
Just nu känns det som att det ska nog kanske gå, men bara för ett par timmar sedan blev jag så vansinnigt irriterad. Hopp & hej vad röksuget kom då. Man ska ju undvika vissa saker som man vet att man förknippar med rökningen i början just för att hjälpa till i rätt riktning, men att undvika att va irriterad det fungerar inte på mig i alla fall ;)
Hur gör jag när en vän ringer & ha bekymmer som vi ska lösa tillsammans... I vanliga fall skulle jag gå raka vägen ut på trappen & sätta mig med en cigg. Fast nu kanske jag hela tiden plocka undan damma, fixa tvätten & sånt för att sysselsätta mig =0)
Nä jag vill inte va rökare mer. Min son på 6 år undrade en dag om jag kommer dö snart. Nej, sa jag det ska jag inte. Vad bra, svarar han då för jag vet en annan mamma som dött för hon va nog sjuk.
Jag fick en sån klump i hjärtat & tårar i ögonen. Jag ville bara ta honom i min famn & gråta.
En flicka i skolan förlorade sin mamma i cancer för ett år sedan & jag tror att det va det han menade. Jag har alltid "smyg rökt" för barnen. Jag fattar ju att dom känner på lukten & så men jag menar att jag aldrig har rökt med dom i närheten. Barn är ju smartare & klokare än vi tro så visst har min lilla 6 åring fattat vad mamma håller på med. Den morgonen efter, i onsdags, tog jag paketet & knölade ihop det & kastade det i soporna. Varenda gång nu nr ag blir sugen tänker jag på hans ord & dessa blå ögon när han ställde den där frågan till mig.
Till alla er tappra människor som kämpar på med att sluta röka vill jag bara säga en sak:
Gå till speglen & titta er själva djupt i ögonen & säg.... Jag är fantastisk, jag är tapper, jag är stolt över mig själv, jag är en hjälte =0)
För visst är det så att vi alla är hjältar för oss själva som gör detta.