april 2009

Att det ska va så j'''a svårt!!!

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Alltså... Jag har varit utan cigaretter i 3 månader och 2 veckor - det här börjar ju bli störtlöjligt rent ut sagt. Att det ska vara så svårt att bli ickerökare. Att identiteten ska sitta i så förbannat stenhårt ända in i själen. Ok om jag längtar och gärna skulle vilja fortfarande... men autopiloten borde väl för sjuttsingen ha slutat kicka in vid de mest ologiska tillfällen?? Ni vet autopiloten som får en att gå iväg till jackan och hämta cigarettpaketet som ligger där... autopiloten som automatiskt identifierar var just mitt cigarettkort sitter i hyllan... autopiloten som instinktivt noterat hur många paket som finns kvar i limpan eller cigaretter i paketet... autopilotensom sträcker ut handen mot paketet på bordet alldeles utanför synfältet. DEN autopiloten kickar fortfarande in på mig i tid och otid. Eller... den har inte gjort det på ett par månader men drog igång runt dag 95 och har sedan helt maniskt kickat igång så fort jag packar packar upp eller allra helst ligger på balkongen. Något saknas, handen börjar leta över bordet och besvikelsen blir total. Sketans autopilot. Sketans röksug. Det här är ju bara löjligt. Faktiskt.

9 dagar

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

9 dagar idag utan cigg och jag förstår inte riktigt att det går så lätt.
Har man rökt i 34 år o försökt sluta ett antal gånger så vet jag hur det var, men dena gången är det helt annorlunda. Visst är jag röksugen men inte utan at jag kan bemästra det, sen abstinensbesvären var jobbigast dag 3-6 med oro, ångest o ledsamhet, känner inte mycket nu.
Visst kan jag tycka synd om mig själv att jag inte ska röka mer, men det är bara så just nu att jag har bestämt mig att nu får det vara nog. Många har sagt till mig att det är nog för att jag var så motiverad o förbered denna gången att det går lättare.
Jag vet inte o bryr mig inte så värst mycket utan är glad så länge det går så här lätt, är beredd på bakslag.
Ha en bra Valborsmässoafton o 1 Maj.

9 dagar

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

9 dagar idag utan cigg och jag förstår inte riktigt att det går så lätt.
Har man rökt i 34 år o försökt sluta ett antal gånger så vet jag hur det var, men dena gången är det helt annorlunda. Visst är jag röksugen men inte utan at jag kan bemästra det, sen abstinensbesvären var jobbigast dag 3-6 med oro, ångest o ledsamhet, känner inte mycket nu.
Visst kan jag tycka synd om mig själv att jag inte ska röka mer, men det är bara så just nu att jag har bestämt mig att nu får det vara nog. Många har sagt till mig att det är nog för att jag var så motiverad o förbered denna gången att det går lättare.
Jag vet inte o bryr mig inte så värst mycket utan är glad så länge det går så här lätt, är beredd på bakslag.
Ha en bra Valborsmässoafton o 1 Maj.

stoppdag

Igår rökte jag 3 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Ja,ha då är det snart dags imorgon ska det va slutrökt hoppas jag,idag känns som jatt jag måste röka om mig på nåt sätt,kompensera för det som ska ta slut.Sjukt va, när jag själv har tagit beslutet.
När jag har läst inläggen så förstår att det blir ingen lätt uppgift men många av har ju klarat det så varför inte jag. Nu blir det till att tänka positivt. Vi hörs.

dagen innan rökstopp

Igår rökte jag 15 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Inget.

nu närmar sig rökstoppet 30/4 med stormsteg och jag börjar vela hur ska jag klara det, sista dagarna har jag rökt av bara vana.vi ska åka till landet imorgon där jag har 15 km till närmaste affär. kan jag vara så modig att jag inte tar en cig med mig (uti fall att suget blir övermäktigt), men å andra sidan är det väl det som är meningen att vara utan rökat. då tänker jag så här överlever jag? hur ska detta gå? det klart jag överlever jag behöver inte cigaretterna, blir tanken i nästa sekund. kanske går tankarna så här för jag vet vad som väntar, jag har provat några gånger förut och en del rökstopp har varit ganska långa men någon gång ska jag lyckas, jag ska kämpa för lyckas den här gången

gunni

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag tyckte att helgen som gick va helt o. k . Men idag så gör jag iordning våran husvagn , ska fira Valborg i vackra Blekinge . Vill inte åka , vill åka . Varför är jag sån. idag tänkte jag,"går till kiosken på campingen. om det blir för jäkligt." NEEEEEEEEEjjjjjjj måste uppleva min 3 mån. dag om en vecka, som rökfri. Usch känner hjätklappning och olust. Istället för att titta ut på allt det vackra i naturen, sitter jag här och tycker synd om mig själv. Jag hälsar till alla mina vänner . Vore kul att höra något ifrån er hur ni gör isamma situation. Men sannolikt kommer jag inte att röka. Kram Gunni

Paus från att sluta röka?

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

I kommentaren till mitt förra inlägg leker en skribent med tanken att ta paus från slutandet. Att det kanske kan vara ok och att konsekvenserna får komma senare... Bara några veckors paus. Hon är inte ensam. Jag törs säga att vi alla tänkt tanken ibland. Eller ganska ofta. Att ta paus från slutandet under semestern eller något annat som ska vara trevligt. Längre in i processen har vi kanske kommit över att drömma om att få röka när livet går åt h-e (fast det akuta suget som riskerar att fälla oss finns ju i de situationerna) och drömmer istället om det som var trevligt. Inlägget skrivs alltså inte till henne som svarade mig specifikt - utan mer som tankar om något vi alla bär med oss lite då och då. Drömmen om den goda cigaretten.

Det är bara det att den goda cigaretten inte är ett alternativ för mig. Inte inom en överskådlig framtid i alla fall. Som de flesta vet har jag slutat röka i 3 år nu. Anledningen? Ja, antingen har bågsträngen spänts så till det yttersta att jag fallit när det kommit en liten motgång, det klassiska vi alla vet om hur det känns. Istället för att gråta bara står vi plötsligt där med cigaretterna i kassan på ICA. Först i efterhand har jag kunnat se att processen dit varit många dagar av upptrappning inför återfallet. Men så har vi andra sorter, som är varianter på samma tema. Jag har valt återfallen när det varit gott eller spännande. Jag har försökt bli gravid som ensamstående och då rest till Danmark 10 ggr. Paradoxalt nog har jag rökt på dessa resor. Hemresan har tillbringats på båtdäck med en cigarett i handen och ett glas vin - inför det som sedan ska bli en lång rök- och spritfrihet. Ibland har jag sedan blivit rökfri igen, ibland har det gått sämre.

Ibland har jag som en ingivelse tagit en cigarett på en Afterwork eller så. Det har gått jättebra. Jag har enkelt blivit rökfri igen. För enkelt. Några veckor senare har jag gjort samma sak. Och enkelt blivit rökfri nästa dag. Sedan kommer det som jag först aldrig så som samma återfall - tiden till nästa cigarett kortas av. Bara några dagar eller en vecka senare har jag rökt igen. Kanske till och med köpt ett eget paket. Och så börjar det bli svårare. Under en tid kan jag skippa cigaretterna vissa dagar och röka andra (när jag liksom förtjänat det), sedan har jag rökt hemma men inte på jobbet. Och till slut röker jag som innan. Inte förrän långt senare har jag börjat koppla den där första cigaretten - ofta någon månad innan jag faktiskt rökt på heltid igen - till samma återfallsprocess. Och först nu vågar jag närma mig termer som aldrig.

Förra sommaren tog jag paus i mitt slutande för en trevlig semester i Tjeckien. Behöver jag fortsätta? Ja, jag gör väl det... Sedan rökte jag i 5 månader dagligen. Det blev inte som det var tänkt. Milt uttryckt.

Jag börjar närma mig termer som aldrig nu. Att jag aldrig kan röka en cigarett igen. Och det skrämmer mig faktiskt inte så mycket längre. Visst längtar jag efter EN cigarett - men det vänder sig i mig vid tanken på att jag skulle bli en rökare igen. Jag ser rökarna och kan faktiskt ibland tänka att jag baske mig känner igen dem utan cigaretter också. Och jag vill inte vara sån. Om priset för att vara ickerökare är att jag inte får den enda cigarett jag längtar till - då börjar det te sig som fullt rimligt och resonabelt. Aldrig är inte lika farligt som det varit.

Kanske kan jag i en avlägsen framtid röka en cigarett med vinet på Linnégatan eller vilken stad jag då bebor. Det är möjligt. Min chef som varit rökfri i 20 år hävdar att han kunnat det sedan 10 år tillbaka nu. Och gör det också. Det skulle ju vara trevligt. Men 10 år är i princip detsamma som aldrig just nu, så jag tänker inte ens kalkylera med det. Om 10 år kommer mitt barn börja skolan (har jag bestämt ;-)) och mitt i mammakarriären kanske jag kan få tänka mig att röka till vinet?? Jag kommer antagligen ha viktigare saker för mig.

Jag antar att jag är en stor fet moralkaka hela jag.. Men jag har slutat röka i 3 år vilket antingen berättar hur korkad jag är eller hur erfaren jag är. Men efter att jag inte bara hoppat i galen tunna utan dessutom hoppat många gånger i SAMMA tunna vill jag nog undvika att alla andra också hoppar i den gång på gång. Förutom det faktum att jag ser mig själv i ett lite klarare ljus nu...

Dag 2 - jobbigt men samtidigt skönt ?!

Igår rökte jag inte och snusade 2 prillor.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Hej alla
Tills i söndags rökte jag 20 cigg / dag och har gjort så i mer än 30 år. Snusat har jag bara gjort som ersättning för rökning.
Nikotinsuget är stundvis ganska stort men det kommer i vågor - precis som jag har läst - vilket gör det lättare, det värsta går ju över fort. Även om det är röksug har jag inte lust att röka ! "Vad i allsindar menar kvinnan??? ;-)" Jag menar: jeg känner suget men när jag leker med tanken om att ta en cigarett vill jag inte.

Jag tar Champix och är lite besviken, men jag hade kanske förväntat för mycket. Förra gången jag försökte sluta röka använde jag tuggtobak (Oliver Twist) och då var det lättare. Denna gången har jag gett mig själv lov att ta hjälp av tuggtobaken de första två veckorna, max 2 pr dag (jämfört med minst 20 cigg, inget annat) - och idag har jag bara tagit 1, YES!!!!

Konstigt nog är suget inte som störst på morgonen eller efter maten - det är störst mellan måltiderna, vilket stämmer med blodsockerfall som jag därför försöker undvika med t.ex. havredryck. Någon som har något bra och enkelt recept på smoothie?
När jag har ätit frukost och lunch går jag 10 min med gåstavar. Efter jobbet går jag en längre promenad ½ till 1 timme, men det är inte något nytt. Vi får se om det räcker att hålla formen (jag väger mig och mäter midja och höft varje måndag morgon), annars får jag ta till högintensiv träning igen, men jag vill undvika det just nu med tanke på blodsockerfallen. Jag brukade faktiskt bli väldigt röksugen så fort jag fått andan igen efter träning. Ganska sjukt att först springa/gympa för att hålla sig i form och sedan sluta med en cigg!!!
Dag 2 är slut - gonatt och lycka till alla. Ser fram emot att få ta del av era tankar.

Kan det gå så här lätt?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

I dag är jag inne på min åttonde dag utan cigaretter.

Det har gått bättre än jag trodde, även om de tre första dagarna var bra nog jobbiga. Då kom tanken några gånger ”bara en enda cigarett, så den här hemska svimningskänslan försvinner”, men jag kom aldrig längre än till en tanke. Jag visste och vet ju att den lättnaden bara skulle ha varat en kort stund.

I torsdagskväll trodde jag att jag skulle bli tvungen att ta till nikotintabletterna som ligger i skåpet. Inte just då, men under helgen. För jag ville inte må lika dåligt under helgen som jag mådde på torsdagen. Jag åkte nämligen tåg upp till Dalarna för att besöka min son med familj.

Bara själva tågresan skulle ha kunnat bli en prövning. Jag hade tre tågbyten med väntetider från fem till trettiofem minuter. Det brukade gå många cigaretter förr när jag gjorde den här resan. Nu blev jag inte ens sugen. På ett eller annat sätt hade de värsta abstinensbesvären flytt sin kos under natten.

För ”säkerhets skull” hade jag packat ner mina nikotintabletter (och även en ask cigaretter – fast det var mest för den psykologiska biten ”vill jag så kan jag”). För även om min tanke är och var att sluta helt utan hjälpmedel, så var jag beredd att ta till tabletterna om det blev för besvärligt. Inte för att sen fortsätta så, utan bara som en första akut hjälp.

Nu känner jag inget som helst sug efter att röka. Ingen saknad heller efter cigaretter, även om tanken på en rökpaus dyker upp, men bara som en vana – inte röksug alltså.

Visst läste jag ”Äntligen icke-rökare” och försökte verkligen ha ett öppet sinne, men så här lätt trodde jag inte det skulle gå.

Jag har ju slutat röka en massa gånger förut och då har jag inte gjort annat än tänkt på att jag vill men inte får röka. Nu känner jag tvärtom. Jag vill inte och behöver inte röka.

Just nu 7 gäster aktiva..

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Kom igen...skriv av er...meddela er en aning !
Vill ha lite respons i denna dystra rökfria tillvaro.

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se