augusti 2008

Svar till millis

jag gör så här istället, det blir mycket lättare...

MILLIS, du skrev:
Jag menade vartenda ord jag skrev. Du har en förmåga att i ord väcka sympati, medkänsla även irritation Ha,ha) Jag tycker det vore synd att en sån begåvning som du är inte ska utvecklas. Visserligen är det överskott på journalister min mellanson är en sån. Men han skriver lite freelance, bokrecensioner, musikrecensioner men det kan han ju inte leva på. Så han har varit allt från croupiér, fängelsevakt, personlig assisten, DJ, ja kommer nog inte på allt. Men han brinner också för det skrivna ordet som båda sina bröder men mest han. Vi har alltid läst mycket i vår familj, tipsar varandra om nya böcker. Det unika med dig är att du har en alldeles egen stil att skriva, som många etablerade skulle avundas dig för. Det sägs ju att alla människor har EN roman inom sig, den om sitt liv. Men det håller jag inte med om jag har läst många självbiografier av spännande människor som inte lyckas förmedla vad dom har upplevt. Men det skulle du kunna. Har du försökt dig på att skriva noveller? Googla på lite folkhögskolor eller varför inte slå på stort Journalisthögskolan! Visserligen är det ont om jobb just nu, men du har väl hört talas om 40-talisterna som sitter och tar upp en massa arbeten. Snart går vi i pension, då är det din generation som tar över. -I morgon vill jag höra lite gladare toner, please!!!

Svar:

störande..

åhh vad störande att det inte kommer upp en ruta eller nånting där det står "du har fått 1 ny kommentar på det inlägget".. Som det är nu måste man gå in lite då och då på ens inlägg för att se om det har kommit en ny kommentar. Och då kan man ju sitta och vänta å vänta hur länge som helst. skulle vara smidigare om det bara kom upp en ruta så man ser på en gång att "yes jag har fått en kommentar", och sen att det finns nått ställe där man kan besvara kommentaren, så personen ser att dens kommentar är besvarad. annars ska man måsta gå in på den personen man kommenterade och kolla "har den svarat eller har den inte..." vilket dåligt system!! håller nån med?

Kommentarer?

Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Går det att svara på kommentarer på ett enkelt sätt utan att bli förbannad och hur gör man i så fall?

Ang Allen Carr: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article400494.ab Å andra sidan, är man 73 år gammal så kan man dö av att trampa snett också om man har otur. Men det stack i ögonen på mig som sagt, och för mig tappar han lite trovärdighet. Inte logiskt över huvud taget, men eftersom han var en optimistjävel så låg han inte bra till innan heller.

Förra gången jag slutade röka så slog det mig att det inte är så konstigt att det är jobbigt. Min mamma rökte när hon väntade mig och hon rökte inne och när jag väl hade flyttat hemifrån så rökte jag ju redan, så man kan säga att jag har varit rökare hela mitt liv. Det är inte så konstigt om kroppen blir lite förvirrad.

Så som jag mår nu, som jag skrev i förra inlägget handlar ju förstås om mitt röksug och det som jag antar är kroppens återhämtning. Min huvudvärk, det faktum att jag vaknar svintidigt på mornarna istället för att sova till 11 som jag brukar, ryggen som värker som aldrig förr (sambon gissar på bättre cirkulation så att jag nu känner att jag ont. Bra. Verkligen), det kliar i halsen och då har jag ändå inte ens berört humörpendlandet och tankevurporna.

Tidvis är det svårt att hitta fördelarna med att inte röka. Då har jag istället klurat på fördelar med ATT röka. Eftersom jag inte har kommit på någon fördel än så funkar det med.

Jag måste fundera på mitt skrivande här. Det verkade vara en bra idé först, men det blev så väldigt jobbigt sen så frågan är om det inte är bättre att låta bli?

64 timmar

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Mycket stort .

Ända sen jag skrev förra inlägget har jag tänkt på att röka. Sambon föreslår att jag inte skriver om det, en ickerökare behöver ju inte slå sig på bröstet för att h*n inte röker.

Nä. Men en ickerökare har inte lungor som skriker efter ett bloss heller!

Det ligger lite i det i alla fall. Jag är aldrig så röksugen som strax efter att jag har sagt att jag inte är sugen. Håller man på och tjatar och ältar så känner man efter extra noga. Det mesta sitter i huvudet och inte i kroppen och huvudet mår extra dåligt av fröken "stackars mig som inte får röka". Röka får jag ju visst, flera paket på raken om det skulle vara så, det är bara att trippa iväg till macken. Om det var så synd om mig som inte får röka så kanske det var en dålig idé att sluta då?

Å andra sidan så hjälper det faktiskt att komma ihåg att så som jag mår nu, så mår jag för att jag har rökt.

När jag tänker efter så vill jag kanske inte röka ändå, men jag skulle väldigt gärna stå bredvid någon annan som röker.

En sak som jag glömde angående Allen Carrs bok var att han ofta nämnde att han hade ju klarat sig från lungcancer och hur kunde det komma sig, det blir lite ironiskt när han ju dog av precis det. För en nybliven ickerökare så blir det lite "jaha..nöjd han måste ha varit över att ha slutat då". Sen ställer jag mig väldigt tveksam till den där lyckokänslan som ska infinna sig, enligt honom alltså. Jag tror inte alls att jag kommer att komma på mig själv med att vara sådär löjligt lycklig över att vara en ickerökare. Optimistjävel som sagt.

Däremot så tror jag att man får lite vackrare blodkärl, bättre cirkulation och lite lättare att andas. Och mer pengar att köpa saker istället för cigaretter för. Det återstår ju att se om det är värt det. Jag lovar ingenting och man får ändra sig.

Och som sagt, det är aldrig för sent att börja röka!

Första inlägget.

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jag började röka som sexåring. Jag vet, det är helt sjukt, men så var det. Min tio år äldre syster lärde mig att rulla cigarretter och på den vägen blev det. Jag sparade veckopengen och köpte cigg i stället för godis och när jag inte hade pengar stal jag cigg av mamma, så under hela mitt liv har cigarretterna varit en väldigt självklar del av mig. Jag har varit rökare framför allt annat, att vara rökare har varit min identitet. Det är en mycket märklig upplevelse att de här dagarna faktiskt tänka på mig själv som icke-rökare. Jag har inte läst Carrs bok, jag slutade efter att min magkänsla till slut överröstade min besatthet av nikotin.

Hur jag mår? tja, de första dagarna var inget annat än vidriga. För åtta år sedan slutade jag använda amfetamin, ecstasy och hasch och den avtändningen var verkligen inte att leka med, men det känns som att jag skulle kunna gå igenom det åtta dagar i veckan om jag jämför med hur jag har mått efter att jag gav upp rökningen. Huvudvärk, svettningar, illamående och kräkningar, sömnstörningar, oro och en manisk rastlöshet. Just nu slåss jag mot det mentala, att komma på vad jag ska göra när telefonen ringer, när den är tyst, vad jag ska göra när jag dricker kaffe och när jag inte dricker kaffe, när jag befinner mig i ett socialt sammanhang och när jag är ensam - precis ALLT har varit så starkt förknippat med rökning för mig. Och vad ska jag göra med all tid jag får över? Jag inser att jag har tillbringat flera timmar om dagen med en cigg mellan fingrarna.

Det är en utmaning, det här. En väldig utmaning.

Laureen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Jag har skrivit till dig nu!!!!!

va?

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

...Jag fattar ingenting, det susar i öronen...varför susar det?

Dag 2

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

19 augusti klockan 05:00 rökte jag vad som förhoppningsvis ska bli min sista cigarett. Jag hade precis läst ut Äntligen ickerökare för kvinnor och var inte alls övertygad eftersom jag inte tål optiimistjävlar, men några få viktiga saker la jag på minnet.

Man botar inte ett nikotinberoende genom att tillföra nikotin.

Man gör ingen uppoffriing genom att sluta röka, man gör sig själv en tjänst.

Jag är en ickerökare. När man säger det till sig själv blir det en helt annan sak än när någon annan säger det.

Cigg lugnar inte. Kroppen reagerar när nikotinhalten sjunker och då blir man stressad. Rökaren fyller på och dosen höjs. Det är bara det att nikotin är stressande i sig så stressnivån är högre precis hela tiden.

Det finns inga fördelar med att röka. (den här har jag inte lyckats lösa än faktiskt)

Något sånt var det, jag har redan glömt det mesta. Hur som helst så är det ju aldrig för sent att börja röka igen om man nu skulle vilja det.

Jag rökte alltså på morgonen där när jag hade läst ut boken. För säkerhets skull tog jag två direkt efter varandra och började må illa ungefär i mitten av den andra, så när jag fimpade (i blomkrukan eftersom den var blöt) kastade jag ner askkopp, tändare och ett drygt halvfullt paket cigg. Jag hade egentligen tänkt vänta tills paketet tog slut, men nu gick det av bara farten. Innan jag ens hann tänka på att ändra mig tassade jag ut till sopnedkastet med min påse och skickade iväg den. Och tänkte; jag slängde precis ett halvfullt paket cigg.

Till saken hör att den där boken som alla talar sig varma om inte är ett mirakelmedel. Det handlar inte om att funka eller inte funka, det handlar om att bestämma sig och inställningen. Det är faktiskt en jävla skillnad på "stackars mig som inte får röka" och "jag vill röka, men jag röker ju inte".

till millis

Millis, du skrev
"Sen tycker jag du ska odla din skrivarförmåga. Du skriver helt fantastiskt bra, man blir berörd. Ibland blir man ledsen men oftast glad. Nu går du ju redan på skola, men det finns korta (och längre) skrivarlinjer på en del folkhögskolor. Jag är en boknörd, så när jag träffar på en text som är outstanding är det så!! Har du läst Åsa Lindeborgs bok om hennes pappa (har glömt titeln)? Men den stilen du mest påminner mig om är Sara Stridsbergs. Du är unik tjejen, kämpa på!! Många peppkram från ostkusten"
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du ska veta att jag blev jätte glad när du skrev så, jag tog verkligen åt mig av det. Det är ju inte så ofta man får höra att man är bra på nånting, så jag blev verkligen glad! Jag berättade till och med det till mamma, hehe. hon blev också glad och tyckte att jag skulle ta åt mig av det. :) Jag har fått höra några gånger tidigare också att jag är bra på att skriva. Jag brukade hitta på och skriva egna berättelser förut när jag var lite yngre, och alla som läste dom tyckte att jag var duktig på att uttrycka saker i texten och dom blev berörda, sa dom. Jag fick t.o.m en skrivbok + penna av min lärare, han sa "lova mig att du aldrig slutar skriva", för han trodde att jag skulle kunna bli författare om jag fortsätter att skriva och skriva, så att jag blir bättre och bättre.. Men författare vet jag inte, det tror jag inte. för så bra är jag inte, jag är tex inte så bra på att uttrycka mig och att förklara, (tycker jag själv. iallafall när jag pratar så blir det ofta fel ord osv), men jag är bättre på att uttrycka mig i text än i verkligheten med ord. oj nu skrev jag mycket.. Aja, jag vill iallafall att du ska veta att jag blev glad :) Tack!!

dag 16

ååh.. jag vill inte vara så här känslig hela tiden, nu vill jag bara bli av med det här och bli nina igen, jag vill inte bli lätt arg och sur, vill inte gråta för ingenting. vars har jag tappat envisheten.. jag brukar ju alltid vara så envis. nu har jag ju gett mig in på det här, och då ska jag ju slutföra det också, nu ska jag inte tänka några cigg tankar mer, för att börja röka igen är ju inget alternativ.. det är så jag måste tänka, måste få in det i mitt huvud.. Det är inte lönt att titta bakåt och tänka på När man tog en cigg och Vart man tog den, vilka situationer osv.. det är gammalt, förflutet.. man mår ju bara dåligt om man ska titta bakåt hela tiden, så jag ska försöka att inte göra det. bara se på framtiden. men jag måste ha nått som pushar mig att fortsätta.. te.x att jag ser hur pengarna bara växer och växer, eller nått.. fast iförsej så kommer jag ju märka att helt plötsligt kan jag köpa saker för mitt studiebidrag, och inte bara röka upp det.. men asså det är så sjukt att ciggen kan styra så här mycket över ens liv.. det är ju helt sjukt att när man räknar ut hur mycket pengar man har sparat in hittills så tänker man för sig själv "aha.. men 300 spänn är ju inte så mycket.. ".. Herregud det är ju visst mycket pengar, som man har slösat på cigg under en kort tid! men att ciggaretterna lurar ens hjärna så mycket det kunde jag aldrig tro ! det är ju hela tiden så att en röst säger en sak, och en annan röst säger helt tvärt emot, det är skit jobbigt!. Men jag måste kämpa nu!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se