Välkommen till Sluta-Röka-Loggen!

Här kan du berätta om hur du slutat eller kommer att sluta med cigaretter eller snus. Du kan få inspiration och stöd av andra och läsa om deras arbete för att bli rök- eller snusfria.

Det spelar ingen roll om du redan slutat och vill dela med dig av dina erfarenheter eller om du bara funderar på att sluta, registrera dig nu och börja logga!

9:e dagen!

9:e rökfria dagen idag, Haft väldig abstinens men på något vis stått emot dessa dagar. Vill så gärna få vara rökfri nu och på riktigt få kalla mig exrökare. Äter Champix och hade definitivt inte klarat det annars. Är dock inne på min 4:e kur i ordningen. Hoppas så innerligt på mig själv denna gång. Fantastiskt härligt att läsa era inlägg om både hur kämpigt det är (känner så väl igen mig) samt hur underbart det är att vara rökfri, det peppar!

10 månader idag

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

24
maj..solen värmer,fåglar kvittrar,blå himmel med små vita moln..
Sitter nu ute på framsodan av huset och njuter av en kopp kaffe nikotinfri=)
Livet kan inte bli mycket bättre.
Firar dagen med ett besök hos frissan och sen fara till jobbet.
Ha en fin dag alla.
NOLLTOLERANS!/Fanny

Jag har bestämt mig på nytt!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Hej kära ni!
Förra helgen blev jag väldigt förkyld och fick halsfluss.. kunde knappt röka utan att hosta lungorna av mig, men trots det kämpade jag mig igenom mina ciggarettider.
Där och då insåg jag hur man kan låta något som en cigg kontrollera en? Varför ska jag låta en cigg ta över mig?
Jag slutade 2014 och lyckades hålla upp i 11 månader, men fall tillbaka när jag var utomlands med pojkvännen. Igår var första rökfria dagen, jag är lite orolig över att detta bara är en kort period då jag är sjuk och minns hur ont det gjorde att röka nu när jag har halsfluss. Min sambo jobbar ute och är hemma varannan vecka. Jag är orolig att jag faller tillbaka den veckan han är hemma.. har ni erfarenhet av att bo ihop med någon som röker när ni ska sluta?
Ge mig alla tips ni har

Andra dagen, champix 0.5 igår

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Jaha..nu igår blev det första dagen med champix...väntar :).
Just nu en god kopp kaffe och en cigg.. blir nog en till...morgonciggen e svår...fy.

Gick ganska bra att inte röka så mycket men var ledig från jobbet, svåra är när man börjar igen . Kör buss, "måste " hinna till ändhållplatsen så jag hinner röka!. Stressar upp sig vid försening, tankarna går att på något vis ska jag inte röka vid varje ändhållsplats, tar varannan istället. Visst ibland fungerar det men inte oftast.

Mitt slutdatum är den 5:e juni, sitter å funderar och väntar på den stora "händelsen av champix..8 dagar ca innan man märker nå. Men ska försöka. Hoppas och önskar innerligt att jag inte blir tröttare..:/

Ett stort tack till er som bloggar. Skönt att veta att nån annan försöker :). Ciggen e min kompis , gör mig avslappnad, koncentrerad, nöjd...hmmmmm japp så duktiga anledningar.. läste någon skrev att varje cigg man tar bör ge en el. Stöt varje gång man drar in för att hjärnan ska tolka farligt:)l!!
Nåja bara ta denna dag nu och planera för morgondagen, tur jag är ledig tills på fredag. Grillning står på schemat denna vecka med..nåja det ska gå..

Hoppas ni alla klarar av detta med att sluta å tack än en gång för bloggarna ni skriver

Tillsammans klarar vi det :)

Kram

Funderar

Igår rökte jag 13 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Jag har rökt sedan jag var fjorton år. Det betyder att jag har sysslat med denna självförstöring i sju långa år. De två senaste av de åren har insikten om att jag inte kan fortsätta långsamt smugit sig på.

Jag har astma. Allergi- och ansträngningsastma sedan barnsben. Jag har under mina sällsynta astmaanfall tänkt att jag fått en försmak på KOL. Det har skrämt livet ur mig. Ändå har jag valt att tänka bort det helt vanvettiga i att syssla med rökning i mitt tillstånd. Den senaste tiden har jag dock drabbats av insikten att astman har blivit allt annat än sällsynt. Den är närvarande i vardagen och helt klart beroende av rökningen. Jag skäms som en hund.

Jag döljer min rökning. Mina föräldrar tror att jag slutat sedan länge. Mina arbetskollegor vet inte om det. För några vänner mörkar jag att jag är vardagsrökare. Som ni förstår röker jag inte i tid och otid, annars hade jag ju aldrig lyckats dölja det i denna utsträckning. Det är egentligen ofattbart att jag har lyckats så länge.

I många sammanhang lever jag ett rökfritt liv. På arbetet, i vissa sällskap, bland släkt och familj och inför bekanta. Föga hjälper det när jag efter en lång arbetsdag kommer hem och får sätta mig på balkongen med min tröst. Föga hjälper det i samröre med mina bästa vänner som även de röker som borstbindare. Föga hjälper det att jag vill sluta hela tiden men alltid börjar igen. Jag slutar varje morgon och börjar varje kväll.

Cigaretten är min privata sfär, min egentid. Min hemlighet, min vän. Varför så svårt att släppa? Jag har nog slutat ett femtiotal gånger... Några dagar eller ett par veckor. Sedan tror jag att jag är stark nog att ta bara en. "Bara när jag dricker alkohol" leder till att jag dricker alkohol för att få röka. "Bara på sommaren" leder till att jag spanar ljusinsläpp i molntäcket. "Bara om det bjuds" leder till att jag snyltar dyra cigaretter av frustrerade vänner.

Finns det någon som är som jag?

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se