Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

Välkommen till Sluta-Röka-Loggen!

Här kan du berätta om hur du slutat eller kommer att sluta med cigaretter eller snus. Du kan få inspiration och stöd av andra och läsa om deras arbete för att bli rök- eller snusfria.

Det spelar ingen roll om du redan slutat och vill dela med dig av dina erfarenheter eller om du bara funderar på att sluta, registrera dig nu och börja logga!

Valborg

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

Hej alla rökfria vänner. Jag mår faktiskt bra och skäms lite för det. Man ska ha ångest och må dåligt, men jag gör inte det. Snart Alf är det 90 dagar för mig också och jag har hämtat öskaret. Jag är lite orolig att någon skall sparka undan benen på mig.
Skall ut och blanda lite kompostjord och köpjord och hälla på hallonen och jordgubbarna så att barnbarnen får många bär att plocka. Det är så härligt att se dom komma in i trädgården och hitta bären. Det tar en tid, men man kan tänka på det.
Ikväll skall vi gå hem till några vänner, vi är 10 st, och äta mat med vinprovning och dans. Skall bli kul. Ingen röker så det underlättar. Massor med Pepkramar till er alla Monica

Nedtrappning påbörjad

Igår rökte jag 5 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska stort .

Att det ska vara så sjukligt svårt att bara bryta... jag tror just nu att jag har alla sjukdomar som man möjligtvis kan få i samband med rökning. Är i en hypokondrisk fas där jag ser mig själv med kol, lungcancer, hjärtbesvär, osv. Min störste motivator just nu är min son på två år, jag vill se honom växa upp, jag vill hänga med så länge det bara går. Att röka bidrar inte till det. Jag har slutat förr, då jag var gravid och sen under min sons första år, sen började jag om... så himla vansinnigt dumt.
Alla predikar om risker och faror med rökning till mig.... jag VET, jag har stenkoll. Tro mig, jag behöver ingen lektion av någon för att förstå att det jag håller på mig inte bra.. Min far drabbades av en stroke för två månader sen (kan tillägga att det inte berodde på rökning, han har aldrig rökt i hela sitt liv). På sjukhuset där han vårdas har ett flertal strokepatienter flyttat in och ut på pappas rum... nästan alla av dem hade också drabbats av kol. Det låter inte så trevligt när de kämpar för att fylla lungerna med luft....
Nåväl, jag har den senaste veckan påbörjat min nedtrappning. Konsumtionen har minskat från 10-12 st per dag till 3-6 st per dag. Om två veckor ska jag säga farväl till "frukost-, kaffe- och middagsciggaretterna" också. Jag ska klara det!

Snart långhelg

Om 35 minuter ska jag ha ett asjobbigt möte med någon som inte förstår hur jag tänker, som är panikslagen och som jag har makt över. Det är inte särskilt trevligt. Inte för mig och alldeles säkert inte för personen. Men sedan är det snart långhelg. Ledigt. Ja, faktiskt ledigt ända till och med måndag, men måndag är en tveksamt ledig dag. Jag ska iväg på intervju på en av de skolor jag sökt. På plats, gubevars. Jag åker buss härifrån kl 23.30 på lördag och kommer fram på morgonen. 3 timmars intervju + rundvandring, en fika med en kompis och sedan blir det flyget tillbaka på kvällen. Ledig? Det kan argumenteras...

Men nu ska jag vara ledig. Och om bara vädret ville bli liiiite stadigare, så att jag kan åka till mitt berg och vandra i två dagar. En liten, men välbehövlig paus. Ensamheten är bra för tankarna. Och skönheten är bra för själen. Jag behöver det nu. Det har varit en lång vinter. Ett långt år. Förra året blev det vinter i min själ redan i juni. Först nu, pradoxalt nog för att någon äntligen sagt att något är fel, har våren nått mig. Jag behöver starta om, hitta mina tankar som jag lämnade där förra hösten. Då, när jag vandrade i sorg. När mina tankar fanns hos barnet som aldrig klev ur drömväven. Det första barnet som aldrig blev. Snart efter kom det andra barnet. Men då hade jag fortfarande mina känslor på utsidan. Nu har jag på gott och ont en större vana. En trött resignation. Hoppet är så farligt då. Det hopp som börjar gro igen. För det gör ont att hoppas. Tillbaka till berget, återta mitt hopp. Och finna modet och styrkan att hoppas igen. Att ha slutat röka är det bästa jag kan göra för att barnet inte ska förbli en väv av drömmar.

16:e dagen

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Mycket bra.

Varför har jag inte slutat tidigare, när det nu går så bra för mig att sluta? Visst vet jag att alla år av rökande är "i onödan", men ännu mer i onödan känns det eftersom jag har slutat så här, utan nikotinläkemedel och utan att ha drabbats av svår abstinens.
Visst poppar tanken upp i bland, på att röka, som igår när jag gick förbi en kille som stod i solen och rökte. Men tankarna är inte så efterhängsna och sedan viftar jag bort dem på ett par sekunder.
Jag hoppas att alla ni kämpar får en fin valborg med brasa och kanske nåt gott att äta och dricka. Jag ser fram emot grillning ikväll, komplett med marshmallows till de yngre, och lite brasa och vårsång. Ha en skön dag!

en sjuhelsikes natt

Igår rökte jag inte.
Humör nu: Ganska dåligt. Nikotinsug nu: Ganska stort .

vilken natt jag har genomlevt,svetten lackat,paniken på lur,impulsen gå opp o röka så blir allt bra men nej ja ska bevisa att jag klarar det här men jobbigt,jobbigt minns inte att det varit så jobbigt när ja"slutat" förr nån gång,behöver pepp i massor fast jag vet ju att sist o slutligen är det mej själv det hänger på
Ha en rökfri dag allihopa

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se