Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

Välkommen till Sluta-Röka-Loggen!

Här kan du berätta om hur du slutat eller kommer att sluta med cigaretter eller snus. Du kan få inspiration och stöd av andra och läsa om deras arbete för att bli rök- eller snusfria.

Det spelar ingen roll om du redan slutat och vill dela med dig av dina erfarenheter eller om du bara funderar på att sluta, registrera dig nu och börja logga!

123 dagar - typ 4 månader!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Yes! 123 dagar!
4 månader utan cigg (förutom ett fusk med en cigg), dock med hjälp av nikotintabletter. Det känns helt otroligt för att vara mig - har rökt i en faslig massa år, alldeles för mycket o alldeles för länge!
Det känns lite bättre nu, röksug kommer o går, inte mycket att bry sig om, det fladdrar förbi allt som oftast vid alla möjliga tillfällen... Men,tro det eller ej, DET GÅR ÖVER! Snabbare nu än i början! Jag fattar ju att allt är inte över än men det känns som rökning kommer längre o längre bort från mig. Så klart det tar lång tid att programmera om sin hjärna och sina tankar men nu börjar jag känna mig säkrare på att det faktiskt går! Tror dock det är viktigt att ha nolltolerans o hålla fast vid det. För mig har det inte funkat att "röka lite mindre", "trappa ner" osv. Det var en händelse som gjorde att "nu vill jag inte hålla på med detta mer, smygröka o tro att snart ska jag sluta". JUST DO IT! Där är jag nu o det känns helt ok...
Lycka till alla - det går att sluta även för den mest inbitne nikotinslaven!
/nu

Ingen återvändo

Nu känner jag att the bortom is nådd, men hur fasen detta ska gå till vet jag inte. Jag vill fortfarande sluta röka och har skrivit otaliga ggr om detta härinne. Nu fick jag besöka Närhälsan i går igen pga lungorna och andnöd. Betapred och Doxyferm igen. Skoven kommer oftare i min KOL och jag är livrädd. Klarar inte att sluta tvärt och har Zybanen jag kan börja med men orken att ta tag i skiten har varit outhärdlig. Nu finns det flera som tänker att har man rätta viljan så klarar man det, men det är faktiskt inte helt sant då man kan jämföra det med vilket drogberoende som helst och som också är konstaterat numera. Jag VERKLIGEN VILL!! Skulle nog behöva ett utskrivet nedtrappningsschema av någon läkare att följa på en längre tid. Gör man det själv så är det nog lättare att falla tillbaka fort tänker jag.

Varje rökare har sin historia

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Nu har jag inte rökt sedan i söndags. 6 dagar. Humöret har varierat och jag måste erkänna att jag haft en del utbrott. Min man har agerat psykologisk slagpåse.
Allt känns fel, och allt känns orättvist! Varför ska det vara så farligt att röka? Jag gillar verkligen att röka, jag erkänner...struntar i om det är omodernt, fult eller B. Men nu tvingar jag mig själv att sluta röka därför att jag är trött på att vara orolig och rädd för konsekvenserna.
Tuggar nikotin tuggummi 2 mg under de mest hårda stunderna, morgonkaffet, efter lunch, efter middags fikat och kanske en gång till under kvällen om jag blir för nipprig. Fortsätter som vanligt med mina zumbapass 3 ggr i veckan ( idag var det första gången jag kände en liten skillnad på träningen och kondition i allmänhet) Lättare att andas. Tycker att jag har lite lättare att somna in på kvällarna.
Lukt och smak sinne har jag alltid haft superbra trots alla år med rökning, så där tror jag inte det blir ngn förändring.
Avstod med sur min från fredags vinet. Bu vad trist!

Har funderat på att varje rökare har sin egen historia och att man påverkas på olika sätt. För många år sedan levde jag i ett destrukivt förhållande där min rökning inte var accepterad till exempel. Det här låter helt tokigt, men för er som levt in något slags förhållande med maktkamp och / eller psykologisk manipulering vet vad jag menar. Begreppet gaslightning stämde bra in på det jag upplevde.
i och med att jag var rökare och inte han, blev jag en sämre människa. Jag- vuxna människan började smygröka. Det blev liksom min frihetskamp...helt sjukt. Efter 12 år tillsammans och två gemensamma barn begärde jag skilsmässa. Nu kunde jag äntligen göra som jag ville.

Jag kan också nämna att jag alltid varit en träningsmänniska, helt paradoxalt. Sprungit Marathon, kört dans fitness i många år och styrketränat,

23 dagar - det går sakta framåt

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Ok, så nu har det gått 23 dagar utan cigaretter eller nikotinhjälpmedel.
Känns som 8 veckor, trots att tiden de senaste dagarna har återgått till att gå normalt, istället för att sega sig fram som en snigel på valium som den gjorde de första veckorna.

Det känns hela tiden lite bättre.
Jag saknar dock fortfarande känslan av att få en "belöning" (dvs ciggen) så fort jag har avslutat något. Men jag ser det som en vana som jag ska vänja mig av med. Och för varje gång jag gör något utan att röka efteråt (städar huset, skriver ett jobbigt mejl, betalar räkningar, ja ni vet säkert, alla vardagliga situationer där man säger till sig själv "när jag är klar med detta ska jag ta en cigg") så vänjer jag mig av vid att tänka att jag ska röka i just den situationen.

Jag tänker t ex inte ens på att röka när jag dricker kaffe längre. Vinst!

Ni som har läst mina andra loggar vet att jag har haft pms-liknande besvär dvs humörsvängningar och gråt-attacker samt ett nästan psykotiskt sug efter godis. Allt på grund av röksug/abstinens.
Igår blev det riktigt livat när jag faktiskt fick PMS på riktigt.... :D
Gick igenom hela repertoaren av gråt, ilske-attacker, utskällningar av stackars sambo och allmänt surande. Samtidigt. Som sagt, det var livat. Tur att jag hade godis i alla fall.

Men annars känns det faktiskt ganska bra.
Har dock inte vågat dricka något alkoholhaltigt än. Men tänkte testa till helgen.

Ha det gott alla, kämpa på!
Vi klarar det här.

De längsta 14 timmarna i mitt liv...

Igår rökte jag 12 cigarretter och snusade inte.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Har Nikotin tuggummi som hjälp, har tuggat 2......på 14 timmar...Fyllde 46 år här om dagen. Blir så rädd när jag tänker på alla som drabbas av cancer, blir rädd och arg när jag tänker på att mitt liv blir kortare av varje cigarett....om jag får barn-barn - ska jag inte få träffa dem? Det finns så mycket jag vill göra och uppleva, hinna med...tankarna har gått i ett de senaste månaderna. jag började röka när jag var 13 år. 13 år!! Man kanske inte rökte med samma intensitet, men ändå. Mitt beroende skapades för 32 år sedan, och hur lättfångad jag var. Har bara haft uppehåll under graviditeter och sedan alltid börjat igen.
De senaste månaderna har jag haft problem med mycket hosta och astmaliknande symptom på morgnarna - man blir ju riktigt rädd.
Den här gången har jag gjort en djupdykning i beroendet, varför är just jag beroende? vilka är mina triggers? Hur började allt. Vilken cigarett på dagen är svårast att låta bli? ( för mig - frukost cigaretten med kaffet), efter maten, till vinglaset, telefonsamtaet, när jag är ledsen eller upprörd, men ocksp när jag är uppe i varv, jobb etc.
Skönt att läsa om att andra tycker att tiden kryper fram, att livet tycks så trist utan cigaretter, att det inte bara är jag..
Fast man innerst inne VET att det är så farligt att röka - gillar jag att röka. JA- jag gillar att röka, jag erkänner, gott, trevligt, och en social stödpinne. Men nu får det fasen vara nog. Jag vågar inte längre, och har påbörjat min resa mot ett rökfritt liv. Såg mig själv på bild också för ngn vecka sedan, rynkig och ohälsosam, riktigt skämmigt att en vuxen intelligent människa låter sig styras av ett beroende. Lite pinsamt faktiskt.
Den här gången ska det bara gå!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se