Viktigt meddelande till användare av Sluta-Röka-Loggen!

Sluta-Röka-Loggen kommer att stängas ner fredagen den 29 november. Ingen information kommer att sparas. Se därför till att själv spara den information du vill ha kvar. Vi ser över möjligheten att lansera ett nytt forum via www.slutarokalinjen.se för dig som vill diskutera tobaksstopp. Mer information kommer framöver!

Varmt tack för de inlägg, kommentarer, det stöd och den uppmuntran som du gett andra genom åren!

Välkommen till Sluta-Röka-Loggen!

Här kan du berätta om hur du slutat eller kommer att sluta med cigaretter eller snus. Du kan få inspiration och stöd av andra och läsa om deras arbete för att bli rök- eller snusfria.

Det spelar ingen roll om du redan slutat och vill dela med dig av dina erfarenheter eller om du bara funderar på att sluta, registrera dig nu och börja logga!

Sista gången

Det är synd att den här loggen stängs ner, jag behöver den inte nu längre, men för 6 år sedan skulle jag inte ha klarat mig utan den.
En sista gång ska jag skriva, inget intressant, men mest bara för att visa att jag finns, fortfarande. Och ni finns.

6 år orökt, jag vet att jag aldrig kommer att röka igen. Livet är för värdefullt för att behandlas så respektlöst.

Är fortfarande av den åsikten att en stor orsak varför avvänjningen var så svår är för att ickerökare inte kan ta vardagspauser, ickerökare kan inte andas, stirra ut i luften och stänga av hjärnan för några minuter. Ickerökare kan inte konsekvent och ruinerat gå ut i Novembermörker, februari-kyla, den ljusa Juni-natten, elleri Augusti-hettan och stå stilla, andas djupa långa andetag, fundera över allt och inget, låta blicken vandra, luta sig mot väggen, stå stilla. Ickerökaren kan inte ta mikro-pauser, och hittar inget i tobakens ställe som skulle ge den där mentala pausen.

Det saknar jag fortfarande.

Men det liv jag vunnit, den lätthet jag känner, ingenting binder mig, inget kallar på mig och pockar på min uppmärksamhet, inget drar och river. Jag är inte beroende av något.

Tack alla ni, jag trodde inte att jag skulle hitta en gemensam som den här när jag skrev mitt första deprimerade och ångestladdade inlägg fullt av självhat. 3-åringen har blivit 9, och jag är inte så jävlig mot mig själv längre. Skitmamman som jag pratade om, avvande sig, tog hand om sej själv och sin unge och allt blev riktigt bra till slut.

Ja, så många vi har varit - ja, vi var slutarökaloggen!!!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej alla!
När loggen stänger ner har jag varit rökfri i 180 dagar - men det är den här slutarökagången .(hoppas, tror, vet att nu det är för gott...)
Första gången jag loggade in här var i juni 2015, träffade ganska snart på Nornas lilla blå tåg som tuffat på sen dess genom pärleporten, vidare till att bli en lysande o till slut in i giganternas rike...Tanken att vi nu alla sitter i vinden på tågets tak o ger fullständigt fan i att loggen stänger ner - den gillar jag!!! Trots allt.
Kommer aldrig att glömma er o alla kloka ord, peppningar o intressanta tankar jag kunnat läsa här (men det skulle varit så värdefullt att kunna gå tillbaka o läsa igen o igen, något jag gjort ofta under de här åren)
Nu är det som det är o inget varar för evigt - men sorgligt är det i alla fall!
Kram alla ni i cyberrymden - som jag aldrig kommer att träffa men ändå lärt känna lite grann...
Tänk att "nu eller aldrig" till slut blev /nu
Over and out...

45 Timmar..!

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Mycket lite .

Åhhh...! Jag var här inne för 5-6 år sen, kommer inte ihåg.. Länge sen i alla fall..!

Snart nu inne på två dygn..!
Det här var jävligare än vad jag trodde!
Har slutat röka några gånger förut, men återfall som många här inne,
men den här gången känns det annorlunda.

Sitter ute i radiorummet där all sändarteknik finns, för massvis av olika frekvenser.
Är radioamatör som hobby.
Sitter med ett par burkar starköl faktiskt. Det känner jag att det stillar abstinensen snarare än att det triggar den.
Rökt sen jag slutade skolan, vilket blir dryga 40 år.

Nu de senaste veckorna har jag märkt att min kropp protesterar allt mer mot detta vansinnet.

Det började kännas vid varje andetag jag tog, en liten signal om att det här står inte riktigt 100 % bra till.

Framför allt, vid halsbloss, så tog det säkert 1 minut och 15-20 in respektive utandningar innan ett bloss på ciggen var ur kroppen så att säga.
Där någonstans fick jag nog!
De sista dagarna var psykiskt rent ångestfyllda kring vad jag höll på med.

Så jag är nu snart inne på dygn 2, 45 timmar i denna stund.

Jag hade ett sommarjobb sommaren 1993, på ett äldreboende, där jag fick stifta bekantskap med en kvinna som hade rökt hela sitt liv. Jag försöker att tänka på den synen jag fick, när jag klev in på hennes lilla rum på äldreboendet där det förutom hennes säng och ett nattduksbord fanns ytterligare en stor sak:
En syrgastub som snarare hörde hemma på en mekanisk verkstad, men som stackars x behövde som livsuppehållande åtgärd i livets slutskede.

Jag försöker att tänka på X med sin syrgastub VARJE gång jag blir röksugen.
Det har hitintills funkat till 100 %.

//

Noterar med ett STORT TYVÄRR att bloggen ska stänga ner.
Skulle inte Stockholms Läns Landstings Dataavdelning kunna söka 1 miljarddels promilles bidrag från
Svenska Tobaks AB:S vinst, för att på så sätt kunna driva bloggen vidare?

Sista rundan

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

OK, jag blev lite inspirerad av att Ewa skrev ett inlägg, så jag tänkte ett till.

Jag skriver för intet men det spelar ingen roll. Låt dem bränna upp alltihop, jag kommer att minnas loggen med glädje.

Ända tills slutet vill jag åka tåg och festa med mina vänner. Vi vet hur det slutar, men det spelar ingen roll. Jag tänker köra tåget ända in i väggen om det är nödvändigt.
Fullt spjut, plattan i mattan Fanny. Du får köra, men bromsa bara om du blir livrädd. Det är nu eller aldrig, eller hur, nu eller aldrig.

-Var är vårt älskade blåa lok. Just det, precis där vi lämnade det, tur att Roxy lämnade kvar tillräckligt med kol. Här skall det jävlar anamma eldas. Alla är välkomna, nu skall vi ut på den sista turen. Mot väderkvarnarna!! Här skall det åkas tåg, så länge det går,

I röda vagnen blir det gratis allting tills det är slut. -Vad i röda vagnen har det inte alltid varit gratis? Jepp, stämmer konduktörn vill, som vanligt, mest ha kul! Nu struntar vi i billjetterna.

Låt oss klättra upp på taket och känna vinden i håret och solen i ögonen. Låt tanterna dansa och änglarna sjunga in julen. Gesine, var är du min vän? Jag bjuder dig upp till dans. Klara färdiga Elvira, mot friheten efter 40 års slaveri.

Vi mina vänner, allihopa här, vi var sluta röka loggen!

310 dagar rökfri

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Mycket bra. Nikotinsug nu: Inget.

I dag är det 310 dagar efter min sista cigarrett och det känns toppen!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se