Välkommen till Sluta-Röka-Loggen!

Här kan du berätta om hur du slutat eller kommer att sluta med cigaretter eller snus. Du kan få inspiration och stöd av andra och läsa om deras arbete för att bli rök- eller snusfria.

Det spelar ingen roll om du redan slutat och vill dela med dig av dina erfarenheter eller om du bara funderar på att sluta, registrera dig nu och börja logga!

3,5 månad

Hej alla! Var länge sen jag skrev nu. Slutade röka för 3,5 månad sen och slutade med nikotin plåster för 1,5 månad sen typ. Läst runt lite på internet och där står det att alla som slutat röka mår bättre psykiskt.. inte jag,sen jag slutade har jag fått helt vansinniga humörs svängningar! Kan bli galen och börja gråta för nästan inget. Känner mej ofta irriterad vilket kan sluta i vredes utbrott.. herregud ska det vara så här? Det var ju länge sen jag slutade röka nu..

drömmer även om att jag röker i sömnen. Saknar på riktigt att röka emellanåt,sen gör det ju inte saken lättare att man gått upp 5 kilo! Så nu måste jag åka och köpa nya kläder,får inte på mej mina kläder längre :( är också orolig över en utlands semester jag åker till på lördag i 2 veckor. Vet att det innebär en del alkohol och det triggar suget något enormt!! Sen att man faktiskt får röka över allt gör det svårare! Känns skönt att skriva av sig lite

2-Månader Idag.!

Humör nu: Mycket bra.

Hej på Er.! Idag har jag varit rökfri i 2- månader. Den här andra månaden har gått bättre än första. Jag känner mig så lättad och lycklig över att jag tog detta steg. Jag gjorde spirometri i början av Maj, och blev så glad över att jag inte har hunnit utveckla varken Kol eller Astma. Det känns så skönt att ha fått tillbaka luktsinnet igen och mår psykiskt mycket bättre. Lider av ångest problem, men det har blivit mycket bättre sedan jag fimpade. Jag skulle kunna skriva om så mycket annat positivt men det skulle bli flera sidor. Nu gäller det att hålla garden uppe, för jag vet precis som det blev för Evelyn, så kan man trilla dit efter flera år. Jag gjorde det tidigare i mitt liv, då jag hade varit rökfri i 7-år. Det gäller verkligen vara beredd när suget kommer. För det är ju så att jag betraktar mig nu som nykter nikotinist. Håll ut alla vänner. Keep up the spirit..!

3,5 år, min födelsedag.

Humör nu: Ganska bra. Nikotinsug nu: Inget.

Ibland undrar jag om jag fortfarande kämpar med sätt och reaktioner som härrör sig från mitt rökstopp. Jag är så lättirriterad, så känslig för yttre påfrestningar. Ännu nu, 3,5 år efter mitt rökstopp reagerar min hjärna och kropp på precis samma sätt som då jag tacklade alla problem med att gå ut för att röka.
Jag leker med tanken på att i en vecka prova på att gå ut med ett glas vatten och sitta på trappan i fem minuter varje gång jag känner irritationen, vreden, ilskan välla fram, orsaka irrationella synapser i min hjärna som får mig att säga och göra saker som jag inte vill säga och göra.
Jag är som en jävla lavin.
Jag levde med en dominant man i tio år. Jag lärde mig att om någon reagerade i vårt hushåll var det han, och fanns det någon skyldig så var det jag. Det har gjort mig högexplosiv och självantändlig. Jag går omkring och nosar efter konflikter, och så fort min stubin får minsta nys om en gnista så smäller det.
Nuförtiden MÅSTE jag reagera, för annars blir jag automatiskt den där underkastande dörrmattan som jag var i så manga år tidigare. Jag har ingen chans att vara diplomatisk eller flexibel mera, för då är jag automatiskt fången i ett våldsamt, kvävande förhållande som förintar mig.
Men jag är inte där längre. Jag är inget offer, jag far inte illa, jag blir inte förtryckt och kränkt. Jag har det bra, men min ur-hjärna reagerar enligt det mönster den gjort i så många år, lite som „för säkerhetsskull“ , om du ändå tänker bita så kann jag lika bra morra och skälla genast.
Jag borde lära mig att ta en paus, just där då det hettar till. Ta ett steg tillbaka, trycka på paus, och iaktta situationen utifrån, VAD hände egentligen, VARFÖR reagerar jag, är min rädsla BEFOGAD, eller reagerar jag på ett spöke från en svunnen tid?
Här kommer tobaken in. Det är här rökaren går ut, sätter sig ner och tar en paus från all samvaro för 5 minuter. Avlägsnar sig fysiskt från situationen och ger sej möjligheten att iaktta utifrån.

Återfall!

Igår rökte jag 10 cigarretter.
Humör nu: Ganska dåligt.

Jaha. Då har jag trillat dit efter att ha varit rökfri sedan april 2011. Köpt 2 paket under 1 veckas tid och rökt upp dem båda 2 på 1 dygn per paket. Efter det första paketet så sa jag till mig själv att nu är det nog! Men så vart det ju inte. Nu har jag kommit över äckelkänslan av smaken och det börjar smaka gott igen. Inte helt motiverad att sluta heller. Äntligen har jag suttit på min balkong och kopplat av igen Som jag har saknat det! Piggare och gladare dessutom. Väldigt dåligt samvete för mitt barn och barnbarn. Vill inte stinka tobak inför dem. Ljuger och smyger inför dottern så det står härliga till. Så sjukt beteende jag får. Tvättar händer och borstar tänder så det står härliga till och intaget av halstabletter är enormt. Jag är så kluven! Vill inte bli sjuk i någon rökrelaterad sjukdom och det var den främsta anledningen till att jag slutade. Vill inte heller vara så ofri som jag blir när nikotinet får styra. Inte har jag råd heller! Rökte den sista ciggen nyss. Paketet tomt. Fasar inför morgondagen då jag inte får min morgoncig. Så snabbt går det alltså att falla in i gamla vanor. Jag har ju liksom klarat mig utan den i flera år, Känner mig helt maktlös. Ändå vet jag ju att jag KAN stoppa här och nu. För jag KAN sluta. Det är JAG som bestämmer. Fast jag kan inte intala mig det. Eller tro på det. Suck... Någon som gjort samma misstag och som kan peppa mig? Eller all pepp ska jag säga. Behöver det nu. Kram på er alla duktiga kämpar <3

RÖKFRI I SNART 5 DAGAR

Igår varken rökte eller snusade jag.
Humör nu: Varken bra eller dåligt. Nikotinsug nu: Ganska litet .

Hej allihopa! Detta är mitt första inlägg här!
Jag har ofta varit inne här på denna hemsidan innan jag bestämde mig för att försöka sluta röka och nu är jag äntligen där. Jag intalar mig själv att jag bestämt mig och att resten av alla dessa jobbiga känslor som jag känner är abstinens. Dessa 5 dagar har varit både svårare och enklare än vad jag trodde. Jag förväntade mig mer "fysiska" abstinensbesvär , något mer konkret som kan liknas vid till exempel hungerkänslor. Men de jag har känt av, och fortfarande känner av är mer av det psykologiska slaget. I helgen har jag känt stark ångest, apati, tomhetskänlor, en stark och djup saknad. Det har känts tomt i magen också, det är svårt att förklara alla känslor men i grund och botten har ingenting haft något som helst värde för mig. Ingenting har kunnat göra mig på bra humör. Jag har varit väldigt likgiltig och allt som en gång betydde något, var roligt, avslappnande,mysigt och betydelsefullt har nu haft en total avsaknad av värde för mig. Ingenting gör mig tillfredsställd... Men dessa känslor har gått som i en berg och dal bana och det har funnits stunder i helgen då jag har glömt cigaretterna för ett tag. Men sen är det som att hela jag skriker efter cigaretter, hela min kropp bara vädjar om det. Jag saknar känslan av att röka. Det första blosset som man drar in, och den tanken får mig att vilja ge upp allt och bara tända en cigarett igen.. Men jag har tänkt den tanken minst 30 gånger per dag nu i 5 dagar och fortfarande så har jag klarat av att stå emot mitt begär. Så jag ska klara detta, jag ska fortsätta kämpa och det vill jag att ni alla här gör! Vi är alla starka som tagit detta steg till ett bättre, friskare och framförallt friare liv utan cigaretter!

© Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Epost: slutarokalinjen@sll.se